lördag 12 april 2014

Zandersson april - 14, del 3

image

I dessa tider när Spotify och annat elände spolierar möjligheterna för artister, distributörer och mindre skivbolag att försörja sig på sin musik, är det glädjande att det finns de som är uthålliga, de som tror på fonogram och som tror på att musik ska lyssnas till njutningsfyllt och inte som bakgrund i skramliga hörlurar på en cykelsadel i city. Jag blir också extra glad när jag får tillfälle att skriva om dem i den här spalten och sprida budskapet i den djungel av aldrig sinande utgåvor som utges som aldrig förr men som är oerhört svåra att spåra/hitta. I Norge finns det ett litet bolag för klassisk musik, Ein Mangfaldig Kar, som definitivt har en utgivning under radarn men de sex skivor jag fått mig tillsända är ett radband av förträffliga framförande och lika förträfflig ljudåtergivning.

imageVi börjar med Robin Rolfhamres skiva med lutmusik från barocken framförd på en elvasträngad gitarr och att det mestadels är fransk musik (både Denis och Ennemond Gaultier, Mouton, de Visée) har nog säkerligen sin förklaring i en blandning av klockarkärlek till det sena 1600-talets lutmusik därifrån och det faktum att Robin skrivit avhandlingar om den. Han har sin utbildningsmässiga bakgrund i Sverige men är sedan flera år verksam i Norge, den här skivan var en oväntad upplevelse, där överföringen till gitarren är sömlös och dåtiden lutenister hade nog slagit sig för pannan och sagt, ”jamen, så kan man ju göra” om de bara vetat om det.

imageMer gitarr på nästa skiva, ”Masterpieces”, där Runar Kjeldsberg korsar tiden och introducerar oss för Francois de Fossa (1775–1849) som inte tyngt ner skivhyllorna i påtaglig omfattning sedan tidigare, på skivan också en sonat av Bach och Joan Manéns (1883–1971) enda kända gitarrverk, en fantasia/sonat som Segovia lär ha kallat det viktigaste verket skrivet för gitarren (och han har också arrangerat verket vid något tillfälle). När jag lyssnar till Runars tolkningar på denna recital och på hans andra skiva med enbart fantasior av de Fossa förstår jag den ångest sådana framförande kan ge hos spirande gitarrelever, samtidigt som de har något att verkligen sträva efter, för det här är utmärkta tolkningar, de Fossa utförd på en gitarr från 1820 så det kan nog inte bli mer tidsenligt än så, om nu inte Runar får möjlighet till kortare tidsresa till tillkomståren, förstås. Runar håller sig också i 1800-talet när han tillsammans med Charlotte Udø Kjeldsberg på flöjt tar sig an duoverk av Carulli, Giuliani och Legnani och dessa är inte heller särdeles välinspelade till antalet valbara skivversioner, men särdeles välinspelade i det här fallet, Charlotte har ett imagespänstigt sätt som gynnar musiken. Ett kliv mot nutiden med två skivor av senare slag. 4 Tempi kallar de sig som bjuder på ”The Four Reasons” med musik av Piazzolla, Offenbach, Jongen och Trygve Madsen, transkriberad eller direkt skriven för flöjtkvartett. Ovanligt i mina öron är att detta inte är så utmattande lyssning som det borde vara på papperet, men icke, framför allt Madsen var ett trevligt återbesök, vilket leder över på ”From Norway” där två av tre stycken för flöjtensemble kommer från Madsens partiturpenna (och si om inte Robin Rolfhamre dyker upp igen, som dirigent av Kristiansands norska flöjtensemble). Madsen är flitig i skivkatalogen och det jag hört tidigare har en fot i det strikt klassiska, en i jazzen, så även på denna skiva. Inte för att det blir någon bebop-barock, men influenserna lyser igenom. ”Circus Terra” är ett verk som står ut litet i produktionen, en opera med libretto av norske science fiction-författaren Jon Bing, premiär 2002. Så. Ett halvdussin utmärkta skivor från Norge, tidigare under min radar, nu uppe, skinande i ljuset.

Bandcamp-tipset den här gången är Slaapwel Records som utger skivor med musik att somna till, bl.a. av Greg Haines, Johan G. Winther och Peter Broderick eller den eminenta serien ambientmusik som Free Floating Music utgett. Och som avslutning, några skivor du borde skaffa medan tid finns och de alltså fortfarande går att köpa: Cremators ”Clear Air Turbulence”, Pulse Emitters ”Crater Lake”, Jakob Skøtts ”Amor Fati” och Limps ”Orion” och gör ett eget Kaleidoskop-program i väntan på Patriks nästa. Avsluta sedan med Salts gamla dänga ”Bäste konsument” – det är ju ändå valår!

Ah, nu väntar vi bara på sommaren och den tredje fullängdaren med den svenska, dynamiska duon Roll The Dice, ”Until Silence”, kommer den 2 juni till din favoritplattlangare. Till dess kan du ju alltid njuta av Alice Boman: första låten, ”What”, har släppts i förhand från Alice Bomans andra ep:

- Jan-Erik Zandersson -  jan-erik.zandersson@telia.com

Inga kommentarer: