Dweezil Zappa till Sverige för pappas Apostrophe (´).

I år är det 70 år sedan Frank Zappa föddes. Detta kommer att uppmärksammas på olika sätt lite varstans i världen. I Baltimore, Franks födelsestad, planerar man att hålla en festival till hans ära och en byst av honom,som hittills stått i Vilnius, kommer att flyttas till Baltimore.

Bysten tillkom på initiativ av Franks litauiska fan-club, som nu har gått med på att den flyttas.

Sonen Dweezil hyllar farsgubben genom att med sitt Zappa Plays Zappa-band ge sig ut på en turné där man tänker framföra albumet Apostrophe (´) i dess helhet. Eller som man själva säger - In Honor & Celebration Of FZ,s 70th B-day Were Performing The Works In Sequence From The Classic Album Apostrophe (´) - In It´s Unmitigated Entirity. Man kommer också att framföra valda delar från Franks övriga album, hans eklektiska instrumentala epos och presentera icke tidigare visat videomaterial.

Apostrophe (´) släpptes 22 april 1974 och innehåller låtar som Uncle Remus, Don´t Eat That Yellow Snow och Stinkfoot. Den kom efter Over-Nite-Sensation som var ett sorts kommersiellt genombrott för Zappa. Apostrophe (´) blev det enda zappaalbum som tog sig in på den amerikanska top ten listan.

Man kommer till Sverige för tre konserter

- 12 november i Filadelfiakyrkan i Stockholm

- 13 november på Konserthuset i Göteborg

-14 november på Konserthuset i Malmö

Det som är ett lite udda grepp är att det finns två typer av biljetter, dels till konserten endast, dels till soundcheck samt konsert.

Biljetterna släpps i dag 15,nde September.

Zappa plays Zappa består av:
Dweezil Zappa - guitar
Sheila Gonzalez – saxophone, flute, keyboards & vocals
Pete Griffin – bass
Billy Hulting – marimba, mallets & percussions
Jamie King – guitar
Ben Thomas – vocals
Joe Travers – drums & vocals
James Norton – keyboard

Dweezil kommer dessutom att ge ut ett hyllningsalbum till sin far - What the hell was I thinking. Medverkar gör bl.a. Eddie van Halen (Van Halen), Brian May (Queen), Angus och Malcolm Young (AC/DC).

Göteborgs Posten

The torture never stops…

… hette en låt av den oöverträffade mästaren Frank Vincent Zappa.

Insåg plötsligt så här på kvällskvisten att jag skrivit på tok för lite om Zappa på den här bloggen.

Man kanske skulle kunna kalla Franks musik progressive rock. Musiken han åstadkom var ju tveklöst progressiv- i ordets rätta bemärkelse. Men jag brukar tänka att Frank på egen hand skapade en suverän och fristående musikstil, som borde ha ett helt eget namn. Oöverträffad såväl förr som senare. Unik.

Jag tror att Franks musik kan bota blinda och lama, köra ut månglarna ur templet och förvandla vatten till vin.

Jag tror att Frank kunde gå på vattnet och bespisa 5000 människor med fem bröd och fyra fiskar, att hans musik frälser oss från ondo och… nä, jag ger upp. Det går inte att med taskiga metaforer beskriva denne mans storhet.

En bild säger mer än tusen ord. Och om en bild gör det, hur många ord ersätter inte då ett Youtube klipp? Döm själv i nedanstående två versioner av mästarens The Black Page.

Först Frank själv från en tv-upptagning 1988 i Barcelona (notera den upphöjda nongalans med vilken han hänger på sig gitarren och levererar sitt solo).

Därefter hans son Dweezil från hans Zappa Plays Zappa projekt.

Hallelujah!

Zappa på Wikipedia - här