Nu kommer Dark Side of the Moon till Sveriges Radio.
Nu är det dags för den flerfaldigt prisbelönte radiojournalisten Anton Karis länge emotsedda program om Pink FloydsDark Side of the Moon.
Anton har intervjuat människor om deras upplevelser och minnen av Dark Side…. Om den kanske hördes från grannlägenheten när de älskade för första gången. Eller om det var när de hörde den som de bestämde sig för att bli tandläkare. Det är den typen av dramatiska, poetiska eller kanske komiska händelser Anton samlat i programmet.
Från SR,s hemsida:
Det geniala omslaget: ljusstrålen bruten i ett prisma angav tillsammans med skivans inledande hjärtpuls tonen. Pink Floyd hade skapat det optimala konceptalbumet. Om det som angår oss alla - livet vi lever.
Dark Side of the Moon har sålt i 45 miljoner exemplar och låg på amerikanska Billboard-listan i 14 år.
Vilka minnen väcker musiken idag? I Sverige, i Polen eller så långt bort som i Mexiko? Nu får vi Dark Side of the Moon, sång för sång, från en fysiklektion samma dag skivan släpptes, genom några fönster i Motala, förbi Djävulsön fram till det Vita Arkivet i Fiskebäckskil. Men vad händer om man använder skivan som ljudspår till filmen Trollkarlen från Oz?
Anton har för övrigt ett förflutet i sjuttiotalsgruppen Berits Halsband. En grupp som 1975 släppte en platta (gruppens enda) som har jämförts med Miles Davies.
Pink Floyds grundare Syd Barrett´s öde är välkänt för de flesta. På grund av allt för ymnigt drogintag ådrog han sig schizofreni. Han sparkades ur bandet och flyttade hem till källaren hos sin mamma där han bodde till han avled 2006.
Nedanstående närmast mytologiska historia är alltid lika fascinerande att ta del av:
Vid ett tillfälle återsåg Syd de andra bandmedlemmarna i Pink Floyd. Det var 1975 under inspelningen av Wish You Were Here. Plötsligt dök han oanmäld upp vid Abbey Road-studios och såg och hörde bandet spela Shine On You Crazy Diamond - en låt som handlade om honom. Vid det laget hade han blivit ganska överviktig och han hade rakat av allt sitt hår (inklusive ögonbrynen). De andra kände först inte igen honom. Så småningom insåg de vem han var och Roger Waters blev så bedrövad att han började gråta.
Barretts beteende vid mötet var förvirrat. Han tillbringade en del av sessionen borstande tänderna genom att hålla borsten stilla och hoppa upp och ner.
När Roger till sist lyckats fråga honom vad han tyckte om låten, sa han bara den låter lite gammal. Därpå lämnade han studion. Detta var sista gången någon medlem i Pink Floyd såg honom.
En hänvisning till återföreningen finns också i filmen The Wall, där huvudpersonen Pink, spelad av Bob Geldof efter ett mentalt sammanbrott i likhet med Barrett rakar bort allt kroppshår.