Kaipas In The Wake of Poseid…förlåt Evolution har höjts till skyarna av snart sagt varje skribent som hört den. På Progarchieves ger de flesta recensenter den full pott, vilket innebär Essential: a masterpiece of progressive rock music.
Jag kan bara hålla med. Har lyssnat på den oavbrutet under helgens vårstädning, och jag tror aldrig jag städat med ett så positivt sinnelag. Sveriges främsta progmusiker tillsammans med ett urstarkt och utsökt låtmaterial. Detta kan vara en framtida svensk progrockklassiker.
Det finns referenser till Yes ( en av textraderna lyder "We´re closer to the edge than yesterday”) och till en del andra 70-tals grupper. Men framför allt kan man dra paralleller till samtida svensk progrock som Karmakanic, Ritual, Cross och The Flower Kings. Ändå har Kaipa en helt egen stil.
Den största bedriften ligger kanske i att musiken trots teknisk briljans och minutöst noggranna arrangemang ändå känns levande. Det här är musik för hjärtat och man känner att musikerna ger av sig själva och är besjälade av materialet.
Det här är den bästa Kaipaplattan sedan återuppståndelsen 2000. Det är som att dom tidigare bara var en uppvärmning inför detta kraftprov.
Så här skulle Queen ha låtit som om dom spelat symfonisk progrock.
Tracklist 1. In the wake of evolution (10.57) 2. In the heart of her own magic field (5:12) 3. Electric power water notes (17:51) 4. Folkia’s first decision (2:33) 5. The words are like leaves (5:36) 6. Arcs of sound (8:22) 7. Smoke from a secret source (9:24) 8. The seven oceans of our mind (10:09)
Line-up / Musicians
- Patrik Lundström / voice - Hans Lundin / keyboards and vocals - Jonas Reingold / basses - Morgan Ågren / drums - Per Nilsson / electric and acoustic guitars - Aleena Gibson / vocals Guest Musicians: - Fredrik Lindqvist / recorders - Elin Rubinsztein / violin
Sedan cirka 1990 har det som internationellt kallas progressive rock , och som tidigare i Sverige brukade benämnas symfonirock, fått en revival.
Internet har gjort det möjligt för både enskilda band och mindre skivbolag att marknadsföra sig globalt, och för älskare av musikstilen världen över att hitta varandra för att blogga, utbyta musiktips och lyssningserfarenheter. Att intresset för progressive är globalt är följande citat från Melgar Morey i Peru är ett bra exempel på. På Progressive Ears skriver han:
Every time I hear that a Symphonic band from any Scandinavian country has released an album, I run and get it without any question, in most cases I'm not defrauded, their approach to classic Symphonic is impeccable in most cases…
Många nya band har sett dagens ljus, och ett otal gamla har återförenas för album och konserter. Många har kommit tillbaka starkare än någonsin.
Nedan följer en lista över progrock-akter som återuppstått, gjort nya plattor och börjat spela för publik.
Listan gör inga anspråk på att vara komplett. Det finns säkert otaliga band som jag glömt. Och förmodligen minst lika många som jag inte ens känner till. Musikstilen är nu en gång för alla internationell och jag erkänner villigt att jag saknar detaljkunskaper om vad som händer i t ex Argentina och Japan. Man anta att en hel del återföreningar ägt rum även där.
Det som förenar dem jag listar är att jag uppskattar deras musik. Samtliga således highly recomended:
Trettioåriga Kriget, från Saltsjöbaden, Sverige återkom 2004, efter 27 års tystnad, med albumet Elden Av År. Ett starkt album som pulserar av vitalitet, kraft och lust. Denna platta - och förstås bandets 70 -talsproduktioner, vilka rankas mycket högt i progvärlden - har givit dem möjlighet att spela på progrockfestivaler lite varstans i världen. Senast sommaren 2009 på Nearfest i USA.
Happy The Man, ett amerikanskt progrockband som släppte tre plattor på 70-talet återförenades 1994 efter 25 år och släppte The Muse Awakens. De spelar symfonisk progressive som har jämförts med både Yes och Gentle Giant
Mer USA: 2002 kom plattan Proto Kaw - "Early Recordings from Kansas 1971-1973”. Proto-Kaw var ett hobbyprojekt lett av gitarristen Kerry Livgren, som senare skulle utvecklas till gruppen Kansas. Cd,n bestod av material från detta projekt. Musiken är oslipad och betydligt mer experimentell än den Kansas senare skulle prestera. Här finns saxofon och tvärflöjt med i sättningen.
Inspirerade av framgången med denna retrospektiv började bandet spela ute och gjorde 2004 en ny skiva Before Became After. 2006 kom en uppföljare The Wait of Glory.
Gruppen gjorden kort turné i Europa men har nu åter gått skilda vägar.
Nektar, ett ludda och originellt 70-talsband som bildades i Hamburg, men vars medlemmar var engelsmän. Gjorde flera storartade album när det begav sig ( Remember the Future, Recycled m. fl ). På deras hemsida kan man lyssna på hela back-katalogen gratis. Återkom 2001 med The Prodigal Son.
Van der Graaf Generator. - ett oöverträffat band vars musik kanske mer än de flesta band i genren verkligen kan kalla progressiv, i meningen nydanande, framåtsträvande, gränssprängande. De skapade ett helt unikt och särpräglat musikspråk som de i och med återkomstplattan Present (2005) tog med sig in i tvåtusentalet.
På Presentlät de lite medelålders trötta, men på uppföljaren Trisector (2008) har de vaknat till fullt liv och återfunnit den nerv som gjort dem till ett av de mest originella banden i progrockens historia. (Om frontfiguren Peter Hammills röst har sagts att han kan göra med den vad Jimmy Hendrix kunde göra med sin gitarr).
Svenska Ragnaröksläppte 2008 Path, en platta tillkommen på initiativ av en schweizisk affärsman som dyrkar bandets album från 70-talet. Han kontaktade bandet, uppmanande dem att starta på nytt och sade sig villig att betala för studiotid och produktion av ett nytt album. Lyssna här.Spotify - Ragnarok – Path
Le Orme, (Fotavtrycken) - ett legendariskt italienskt progrockband, är inne på sitt 42ndra år. Första plattan kom 1968. Mästerverket Felona e Sonora från 1973 producerades av Peter Hammill som också skrev bandets texter. Le Orme har gått skilda vägar och återförenats flera gånger men kom 1990 tillbaka på allvar med Orme. Den första plattan i en trilogi om “männsikosläktet”.
Till sist måste det svenska flaggskeppet Kaipa nämnas. Bandet, som hade sin storhetstid på 70-talet, återkom 2002 med Notes from the Past. Kaipa var det band där mr progressive himself Roine Stolt började spela som 17- åring. Få personer har betytt mer för progressive såväl i Sverige som internationellt. Hans the Flower Kings kan sägas ha gått i spetsen för genrens återtåg under 90-talat. Kaipas musik är melodiöst och poetisk med inslag av svensk folkmusik.
Några andra band värda att nämna är Gryphon, delar av Gentle Giant, Amon Duul II och Fläsket Brinner, som har spelat för publik, men ännu inte gjort några nya besök i studion.
