Det går nu att förbeställa Trettioåriga Krigets kommande album Efter efter. Det kommer i en vacker digipack med Johan Gullbergs konstverk.
Om du förbeställer kommer du som en bonus att få den nyinspelade låten Palinurius, på en CDR. Detta spår kommer inte att finnas någon annanstans. Plus att du får albumet signerat av alla medlemmar i TK.
Dessutom stödjer du bandet direkt utan mellanhänder när du förbeställer.
Efter efter kommer som det tredje och sista albumet i trilogin som började med Elden Av År (2004) och I början och Slutet (2007).
Sedan cirka 1990 har det som internationellt kallas progressive rock , och som tidigare i Sverige brukade benämnas symfonirock, fått en revival.
Internet har gjort det möjligt för både enskilda band och mindre skivbolag att marknadsföra sig globalt, och för älskare av musikstilen världen över att hitta varandra för att blogga, utbyta musiktips och lyssningserfarenheter. Att intresset för progressive är globalt är följande citat från Melgar Morey i Peru är ett bra exempel på. På Progressive Ears skriver han:
Every time I hear that a Symphonic band from any Scandinavian country has released an album, I run and get it without any question, in most cases I'm not defrauded, their approach to classic Symphonic is impeccable in most cases…
Många nya band har sett dagens ljus, och ett otal gamla har återförenas för album och konserter. Många har kommit tillbaka starkare än någonsin.
Nedan följer en lista över progrock-akter som återuppstått, gjort nya plattor och börjat spela för publik.
Listan gör inga anspråk på att vara komplett. Det finns säkert otaliga band som jag glömt. Och förmodligen minst lika många som jag inte ens känner till. Musikstilen är nu en gång för alla internationell och jag erkänner villigt att jag saknar detaljkunskaper om vad som händer i t ex Argentina och Japan. Man anta att en hel del återföreningar ägt rum även där.
Det som förenar dem jag listar är att jag uppskattar deras musik. Samtliga således highly recomended:
Trettioåriga Kriget, från Saltsjöbaden, Sverige återkom 2004, efter 27 års tystnad, med albumet Elden Av År. Ett starkt album som pulserar av vitalitet, kraft och lust. Denna platta - och förstås bandets 70 -talsproduktioner, vilka rankas mycket högt i progvärlden - har givit dem möjlighet att spela på progrockfestivaler lite varstans i världen. Senast sommaren 2009 på Nearfest i USA.
Happy The Man, ett amerikanskt progrockband som släppte tre plattor på 70-talet återförenades 1994 efter 25 år och släppte The Muse Awakens. De spelar symfonisk progressive som har jämförts med både Yes och Gentle Giant
Mer USA: 2002 kom plattan Proto Kaw - "Early Recordings from Kansas 1971-1973”. Proto-Kaw var ett hobbyprojekt lett av gitarristen Kerry Livgren, som senare skulle utvecklas till gruppen Kansas. Cd,n bestod av material från detta projekt. Musiken är oslipad och betydligt mer experimentell än den Kansas senare skulle prestera. Här finns saxofon och tvärflöjt med i sättningen.
Inspirerade av framgången med denna retrospektiv började bandet spela ute och gjorde 2004 en ny skiva Before Became After. 2006 kom en uppföljare The Wait of Glory.
Gruppen gjorden kort turné i Europa men har nu åter gått skilda vägar.
Nektar, ett ludda och originellt 70-talsband som bildades i Hamburg, men vars medlemmar var engelsmän. Gjorde flera storartade album när det begav sig ( Remember the Future, Recycled m. fl ). På deras hemsida kan man lyssna på hela back-katalogen gratis. Återkom 2001 med The Prodigal Son.
Van der Graaf Generator. - ett oöverträffat band vars musik kanske mer än de flesta band i genren verkligen kan kalla progressiv, i meningen nydanande, framåtsträvande, gränssprängande. De skapade ett helt unikt och särpräglat musikspråk som de i och med återkomstplattan Present (2005) tog med sig in i tvåtusentalet.
På Presentlät de lite medelålders trötta, men på uppföljaren Trisector (2008) har de vaknat till fullt liv och återfunnit den nerv som gjort dem till ett av de mest originella banden i progrockens historia. (Om frontfiguren Peter Hammills röst har sagts att han kan göra med den vad Jimmy Hendrix kunde göra med sin gitarr).
Svenska Ragnaröksläppte 2008 Path, en platta tillkommen på initiativ av en schweizisk affärsman som dyrkar bandets album från 70-talet. Han kontaktade bandet, uppmanande dem att starta på nytt och sade sig villig att betala för studiotid och produktion av ett nytt album. Lyssna här.Spotify - Ragnarok – Path
Le Orme, (Fotavtrycken) - ett legendariskt italienskt progrockband, är inne på sitt 42ndra år. Första plattan kom 1968. Mästerverket Felona e Sonora från 1973 producerades av Peter Hammill som också skrev bandets texter. Le Orme har gått skilda vägar och återförenats flera gånger men kom 1990 tillbaka på allvar med Orme. Den första plattan i en trilogi om “männsikosläktet”.
Till sist måste det svenska flaggskeppet Kaipa nämnas. Bandet, som hade sin storhetstid på 70-talet, återkom 2002 med Notes from the Past. Kaipa var det band där mr progressive himself Roine Stolt började spela som 17- åring. Få personer har betytt mer för progressive såväl i Sverige som internationellt. Hans the Flower Kings kan sägas ha gått i spetsen för genrens återtåg under 90-talat. Kaipas musik är melodiöst och poetisk med inslag av svensk folkmusik.
Några andra band värda att nämna är Gryphon, delar av Gentle Giant, Amon Duul II och Fläsket Brinner, som har spelat för publik, men ännu inte gjort några nya besök i studion.
…har varit i USA och spelat på Nearfest-festivalen tillsammans med bl a Van der Graaf Generator. Bill var där och HÄR skriver han entusiastiskt om dem och skivan War Memories. Ett läsvärt inlägg där han hävdar att TK låter som Rush skulle gjort om de verkligen varit ett prog-band.
Bor bed and breakfast hos Seved Söderberg, våning 7 av 7, Fataburs Brunnsgata, Södermalm, Stockholm. Har i dag besökt Nordiska Riksmuseets förträffliga utställningar och sett en imponerande rymdfilm på Cosmonova och sedan utan framgång försökt hitta kläder i vintage-buriker på Söder. (Jag lider av en näst intill sjuklig oförmåga att inhandla kläder. Tänkte att jag skulle ta mig i kragen och verkligen försöka hitta något under denna stockholmsvistelse. Dock ingen succé så här långt alltså - men det är ju en ny dag i morgon).
Dagen började med att en grupp barn högtidlighöll fn-dagen. De sjöng I natt jag drömde och släppte ballonger mot skyn.
Jag fick i går veta att Trettioåriga Kriget spelar på en klubb i Gamla Stan. De har releaseparty för en ny live-cd.
Trettioåriga Kriget är ett band med en mycket speciell plats i mitt lyssnarhjärta. 1974 kom deras debut platta Trettioåriga Kriget - en hittills oöverträffad musikalisk prestation i den progressiva genren i vårt land. Plattan är precis så personlig och udda som den progressiva rocken i sina bästa stunder kan vara. Owe Törnwalls texter på svenska bidrar i hög grad till atmosfären. Denna skiva hålls mycket högt bland älskare av progressive världen över.
Samma år som debutplattan kom såg jag dem live på Musikhuset i Borås. Efter detta förstlingsverk följde Krigssång, och senare rad skivor där man dessvärre allt mer avlägsnade sig från den ursprungliga originaliteten. Man döpte om sig till Kriget och försökte sig med klent resultat på att spela mainstream-rock. Framgången uteblev och bandet upplöstes.
Till min oerhörda glädje och förvåning återkom bandet 2004 med Elden av År. En mogen och oerhört stark skiva som - även om den är mycket annorlunda - nästan kommer upp i samma nivå som deras förstlingsverk. Detta år såg jag bandet för andra gången spela tillsammans, i Slottskogen i Göteborg. De hade grånat och åldrats och tappat hår, men de hade inte tappat gnistan. Tvärtom. En återförening av TK hade jag inte trott jag skulle få uppleva.
Sedan dess har bandet fortsatt spela tillsammans på prog-rock festivaler världen över och de släppte härom året ett nytt verk vid namn I början och slutet.
I afton skall jag alltså se detta band för tredje gången. På en klubb i Gamla Stan. Nästan för bra för att vara sant! http://www.trettioarigakriget.com/
