Jag vet - progrock är en manlig affär. Mer än de flesta affärer.
Det är allmänt omvittnat att tjejer inte gillar – ja, ofta rentav hatar – progrock.
Det slog mig att jag i omröstningen om bästa progrock gitarristen uteslutande listat män. De 20 främsta i branschen.
Jag hade inte en tanke på att det även finns kvinnor. Vilket bara visar hur trist enkelspårigt, könsbundet och inskränkt jag tänker.
Hursomhelst. I dag är det den 8 Mars – Internationella Kvinnodagen, och jag tänker ta skadan igen. Jag tänker dra mitt strå till stacken.
Jag förlänger omröstning om bästa progrock gitarrist och kompletterar med en lista med kvinnliga kandidater.
För såna finns.
Ett härligt exempel på det är Nora Bucci.
För en hel konsert med Nori och Gammalon gå hit. Kvalitén är inte den bästa - men det är en pur njutning att se denna tjej i aktion.
Ett annat exempel, och den som för mig är mest bekant, är Lori Linstruth, (hon lär ha svenskt påbrå).
Lori spelade gitarr i Arjen Lucassens Stream of Passion och har nu senast samarbetat med honom som textskrivare och gitarrist i Guilt Machine.
Kolla hennes gitarrsolo nedan i Passion. Det går inte av för hackor:
Och här förklarar hon hur hon bär sig åt:
Kanske skall vi börja kvotera in tjejer i progband på samma sätt som man nu talar om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser?
Susanne Weinert Levererar ett härligt solo i detta klipp.
Även Orianthi är värd ett öra och öga -
The Luv'd Ones var ett helt helt och hållet kvinnligt amerikanskt garage/psykedeliskt rockband i mitten av 1960-talet. Det leddes av sångerskan och gitarristen Charlotte 'Char' Vinnedge.
Jag har inte hittat några live klipp från gruppen, men denna video visar trots detta rätt väl vad det hela handlade om.
Ett härligt och tidstypiskt dokument:
Säga vad man vill om punken, men den släppte fram tjejerna på ett helt annat sätt än vad progrocken gjort och gör.
x
Tipsen i detta inlägg kommer delvis från prog-konnässörerna på Progressive Ears. Tack.
Ytterligare tips från läsare av bloggen emottages tacksamt.
