Linus Kåse om Brighteye Brison och framtiden

Universum Noll ställde några frågor till Linus Kåse om vad prog-värstingarna Brighteye Brison håller på med nu för tiden. Det visade sig att bandet är i studion för inspelning av inte mindre än två nya album. Man letar medel för att fullfölja planerna så snabbt som möjligt. Du kan stödja projektet  här.

Hej Linus. Berätta om kommande plattan? 

Vi har arbetat med att framställa material till två skivor. "The Magician Chronicles - Part II" samt "The Magician Chronicles - Part III". Del I släppte vi för tre år sedan och dessa blir rena uppföljare. Vi har startat en förhandsbokningskampanj och om den faller väl ut så kommer vi kunna släppa Part II i början av nästa år. I så fall kommer vi även att starta en ny kampanj för att kunna släppa Part III redan 2015.

På första delen i trilogin får vi stifta närmare bekantskap med Brighteye Brison; en evig  urkraft som oavsiktligt gestaltas i mänsklig form genom en ond magikers trolldom. Part II handlar om ett gäng äventyrare som årtusenden senare försöker finna svaren på legenden om Brighteye. Det är en maktkamp mellan det onda och goda. I Part III får vi följa ett legendariskt krig på Brighteyes hemplanet och vi kommer även få möta hans nemesis. Söker man science-fiction, fantasy och prog i ett perfekt giftermål behöver man alltså inte leta längre!

Hur gör ni i Brighteye Brison när ni komponerar ? Vem gör vad? Hur mycket är klart när ni går in i studion? 

Vi har hittills skrivit våra låtar enskilt, förutom en låt som heter "Under Örnens Vingar". Den skrev vi alla fem tillsammans på några timmar och spelade in samma kväll. Den finns på en samlingsskiva släppt av Musea. I övrigt kan en eller annan åsikt givetvis dyka upp på vissa partier på andras låtar och om det leder till förbättring så är det det som används. Vi har en ny, större studio nu vilket gör att vi enkelt kan spela in alla på en och samma gång. Jag tror och hoppas att vi i fortsättningen kommer skriva det huvudsakliga materialet tillsammans. TMC - Part II har vi faktiskt spelat in till stor del live och helt utan klickspår vilket vi egentligen inte har gjort sedan vår första skiva. Det låter väldigt levande. Det blir en extra dimension som tillkommer. En stor del av det som gjort oss unika i den moderna progvärlden är att vi alltid varit kompromisslösa kring användandet av "riktiga" analoga instrument och syntar. Det är så här vi kommer fortsätta att spela in.

Blir det ibland bråk mellan era olika viljor? Vad handlar meningsskiljaktigheterna i så fall om?

Nej, vi har aldrig bråkat. Det som gör att bandet fortfarande finns efter snart femton år handlar om att vi alltid har fruktansvärt roligt när vi ses och när vi spelar tillsammans. Vi skriver låtar på olika sätt men vi älskar alla varandras uttryck.

När räknar ni med att släppa ert nya alster? 

Från det att kampanjen drog igång den 4e november i år så har vi sextio dagar på oss att nå vårt mål på 3.700 Euro. Vill man se exakt hur vi budgeterar så kan man göra det genom att kolla här. 

Vi är beroende av att alla som vill höra skivan lämnar sitt bidrag inom tidsramen. Man kan välja om man vill köpa digital release, CD-skiva, T-shirts etc. Når vi målet kommer skivan att släppas tidigt 2015.

 Hur ser framtiden ut? Konserter, turnéplaner?

Närmsta plan är att få ut TMC - Part II. Ett magnifikt releaseparty utlovas!

Vad lyssnar du på på just nu? Några aktuella favoritplattor att rekommendera (eller filmer, böcker)? 

För min del är det mycket gamla XTC-plattor, Be Bop Deluxe  och Elliott Smith som snurrar just nu. Jag läser mycket Margaret Atwood samt Arnold Schwarzeneggers självbiografi!

Till sist: varifrån kommer musiken?

Musik har alltid funnits, långt innan människan. Musik kan aldrig uppfinnas, bara upptäckas. 

Länkar:

hemsida

facebook

Brighteye Brison - The Magician Chronicles - part I (2011) - bättre än Beatles?

10.10 in i inledande The Rise of Brightey Brison kommer en tempohöjning och temabyte som är så djävulskt skickligt och raffinerat genomfört att jag sätter glöggen i vrångstrupen.

Vid det laget har jag redan hunnit med att flera gånger asgarva, häpna, inte tro min öron och konfunderad skaka på huvudet. Jag har hört en bombastiskt inledning och därefter ett halvdussin idéer som var och en skulle kunna bli en egen bra låt. Jag har hört det slutgiltiga akustiska gitarr-solot, ett saxofon-dito som skulle gjort Charlie Parker grön av avund och därtill textrader som I´ve got this addiction for great science-fiction.

Och det bästa av allt - då är det drygt tio minuter kvar av denna storslaget episka rymdresa (totalt 23.05 minuter, elva delar, från I Inception till XI Conclusion).

För en rymdresa är det. Albumet är enligt pressreleasen en avancerad science-fiction historia  taking place in a galaxy far away, och kretsar kring the caracter who resides in the band name.  Det är en fortsättning på låten The Battle of Brighteye Brison från albumet Stories (2006).

På Progopedia hittar vi följande bakgrunds-information

Bandets namn kommer av någon slags fantasiberättelse om ett möte med en rymdman som heter Rhaal-Uma-Rhog-Zzenzi som blir Brighteye översatt till engelska. Efter att bandet gjort repetitioner så ville bandet gå ut och röra på sig ett tag, under promenaden ramlar Kristoffer i bandet framstupa och alla undrar hur det gått, det är okej säger han men vem är det som står framför. Då står där plötsligt en rymdvarelse som tänker göra slut på bandmedlemmarna. De säger, ”döda oss inte vi spelar musik!” Brighteye säger att han inte gillar musik. Men efter att ha pratat ett tag så börjar han gilla bandmedlemmarna och känner plötsligt ett slags band till dem och låter dem leva . Brighteye tar dem med till ett ställe och berättar om sitt liv och att också var kapten på ett rymdskepp och kallades Brighteye Brison. Brigheye lämnar dem genom att upplösas och bandet har sitt namn.

Historien utvecklas utförligt i låt två, The Magicians´s Cave (12.18), där Figge Norling reciterar ganska långa textpartier. Den låtens inledande takter är bara de värda en avhandling på musikhögskolan. Det är däremot inte delar av sången, som på ett lite märkligt sätt faller ut ur ramen på albumet.

Albumet avslutas med Mind Fire Menace (8.24).

Brighteye Brison - The Magician Chronicles - part I är således ett verk som man både textmässigt och musikaliskt kan sjunka mycket djupt ned i. Även plattans cover-art är värd en längre tids studier.

Trots myllret av idéer och den kosmiska texten så blir det aldrig tungt eller överlastat. Allt genomsyras av en imponerande lätthet och lekfullhet. Vi snackar analoga ljud, stämsång, mellotron, teremin och hammondorgel. Och som pricken över i,et en grym saxofon. Maken till saxofonspel finns så vitt jag vet inte någonstans inom den progressiva rocken. Man får kliva över till jazz-landet för att hitta nåt liknande.

Rubriken för det hela är retro, men inte second hand. Musiken är i hög grad influerad av det flera av de klassiska banden gjorde på 70-talet. Men det är ingenting man tänker på när man lyssnar, och det är framför allt ingenting som stör (på det sättet det ibland kan göra med band
som rakt av härmar och stjäl mästarnas sound och ackordsföljder).

Många takt- och temabyten blir det, men de genomförs så smidigt att de inte märks. Oftast handlar det om ren och svävande musikmagi.

Det är ganska sällan man som musikbloggare får anledning att utbrista att det man hör är bättre än Beatles. Och jag gör det inte nu heller. Men lika bra som liverpoolkvartetten, det är det faktiskt. Tro det eller ej.

Behöver jag tillägga att det här är årets bästa album?

Köp här.

1. The rise of Brighteye Brison
2. The magician´s cave
3. Mind fire menace

Linus Kåse: Keyboards, saxophones, vocals
Per Hallman: Keyboards, vocals
Kristoffer Eng: Bass, taurus, theremin, vocals
Johan Öijen: Electric, acoustic guitars
Erik Hammarström: Drums

Sweden Prog Fest, Stockholm 26 november 2011.

Så fick då Stockholm sin första Prog Fest. Åtminstone detta årtusende. Som vi sett i kommentarfältet här på UN så har det arrangerats liknande evenemang på nittonhundratalet. 

De som arrangerade de festerna gav upp efter två år pga klen publikrespons. Låt oss hoppas att det som sjösattes i helgen inte går samma trista öde till mötes. Och förutsättningarna finns. Den progressiva rockens återtåg blir allt mer påtagligt för varje dag.

Låt oss alltså hoppas att det blir en återkommande årlig tradition, som om tre år är i kapp Sweden Rock, vilket en av arrangörerna, Mats Jonason utlovade.

För det var en sannerligen en mäktig och härlig konsert vi fick uppleva.
Först ut var Costes Cosmos, som blandade eget material med Samla Mammas Manna-dängor, och gjorde det bra.

Coste Apetrea själv började med att dra en parallell mellan denna festival och de legendariska festerna på Gärdet 1970.

Coste, som har ett förflutet i Samla Mammas Manna , knöt med de orden, och genom sin blotta närvaro, ihop musiktråden från förr med den dagsaktuella scenen. För även om Gärdet-festerna mer handlade om progg än progrock, och på ett helt annat sätt engagerade massor med folk, så har båda inriktningarna samma grundinställning: Musik är inte något man i första hand använder för att man vill bli kändis, klättra på karriärstegen eller tjäna massor med pengar. Man lirar för att det är kul och för att man har något man vill dela med sig av och berätta för publiken.

I ett krigszonsliknande rökmoln gick sedan Gösta Berlings Saga på. Stor dramatik! Gruppen gick rakt på nervsystemets innersta vrår. Och de lättade inte på greppet. Gösta Berlings Saga har skapat en alldeles egen sorts musik som man inte hört maken till förr. Rytmisk, suggestiv och intensiv med influenser inte minst från svensk folkmusik. Inte så konstigt att de är inkallade till NEARfest i staterna nästa år. Youtube-klippet nedan ger en fingervisning om hur brutalt bra det var.

Följande akt ,The Kingdom, som på scen byte namn till Willbow, hade säckpipa i sättningen och var kanske mer roliga än bra. Men de jobbade hårt för att ge publiken valuta för pengarna.

Och sedan Brightey Brison (efternamnet uttalas brajson och inte briison, som en del tror), som spelade delar av förra albumet, bland annat en mästerlig version av The Harvest, och smakprov från det nya The Magicians Chronicles Part I.

The Rise Of Brighteye Brison från detta nya album, som avlutade setet, var en nackhårsresande 23 minuter lång njutning. Det här bandet har allt som ett progressivt rockband skall ha, stämsång, finurliga och omväxlande arrangemang, klaviaturdueller, taktbyten och en saxofon som trotsar tyngdlagen. De oftast långa låtarna är som äventyrsresor. Det är musikalitet på allra högsta nivå. Att de dessutom levererade ett förvånansvärt bra live-ljud gjorde inte saken sämre.

Av diverse skäl var denne bloggare tvungen att dra före kvällens sista akt Agents Of Mercy. Men enligt en vanligtvis välunderrättad källa genomförde de en mycket stark spelning med fokus på låtar från senast albumet. 

 

 

Brighteye Brison i högform i Slottsskogen

En vecka i dag sedan Brighteye Brison spelade skjortan av resten av prog-comunityn i Slottsskogen. Jag har inte hämtat mig än! Om detta kan göras på 2000-talet behöver man ju knappast längta tillbaka till 70-talet.

Det var ett nästan overkligt bra och kraftfullt framträdande. Broadaccent har lagt ut dessa klipp på You-Tube som visar lite vad det handlade om.