DEN VITA
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att lyssna på den nya, remastrade versionen av Beatles The White Album. Jag har lyssnat med lurar, och det har varit en pur njutning.
Att denna remastring skulle bli ett lyft det trodde jag nog, men det här överträffar mina förväntningar. Man riktigt hör hur mycket arbete det ligger bakom, och med vilken fingertoppskänsla man har arbetat.
Basen har en helt ny stuns och varenda hihat- och symbalslag går fram. Ja alla delar och detaljer kommer närmare och hörs på ett helt nytt sätt. Ljudet är kristallklart.
Listan på njutbarheter kan göras lång - basen på Yer Blues, introt till Why Don´t We do it in the Road, den akustiska gitarren på Julia, ljudet av Lennon som drar efter andan tar i från tårna i Happines… Sexie Sadie med fasförskjuten bakgrundskör och Harrisons vackra gitarrsolo. Och blockflöjtstonerna på Glass Onion, vid textraden I told you ´bout te fool on the hill, I tell you man he´s livin there still…
The White Album är ju Beatles krångligaste album. Det drar åt en mängd olika håll och innehåller både Beatles två sämsta låtar (Ob-L-Di - Ob-La-Da och Don´t pass me by), den konstigaste (Revolution 9), den textmässigt fyndigaste (Glass Onion) och några av de bästa (Mother Natures Son och Blackbird).
Jag tvingas givetvis plocka fram Ian MacDonalds En Revolution i Huvudet för att läsa om låtarna, och som vanligt är det omöjligt att sluta när jag väl börjat. (MacDonald skriver t ex om inspelningen av Ob-La-Di Ob-La-Da att – På den fjärde dagen ingöt en påtänd och frustrerad Lennon ny geist i låten genom att hamra fram ett music-hall inspirerat pianointro i högre tempo.)
Tack vare denna remastring förmår jag, för första gången, uppskatta Revolution 9. Jag upptäcker att den innehåller mycket mer än vad jag trott. Med lurar blir den ett surrealistiskt ljudäventyr i den högre skolan. Ringos och Johns bisarra talade inpass blir om inte begripligt så i alla fall greppbart.
Jag sitter på helspänn, trollbunden, förhäxad och - ännu en gång - förtrollad av den magi som väl bara detta band kan frambringa. (Ibland tror jag att det var när Beatles splittrades som behovet av lyckopiller väcktes hos befolkningen. Innan dess hade deras låtar haft den funktionen (jag menar, vem blir inte euforisk av att höra Back in the USSR)?
Jag ser verkligen fram emot att få höra Abbey Road och Srgt Pepper – där ju remastringen verkligen lär göra en skillnad. Och inte minst min all-time favorit Revolver.
Lyssna här på Back in the USSR (i ej remastrad version):
DEN RÖDA
Jag har ägnat de senaste 35 åren åt att lyssna på King Crimsons Red. Kanske inte dagligen men…ofta.
Jag glömmer aldrig när jag hörde den första gången. Jag var sexton år och bodde fortfarande hemma. Efter att ha köpt den och kommit hem satte jag på den på familjestereon i vardagsrummet.
Mina pappa var mycket musikintresserad (med fokus på opera och jazz) och kunde uppskatta en del av den musik jag drog hem. När han hörde inledningen till Starless, med den utsökta melodislingan på gitarr och sopransaxofon, kom han ut ur köket och sa några uppskattande ord. Men sedan, när Fripps evighetslånga och hypnotiskt malande gitarrsolo i mitten av låten hade börjat, och pågått ganska länge, och liksom aldrig ville sluta, så stängde han dörren.
Själv kunde jag inte begripa vad det var jag var med om. Men att det var av livsavgörande betydelse, det förstod jag.
King Crimsons Red, en milstolpe i den progressiva rockens historia, släpps måndag 21 September, i en utvidgad och digitalt remastrad version. Dessutom med en livekonsert från 1974 från fransk tv.
KC firar 40 år som band och det är med anledning av detta som man släpper en rad av albumen i ljudförbättrat skick (In the Court of the Crimson King: 12;te Oktober. Lizard: 26;te Oktober).
Projektet har Steven Wilson från Porcupine Tree som producent och mr Fripp som “executive producer”.
Info: CD: Features the original album plus three extra tracks, stunning pre-overdub trio versions of Red &Fallen Angel and the full version of Providence.
DVD-A: Features the original album in Hi-Res Stereo and 5.1 Surround Sound editions, with the three additional tracks from the CD plus Journey to the Centre of the Cosmos also available in Hi-Res Stereo. The trio version of Fallen Angel and the full versions of Providence and Journey to the Centre of the Cosmos are also available in 5.1 Surround Sound.
Video footage: Rarely seen footage from French TV from 1974 featuring performances of Larks’ Tongues in Aspic II, The Night Watch, Lament & Starless
Länk till Ginza.
Lyssna på Starless:
