lördag 28 januari 2012

Dream Theater, Hovet 25 januari 2012

16b8046685fb_132752869316_galleristorbild: gaffa.se

Första turnén utan Mike Portnoy tycks fungera mycket bra för gruppen Kommentarerna är över lag positiva. Men som vanligt måste flera recensenter leverera meningslösa påpekanden om att musikerna är skickliga på sina instrument. Med ord som “rappa hinderbaneövningar över tangenterna” och “spelskicklig övermänsklighet” och”Två timmars Dream Theater kan bitvis få det att klia i huden av ren duktighetsallergi” (Aftonbladet).

Som om spelskicklighet vore något negativt, något att skämmas över.

Vi har hört det förr och jag undrar hur dom orkar rabbla detta mantra ännu en gång. Total brist på fantasi och total brist på musikalisk kunnande är det.  Trist att rockrecensioner fortfarande 2012 dras med denna sjukdom.

Universum Nolls Micke skriver så här:

Konserten med Dream Theater var mycket bra, med positiva överraskningar. Bla. spelade de några låtar akustiskt som jag gillade skarpt (tex Wait for Sleep). Dock saknade jag Mike Portnoy trots allt, och den publikkontakt han alltid medför! Mangini är mycket tekniskt duktig, men det kändes som han under hela konserten gömde sig bakom sitt enorma trumset (största jag sett sedan Neil Peart var här senast).

Annars var ljudet bättre än på länge, och LeBries röst höll över förväntan. Låtvalen hade tyngdpunkten på nya albumet, som brukligt, men var det som gjorde denna konsert enbart blev mycket bra istället för underbar i mina öron. Att de spelade Dark Eternal Night från Systematic Chaos blev dock ett stort tummen upp från mig!

Linnea Olsson i SvD skriver

Dream Theater Hovet Stockhom 2012_43

Den eventuella chocken efter trumsnillet Mike Portnoys avhopp har lagt sig och ersättaren Mike Mangini är väl integrerad i bandet – inte minst tekniskt. Faktum är att samtliga medlemmar låter som sitt bästa /…/ Två låtar ruskar om: The dark eternal light med sitt charmiga cirkuskaos i mitten, samt On the backs of angels från senaste albumet A dramatic turn of events. Den senare har ett fantastiskt fint gitarrintro, och att den sätter en sådan fyr på publiken vittnar om en samspelthet band och fans emellan där blicken är vänd framåt.

Setlist

  1. Dream Is Collapsing (från filmen Inception)

  2. Bridges in the Sky

  3. 6:00

  4. Build Me Up, Break Me Down

  5. Surrounded

  6. The Dark Eternal Night

  7. Drum Solo

  8. A Fortune in Lies

  9. Outcry

  10. Wait for Sleep

  11. Far from Heaven

  12. On the Backs of Angels

  13. War Inside My Head

  14. The Test that Stumped Them All

  15. The Spirit Carries On

  16. Breaking All Illusions

  17. Encore:
  18. Pull Me Under

Läs också en rapport från Rocksverige,

Fler konsertbilder från Gaffa.se, makebelievestudios.se, artrock.se

 

4 kommentarer:

Micke sa...

:) Såg en liten typo där.. Skall inte vara Mancini naturligtvis utan Mangini.. Tror inte Henry Mancini skulle platsa (möjligen på klaviatur, men inte som trummis iallafall). :D

//Micke

Universum Noll sa...

inte ens på klaviatur

Micke sa...

Sant... ;)

Ove, Svedala sa...

Alla rock-skribenter har alltid klankat ner på denna typen av musik. Att vara duktig går inte hem hos dessa urbota tråkiga besserwissrar.

Detta var mitt 8'e DT-besök och visst skulle de kunna bjuda lite mer på sig själva, men det är inte det man betalar för ;-)

Mangini framträder mer och mer och för en gångs skull tyckte jag ett trumsolo var kul att genomlida.