DVD recension - GENESIS "Inside Genesis The Gabriel Years 1970-1975”

Men anledning av att Genesis i veckan förärades en plats i Rock n Roll Hall of Fame tog jag mig an rubrikens dvd. Man kan fråga sig vilken era som vägde tyngst när de blev invalda, den med eller den utan Gabriel.

Jag vill börja med att säga att denna dvd förmodligen inte är någon bra början för den som inte känner till Genesis sedan tidigare. För nostalgiker däremot - som var med när det begav sig, eller bara är intresserad av progrocken på 70-talet och vad ett av de riktigt stora banden hade för sig – är den ett måste.

Vi bjuds på härligt dokumentära konsertbilder med Gabriel i högform (hämtade från italiensk, fransk, tysk och belgisk tv). Vi ser bandet i klassiker som The Musical Box, Supper's Ready (med Banks, Rutherford och Hackett på akustiska gitarrer), Stagnation, Watcher of the Skies och många fler.

Jag blir nästan förvånad när jag ser hur mycket Gabriel faktiskt använde tvärflöten i gruppens tidiga verk ( har han någon gång använt den som soloartist?). Och sedan undrar jag hur den unike och på många sätt oöverträffade rockartist som Gabriel var när han klädde ut sig till blomma, räv, gammal gubbe, fladdermus etc plötsligt kunde försvinna spårlöst när han gick solo?

Filmen följer det mönster som är det vanliga i denna typ av dokumentärer. Journalister och skribenter diskuterar och kommenterar bilderna. Mostly Autumn´s klaviaturspelare Iain Jennings illustrerar olika partier musikaliskt.

Nursery Cryme erbjuds cirka 20 minuter. Selling England .. får 10, men albumets höjdpunkt "Firth of fifth" utelämnas av någon anledning.

Att få höra historien bakom texten i The Musical Box och se Gabriels live-kostymeringar och teatraliska framförande av den är värt mycket

Vi får också veta att Gabriels rävutstyrsel i liveframförandet av Suppers Ready kom som en överraskning för de andra i bandet. Att Gabriel fick idén till texten i denna låt från ett tillfälle när han upplevde att hans fru blev besatt av en demon. Och att den handlar om:

…two lovers taken on a strange journey to surreal worlds, and in the end coming back to the reality of planet earth – to watch the apocalypse…

Ett minus är de copyrighttexter som visas över alla live-bilder. Men den största invändningen jag har, och den är betydande, är att The Lamb Lies Down on Broadway”endast erbjuds ett par minuter mot slutet. Livebilderna begränsar sig till några sekunder från In The Cage Jag hade sett fram emot en betydligt fylligare behandling av detta magnum opus.

Filmen är också i kortaste laget – något under en timma. Hade gärna fått vara minst dubbelt så lång.

Som helhet dock en sevärd och intressant musikhistorisk dokumentär över en av de allra största progrockgrupperna.

Info:

DVD från 2004

Kapitel:

1. Trespass (8:02)
2. Nursery Cryme (21:23)
3. Foxtrot (14:19)
4. Selling England By The Pound (9:46)
5. The Lamb Lies Down On Broadway (3:18)
Total Time: 56:48

Medverkande:

- Tony Banks / organ, mellotron, piano, electric piano, 12 string guitar, voices
- Phil Collins / drums, voices, percussion, lead vocals (2)
- Peter Gabriel / lead voice, flute, tambourine, bass drum
- Steve Hackett / electric and 12 string guitar
- Mike Rutherford / bass guitar, bass pedals, acoustic and 12 string guitar, backing
vocals.

Länk till Amazon

CD recension: The Watch – Planet Earth? (2010)

Gabriel era Genesis har en dubbelgångare som bor i Milano, Italien och kallar sig The Watch. Musiken gruppen åstadkommer är inte influerad, eller inspirerad, av Genesis. Den är Genesis.

Planer Earth? bjuder på den ena utklippta Genesis passagen efter den andra. Flöjten är från Trespass, mellotron och gitarr från A Trick of the Tail, syntljuden från The Lamb… och så vidare.

Om någon sparkade till Genesis musik så att de olika delarna hamnade huller om buller, så skulle det när man spelade upp det kanske låta som The Watch.

Men trots att jag brukar efterlysa originalitet och nyskapande inom progrocken ser jag inget fel i detta. The Watch gör det de gör så förbaskat bra att jag måste kapitulera.

Det är väl när allt kommer omkring inte fel att några ägnar sig åt att förvalta och förädla det säregna och banbrytande sound som the big five åstadkom ni vet när, och som sedan dess har kallats progrock?

Jag menar - hur ofta får man möjlighet att avnjuta en låt som börjar med en lyrisk tvärflöjt kompad av en akustisk gitarr och en Peter Gabriel imiterad röst, som följs av en smygande hammond, stora svällande mellotronsjok och en klonad Steve Hacket- gitarr?

Och är det inte just det man behöver för att må bra?

Jag har hört gruppens första – Ghost från 2001. Den var bitvis smårolig och lät lika mycket Genesis den - men den var som helhet ganska intetsägande.

Planet Earth? är mycket bättre. Den känns mer harmonisk. Som om bandet slutat anstränga sig och bara spelar för att det är kul. Den är också bättre producerad, mer genomarbetad, och har inte fullt så manierad sång.

Simone Rossetti
vocals, flute, dtambou, atmospheres

The Watch har ytterligare två studioplattor bakom sig – Vacuum från 2004 och Primitive från 2007– men de har jag inte hört. Dessutom finns ett livealbum – The Watch Live – från 2008.

Man kan undra hur det känns för Gabriel, Hacket, Collins & co att höra ett band som The Watch, som ju faktiskt karbonkopierar deras sound och musikaliska själ in i minsta detalj.

Det är förstås ett kraftfullt erkännande av att man skapade ett helt unikt sound, en hel ljudvärld, ett musikaliskt koncept, som var så genomgripande att andra 30 år senare fortfarande finner det meningsfullt att använda och vidareutveckla det.

Vidare kan man undra varför det är just Genesis, av de stora 70-talsbanden, som drar till sig dessa mängder av kloner som turnerar med hela deras originalshower från 70-talet. Det finns ju andra band att efterapa. King Crimson t ex.

Planet Earth? är en första klassens nostalgitripp. Och frågan är väl om den här musiken kan vara betydelsefull för någon som inte var med när Genesis åstadkom sina mästerverk, eller som inte för övrigt är bekant med deras musik?

Med allt detta sagt skall väl också nämnas att The Watch långt ifrån kommer upp i Genesis medlemmarnas musikaliska nivå när det handlar om instrumentbehandling och intensitet i framförandet. Pianointrot på all the All the Lights in Town t ex är visserligen vackert. Men det kommer näppeligen upp i Firth of Fifth-höjd.

Hursomhelst är den här plattan årets hittills bästa i min bok.

En sjua på den tiogradiga UN-skalan.

Marco Fabbri
drums and percussion

Smakprov från Planet Earth (från gruppens hemsida):

- Welcome to your Life
- Something Wrong
- Earth
- Tourist Trap

The Watch kommer till Oslo i Maj – länk.

Konsertrecension från Rotherham 13 feb - här.

Bandets Myspace här. Hemsida här.

Läsa vad andra bloggar skriver här.

X

Planet Earth?

Songs / Tracks Listing
1. Welcome to your Life (6:11)
2. Something Wrong (7:41)
3. Earth (5:52)
4. All the Lights in Town (8:15)
5. The World Inside (5:58)
6. New Normal (3:41)
7. Tourist Trap (7:23)

Line-up / Musicians
- Simone Rossetti / vocals
- Giorgio Gabriel / guitars
- Guglielmo Mariotti / bass
- Valerio De Vittorio / keyboards
- Marco Fabbri / drums.

Förträngt hushållsarbete – Offret om att älska

Det roliga med att ha en sån här blogg är att jag hela tiden lär mig mer om progressiv musik och kommer i kontakt med band som jag inte visste fanns. Ibland hittar jag musik som är något utöver det vanliga. Som får mig att häpna. Det händer inte ofta. För det mesta rör sig den progressiva rocken i välkända spår. De flesta traskar fram på de stigar som trampades upp av The Big Five på 70-talet, eller i det spår som anträddes av Marillion på 80-talet.

Alltför sällan vågar någon gå utanför kartan och bryta ny mark. Alltför sällan vågar någon balansera balkänges på en slak lina. Alltför sällan är den så kallade progressiva rocken progressiv – i ordets verkliga bemärkelse.

Den här bloggens idé är att presentera band som ligger utanför allfarvägarna. Jag hoppas då och då kunna lyfta fram band, musiker och album som man kanske inte hade fått kännedom om man inte läst min blogg.

Det är därför det är extra roligt att hitta ett band som Förträngt Hushållsarbete och albumet Offret om att Älska från 2002. Detta är en göteborgstrio (med gästviolinist) som jag snubblade över när jag skulle sätta samman listan över de bästa svenska prog-banden genom tiderna. Jag lyssnade lite förstrött på deras musik men fattade inte särskilt mycket och tänkte att det är väl ändå ingen som känner till det här bandet eller tycker att det är bäst, så jag struntade i att lista dem.

Men det var ett misstag. Nu när jag givit Offret om Att Älska några rejäla genomlyssningar måste jag konstatera att det här är bra. Sensationellt bra. Eller snarare: musiken är så annorlunda och utmanande att själva begreppet “bra” förlorar sin innebörd. Den här musiken börjar där alla vanliga begrepp för att bedöma och etikettera musik slutar.

Skivan är delvis inspelad i ett kök. Bandmedlemmarna bankar på allt som finns i deras närhet. Man förstärker ljuden, lägger på eko, spelar dem baklänges och blandar dem med skratt, skrik, improviserade läten, strupljud, brandkårssirener och fragmentariska sångfraser.

Här och där hör man snuttar av svensk folkmusik. Välrepeterade partier varvas med improvisationer där vad som helst tycks kunna hända. Ibland är som att titta in i den psykos som Anna Odell aldrig hade på den där på bron.

Texterna håller också de en hög klass och är tänkvärda på ett poetiskt sätt.

Den allra största bedriften är att man får det hela att hänga ihop. Kaoset, som långa stunder tycks fulländat, är trots allt bara skenbart. Under ytan finns en djupare, kosmisk, ordning som trots allehanda excesser aldrig går förlorad, eller ens över styr...

Lyssna själv här - om du inte tror mig.

När jag googlar på bandnamnet hittar jag inte mycket. Det lilla som finns visar dock att jag inte är den ende som drabbats av musiken:

www.rerusa.com :

'This band gets my highest recommendation for fans into avant rock.'

www.progressivears.com:

'Once in a while, a band comes along that makes you re-think what you know about rock music; how is it made, why it is made, why its strengths can enrich your listening world. Förträngt Hushållsarbete is just such a phenomenon.'

Udi Koomran:

'It`s a classic record. Easily the best album put out in the past few years'.

meana:

´oh, sweden´.

Jag måste som en brasklapp lägga till att den här musiken inte fungerar alltid och överallt. Och jag måste nog utfärda en varning till folk som inte är vana vid gränsöverskridande musik av typen Henry Cow, Kräldjursanstalten, Copernicus, Thinking Plague och Calle Debauche. Den är stundtals mycket krävande, och många skulle nog inte ens kalla den för musik.

Men om någon efter att ha givit Förträngt Hushållsarbete en chans vill utnämna gruppen till Sveriges bästa prog-grupp, så blir i alla fall inte jag förvånad.

Musiker

Jonas Åström: guitars, voices, synthesizers, keyboards, pianos, and percussion.
Jan Nilsson: electric bass, prepared bass, voices, piano and home made instruments.
Michael Hellström: drums, voices, and synthesizer.
Music by Jonas Åström & Jan Nilsson
Recorded by J. Lachen for Bauta Records Linkoping, Sweden- BaR 0201
Released in 2002

Spårlista

1. Det ouppstånda deformerat (1:47)
2. Kaos och förvirring:
a. - (4:19)
b. - (0:49)
3. Silvernål 6:55
4. Hästen:
a. - (6:07)
b. - (0:35)
c. - (1:11)
d. - (0:35)
5. I dig själv vilse:
a. - (6:51)
b. - (1:11)
6. Smärta och hjärna:
a. - (3:19)
b. - (0:16)
7. Himlen säger:
a. - (3:47)
b. - (0:31)
8. Isolerad:
a. - (4:06)
b. - (1:32)
9. Mimesis 1:29
10. En livomer i en lam nutid:
a. - (4:59)
b. - (0:44)
11. Offret om att älska... 1:13
12. Hjärntrådar:
a. - (4:30)
b. - (0:50)
13. Fukten:
a. - (4:22)
b. - (0:56)
c. - (1:04)
d. - (1:21)

Total time: 65:19