På grund av att livet understundom måste bestå av annat än musik (även om jag för det mesta med näbbar och klor kämpar emot den bistra insikten) så missade jag festivalens två inledande akter (Plankton och Misth). Jag anlände till den soliga Azaleadalen en liten bit in i Watch framträdande.
Det var en grymt trevlig atmosfär i parken och det kändes lång väg att folk stortrivdes.
Watch är ett habilt coverband som specialiserat sig på Manfred Manns Earthbands material. Gruppen underhöll på hög nivå och fick publiken med sig. Personligen saknade jag en hel del låtar från Solar Fire, som är mitt favoritalbum med gruppen i fråga.
Vulkan som följde är till största delen hemmahörande i Karlstad. Med en 
klaviaturspelare kort presterade de nån sorts mellanting mellan King Crimson och Black Sabbath, med några stänk Tool här och där. Gruppen var som bäst när den gav sig ut på rytmiska utflykter, mycket tack vare en skicklig trummis. Då lyfte det rejält. De hade gärna fått ta större plats, på bekostnad av de lugnare partierna.
För pausunderhållningen mellan banden stod Magnifiznt. En duo som spelar Frank Zappa-låtar på akustiska gitarrer och sång. Bör from nu bli ett stående inslag på festivalerna.
Sist på kvällen gav oss Ritual en lektion i vad progressiv rock är för något. Kanske behövde vi det? Jag menar bouzouki, blockflöjt, nyckelharpa och orientalisk trumma, varvat med långa sugande gitarrsolon, bra sång och supersnygga melodier, det är väl när allt kommer omkring precis vad progressiv rock handlar om?
Efter en lång och strulig soundcheck, under vilken publiken tålmodigt satt och stod kvar och väntade i den tilltagande kylan, dressade bandet om till scenkostymer och kom ut och progrockade loss.
Det var som att se allsköns sagogestalter dansa ner från scenen, virvla runt en stund på gräset för att sedan försvinna in bland Slottsskogens träd. Mumintrollet förstås, som är bandets bundsförvant och beskyddare, men jag tyckte mig även urskilja älvor, vättar och ett och annat headbangande troll.
Från Acoustic Medley nånstans i mitten till slutackordet var det en lysande uppvisning i vad bra musik är och skall vara. Jag skulle rentav vilja kalla det en ren progrock defilering.
Det är bara att lyfta på hatten och konstatera att arrangörerna i Garf lyckades ännu en gång, trots att man hade oddsen emot sig (inget mat- eller öltält och ny placering mitt på en gräsmatta).
Okej, man hade tur också, det hade inte funkat om det spöregnat. Eller… vid närmare eftertanke, med de här banden och den här publiken så hade det nog blivit en kanonfestival även i hällande regn.
Att döma av alla positiva tillrop på bl a Facebook så är vi många som redan längtar till nästa års festival.
Bilder från festivalen finns på Facebook.
RITUAL Acoustic Medley
RITUAL Big Black Secret
