November månads Spotify spellista (länk här och i högermarginalen) börjar med en rad snälla och vackra låtar, som övergår i ett parti inte fullt lika snäll jazz, som övergår i tämligen elak progressive metal, och färdas avslutningsvis ut i de mer experimentella områdena och blir skruvad, krävande och svår.
Skillnaden mellan inledande Neil Campell´s Ghost Stories och Copernicus avslutande You´re not there kunde inte vara större. Ändå faller alltihop in under det i dag oerhört omfattande begreppet progressive rock.
Tasavallan Presidenttis Lamberland från 1972 är i mitt tycke en riktig pärla. Tidstypisk och svävande jazzrock med sopransax och tillbakalutad sång. Andra finnar värda all uppmärksamhet är Taipuva Luotisuora som på Kuuvuori och Muting Glow levererar ett annorlunda och mycket uppfriskande gung.
Göteborgsbandet Miosis såg jag i Slottsskogen i somras. Här ger dom allt i tunga State of Lacuna från Albedo Adaption. Jag gillar deras platta, och jag gillar även omslaget till den. Västra Götaland rules…
Att grabbarna i Castle Canyon lyssnat mer än en gång på Bo Hansson´s Sagan om Ringen framgår med tydlighet på deras Fjordic Njord. (Albumet som låten är hämtad ifrån bär den fyndiga titeln Gods Of 1973).
Observera även den vackra inledningen till Rhys Marsh In the Afterglow, och och inte minst Lori Linstruths gitarrsolo på Stream of Passion´s Passion.
En spotlight även på tyska Harmonias låt Gollum från 1975. Brian Eno kallade Harmonia "the world's most important rock group,"
Och den som inte har nåt bättre för sig kan försöka räkna ut i vilken taktart Half Past Four spelar sin låt Johnny.
Allt detta är alltså progressive rock, och allt är bra! Eller “bra”, eller kanske bara intressant.
Random Touch uppfyller alla tre kriterierna. En titel som Cyborgs of Unlimited Demantia, säger ju allt. Jag vill beteckna denna Illinois-trios musik som höstens största överraskning så här långt! Kolla youtube klippet nedan. Horror-progressive av bästa märke.
Throbbing Gristles´s Hamburger Lady, är en gammal favorit i repris.
Återigen ett stort tack till Spotify som gett mig möjlighet att bekanta mig med all denna musik, och dela med mig av den. Det är tveklöst så att Spotify kraftigt minskar åtminstone mitt behov av nedladdning. Musikindustrin har allt att vinna på att stödja tjänsten. Framförallt när den nu även finns i android-mobilen.
Jag har i samråd med övriga familjemedlemmar kommit fram till att gå ned från Canal Digitals familjepaket till basic-paketet och på så sätt frigöra de 99 spänn i månaden som ett Spotify Premium konto kostar. Det känns viktigt att stödja denna tjänst, så att den har en möjlighet att utvecklas och bli ännu bättre, vilket för mig innebär att erbjuda mer smal musik, och så att upphovsmännen får åtminstone lite betalt. Jag tror det ligger en hel del i påståendet att det är på detta sätt vi kommer att lyssna på musik i framtiden. Alltså strömmande över nätet. (Välkomna till tvåtusentalet, alla gamla vinyl-nördar).
Har du inte Spotify så prova denna länk. Har inte kollat om den funkar på ett tag, men det är värt ett försök.
Prog-rock on!
