Lucka 20: Magma 15 Oct 1978 - Théâtre de l'Empire à Paris

Jag tänker inte försöka mig på att i ord förklara vad fenomenet Magma handlar om. För det går inte. Musiken talar för sig själv. Här i en tvåtimmarskonsert innehållande all den tyngd, integritet och auktoritet som man kan förvänta sig. 

Den som vill ha en bakgrund kan läsa Wikipedia.

Den som söker ytterligare fördjupning kan på saligen insomnade Bills Prog Blog hitta 13 suveräna essäliknande inlägg om gruppens album och musik – nås här.

U-Noll önskar trevlig Pingsthelg

… med denna lilla stämningsskapande videosnutt:

Ett gäng genreförstörande musiker från Frankrike således. Har beskyllts för avant-garde electronic country, black metalled strings meets Satie-influenced piano parts, jazzy moods and 8-bit core.

Köp albumet här.

Bandets Myspace

Hela albumet finns på Spotify:

Noetra – suverän fransk kammarjazz

 

Handen på hjärtat, när lyssnade du på riktigt bra fransk kammarjazz senast? Om det var ett tag sen sist så kan du nu ta skadan igen genom att ge Noetra en chans.

Noetra var en fransk grupp som under sin livstid sent sjuttio- tidigt åttiotal gjorde en rad udda och utsökta hemmastudioinspelningar, som aldrig släpptes på skiva. Gruppen förhandlade med ECM om en LP men den såg aldrig dagens ljus. Det blev i stället Musea som långt senare samlade ihop gruppens musik och gav ut den på cd.

Musikrubriken är således kammar-jazz. Den kan också kallas fusion eller jazzrock. Här finns även tydliga inslag av Canterbury-sound. Band som Caravan, Soft Machine och Hatfield and the North springs to mind. Den kanske allra bästa jämförelsen är dock amerikanska fusion-gruppen Oregon. Men Noetras approach är lättare och luftigare. Själva uppgav man Stravinskij och Debussy som inspirationskällor.

Bandet bestod av gitarristen och kompositören Jean Lapouge, Christian Paboeuf (oboe och saxofoner), Daniel Renault på slagverk och trummor och Dennis Lefranc på bas. På inspelningarna figurerar även gästmusiker på klarinett, trombon, fiol, cello, saxofoner och flöjt.

Tillsammans skapade man ett intelligent, förfinat och uttrycksfullt sound i gränslandet mellan jazz, rock och klassisk musik. Stundtals melankoliskt, stundtals nervigt och energiskt.

Trots att den kan kallas intrikat och ibland svävar ut i tämligen avancerade partier blir musiken aldrig flummig eller överdrivet experimentell. Det finns en skärpa och koncentration som aldrig går förlorad. Därmed inte sagt att den inte kräver ett flertal lyssningar för att komma till sin rätt.

Live 83 är en inspelning gjord av franska radion. Inledande 22 minuter långa Long Metrage visar upp gruppen på höjden av dess förmåga. Det är en svängande och gnistrande musikalisk ädelsten. Utöver denna pärla finns ytterligare fyra spår, alla med en personlig och egenartad prägel. Med på denna liveinspelning finns en femte medlem, violinistenten Pierre Aubert.

Noetra la av som grupp vid mitten av åttiotalet, men Lapouge och Paboef fortsatte spela tillsammans. Atlas är en kasettbandsinspelning från 1987 som först nu släpps på cd. Musiken påminner en hel del om en tidig Pat Metheny. Paboefs blåsinsatser på oboe, sopransaxofon är den kanske allra största behållningen här. Och man måste gilla träblåsinstrument om man skall ha behållning av musiken.

Spotifylänkar:

Noëtra – Live 83

Noëtra – Neuf Songes

Noëtra – Définitivement Bleus

Noëtra – Résurgences d'errances

Christian Paboeuf – Atlas

Musiker

- Jean Lapouge / guitar
- Christian Paboeuf / flute and oboe
- Daniel Renault / drums
- Denis Lefranc / bass
- Pierre Aubert / violin
- Pascal Leberre / clarinet and soprano saxophone
- Francis Michaud / tenor saxophone and flute
- Denis Vollet / cello
- Claude Lapouge / trombone
- Jacques Nobili / trombone
- Laurent Tardif / alto flute