Ännu en lovande italiensk grupp som bara gjorde ett, starkt, album och sedan försvann. Denna gång från Florens.
‘
Uppfriskande låtidéer och härliga synt-ljud. Inslag av vacker tvärflöjt, franskt horn och bleckblås. Men också stundtals kraftfullt med en häftigt riffande rock-gitarr. Det blir aldrig tråkigt. Här finns inga transportsträckor. Musiken är precis så omväxlande och överraskande som åtminstone jag vill att progressiv rock skall vara. Pendlar mellan hårda rock-parter, akustiska delar och mer och jazziga parter. Sången är bra men spelar ingen dominerande roll. Det är till största delen ett instrumentalt album.
Sista låten är en hejdlös cover på Bachs preludium no 2 i c-moll.
Kanske lite yvigt och allt för högljutt trumspel, men i övrigt är det här riktigt, riktigt bra. I min bok en av de bättre italienarna från denna period.
En av bandets founding members Enrico Rosa flyttade senare till Danmark där han försörjde sig som studiomusiker.
Bandet återförenades 2003 för en serie konserter.Detta finns förevigat på dubbel-cd,n Concerto Zero, som också innehåller en liveupptagning från 1972.
Rekommenderas.
Spotify:
Enrico Rosa – Concerto Zero - Live 1972/2003
Låtlista
1. Primo Tempo (8:10)
2. Secundo Tempo (3:20)
3. Terzo Tempo (6:20)
4. Quarto Tempo (3:15)
5. Quinto Tempo (5:58)
6. Sesto Tempo (5:12)
7. Settimo Tempo (8:28)
Total Time: 40:43
Musiker
- Enrico Rosa / guitar, Mellotron, vocal
- Mauro Sarti / drums, flute, vocal
- Alfredo Barducci / horns, flute, piano, organ, vocal
- Carlo Felice Marcovecchio / drums, vocal
- Paul Richard / bass, vocals
