UNIVERSUM NOLL: magic pie

onsdag

Beardfish och Magic Pie på Musikens Hus

Det var verkligen synd att du inte var där, på Musikens Hus i Majorna, Göteborg, Västra Götaland, Sverige, Jorden, Universum…

Förra lördan alltså, den 12 november.

Du missade verkligen nåt rätt mäktigt. Du missade en härlig konsertupplevelse med två suveräna band. Två ganska olika band, men lika bra på var sitt håll, så att säga.

Magic Pie kom hela vägen från Moss I Norge, bara för att spela för oss. De var tajta och samspelta med harmoniska melodier, fin stämsång, inspirerad sologitarr och arrangemang som man inte hört maken till sedan mitten av sjuttiotalet.

Och kan du tänka dig. De spelade en låt som var en halvtimma lång! Jo det är sant. En enda låt!

Och Beardfish sen – denna totalupplevelse, detta unika band som rakt från hjärtat bara öser ur sig allt de har. Utan divalater, utan några stressade rockmaner. Som ur bakfickan halar fram det ena arrangemanget underfundigare än det andra. Som har låtar med trådar och idéer som man inte hittar hos nåt annat band.

Och som själva inte verkar ha en aning om att de håller yppersta världsklass. Eller också bryr de sig bara inte.

Nästa gång får du faktiskt slita dig från dumburken och komma.

No copyright infringement intended

tisdag

Magic Pie - The Suffering Joy (2011)

Till dig som har uppskattat dessa norrbaggars båda första album (Motions of Desire 2005 och Circus of Life 2007) och väntat på den här kan jag bara säga – du kommer inte att bli besviken. Det här är på alla sätt en värdig uppföljare.

Till dig som inte hört bandet förut men letar efter positiv, energisk och kraftfull symphonic prog så vill jag säga – lägg vantarna på detta album ögonaböj.

I den norsk-svenska kampen om vilken nation som levererar den bästa symfoniska progrocken till en törstande omvärld så kanske Sverige tack vare The Flower Kings och Karmakanic leder på poäng. Men med detta album från Magig Pie och ett nytt med White Willow på gång så knappar norrmännen helt klart in på försprånget.

Magic Pie har bytt sångare, till Eirikur Hauksson, som annars sjunger med gamle Uriah Heep keyboardisten Ken Hensley. På sång finns även Maria Berntzen. Detta byte har inte inneburit någon revolution. Soundet känns igen sedan tidigare. Men ett klart lyft är det. Eirikur sjunger med bravur.

Perfektionen, musikaliteten och själva produktionen, som inte lämnar något åt slumpen, påminner inte så lite om Kaipas senaste In the Wake Of Evolution.

En fyrdelad svit kallad A Life´s Work inleder. Det första riktigt övertygande partiet dyker upp i tredje delen – den 1.29 långa A Brand New Day bjuder på akustiska gitarrer, stämsång och en vacker syntmelodi. Den blir en inledning till svitens avslutande sjutton minuter långa The Suffering Joy.

Det finns ytterligare en riktigt lång låt på plattan - Tired klockar in på dryga femton minuter.

Avslutande In Memoriam är drygt åtta och är tillsammans med Endless Ocean plattans mest melodiösa låt. In Memoriam sägs handla om den äldre man som pryder omslaget.

Musiken på The Suffering Joy är snygg, välspelad, proffsigt framförd – och beroendeframkallande. Jag har svårt för att slita mig från plattan.

Men... efter ett antal lyssningar så drabbas jag av tvivel. Kanske är det för mycket muskler och för lite hjärta? Kanske för mycket steroidstinn gitarr (kommer på mig med att då och då tänka Yngwie Malmsteen). Kanske för mycket progrock enligt regelboken? Kanske lite för polerat och välproducerat?

Men tvivlen blåser snabbt bort när den musikaliska berg-och-dalbanan gör en hastig sväng och ett nytt och hisnande tema dyker upp.

Förslag dock till nästa album – lite mindre gitarr och in i stället med en tenorsaxofon, en trombon eller en fiol a la Kansas.

Kansas är för övrigt ett av de band jag tycker detta stundtals påminner om. Kansas möter Queen, kanske man skulle kunna säga.

Neil Morse och Spock´s Beard har nog också varit stora influenser här…

Risken finns att jag inom kort kommer att tröttna på The Suffering Joy för att sedan sällan eller aldrig plocka fram den igen. Men fram till dess skall jag lyssna på den så ofta jag hinner.

Sagt om The Suffering Joy:

…this is one of the best and most refined Symphonic Prog albums released in these last two three years. (progarcieves.com)

It's all good. It's all just damn good. I absolutely love it. The music of Magic Pie just makes me incredible happy and in a great mood… (eternal-terror.com).

A sense of enthusiasm comes from listening to this album. This feeling is generated by a permanent rainbow notes and variations which intersect, collide, move apart, converge, disperse ... the whole forming a perfectly mastered blend, which recreates a style without ever being tempted by the facility. Recommented ! (prog-mania.com)

The Suffering Joy was a long time coming, but is every bit worth the wait. With this album Magic Pie could (and should!) move beyond being the band to watch to being the band that sets the standard. The holidays are over, the diet can wait, we should have another piece of The Pie! (USAprogressivemusic)

Låtlista:

1 – A Life’s Work:
I – Questions Unanswered (1:16)
II – Overture (3:32)
II I- A Brand New Day (2:28)
IV – The Suffering Joy (17:09)
5 – Headlines (9:29)
6 – Endless Ocean (3:11)
7 – Slightly Mad (9:48)
8 – Tired (15:21)
9 – In Memoriam (8:39)

Musiker:

Kim Stenberg (gitarrer),Eirik Hanssen (lead vocals, akustisk gitarr), Gilbert Marshall (orgek, keyboards, lead vocals), Eirikur Hauksson (lead vocals,akustisk guitar), Lars Petter Holstad (bas) och Jan T. Johannessen (trummor).

Bandets två första på Spotify - Magic Pie

Bandets hemsida.