torsdag 29 december 2011

Bokrecension: Chris McDonald - Rush and the Middle Class, Dreaming in Middletown

Rush and the middleclass

[ENGER_thumb%255B4%255D%2520%25281%2529%255B4%255D.jpg]

Gästrecensent Markus Enger:

Idén med boken verkar kul, att studera Rush och deras musik och koppla det till den Nordamerikanska medelklassen. Men räcker idén hela vägen?

För att tydliggöra utgångsläget: Jag kan inte kalla mig ett stort Rushfan, jag har några av deras plattor och uppskattar dom, jag har sett dom live inte mindre än tre gånger men jag har aldrig kommit att tillhöra deras mer fanatiska beundrarskara. Rush är ett schysst band men det finns andra band och artister jag fyra gånger av fem väljer att lägga på skivtallriken.

Icke desto mindre var det med en relativt stor nyfikenhet och förväntan
jag började läsa denna bok. Ganska snabbt falnade dock intresset.
Författaren Chris McDonald är, förutom ett Rushfan, en ethnomusicologist (finns det en svensk term?) och lärare vid Cape Breton University. Detta bidrar troligen till det avancerade akademiska språket som det inte är helt enkelt att ta sig an. Under läsningen av boken blev varje sida allt mer en kamp.

Chris McDonald analyserar både Rush som band och deras musik ur ett
medelklassperspektiv. Han lägger stor tonvikt vid deras uttryck för
eskapism i musiken och individualismen han anser Rush ger uttryck för. I
detta ser han likheter med de värderingar som präglar den Nordamerikanska medelklassen. Rush är så att säga en skapelse eller konsekvens av denna medelklass.

Men han går längre än så och analyserar även helt instrumentala låtar och ser hur dessa medelklassvärderingar gestaltas, dessutom kopplar han bandmedlemmarnas virtuositet på sina respektive instrument till
medelklassvärderingar. Ja, författaren lyckas efterhand faktiskt koppla
det mesta som har att göra med Rush och deras musik till medelklassen och de värderingar som där råder.

Som eventuellt framgår kan jag många gånger tycka Chris McDonald gör lite väl långsökta kopplingar mellan Rush och värderingar han menar utgör medelklassen i USA och Kanada. Ibland påminner det om uppsatser undertecknad själv skrev under studietiden då vissa teorier skulle appliceras på något fenomen. Med lite fantasi och kreativitet kunde man se lite vad som helst där man ville.

Det som gjorde mig lite besviken med boken är att sociologiska teorier
utgör boken tyngdpunkt och att Rush bara  kommer in ibland för att exemplifiera teorierna. Jag hade hoppats på det motsatta, att boken skulle handla om Rush och att samhällsteorierna skulle kopplas på bandet. De intressantaste partierna är där författaren analyserar en låt från början till slut och visar på hur medelklassen genomsyrar den. Det är dock relativt få av dessa partier.

För att till fullo uppskatta denna bok skall man troligen vara både ett
stort Rushfan och ha ett stort intresse för sociologi, speciellt teorier
som rör medelklassen. Är man bara det ena av de två, eller som mig,
egentligen inget av det, får man kämpa med denna bok. I slutändan är det nog det akademiska och relativt svåra engelska språket som gör boken så tungläst och rent ut sagt tråkig. Många gånger hände det att jag läste ett stycke, trodde jag förstod medan jag läste, men när jag väl läst klart insåg jag att jag inte hade förstått det jag precis läst. Och så var det bara att börja om igen.

En mening från bokens baksida sammanfattar både bokens handling och det som gjorde den lite jobbig att komma igenom:

"McDonald explores the ways in which Rush's critique of suburban life -
and its strategies for escape - reflected middle-class aspirations and
anxieties, while its performances manifested the dialectic in prog rock
between discipline and austerity".

En mening jag tror mig förstå till fullo, men så blir jag tveksam och får
läsa igen. Och då är det här ändå en enkel mening jämfört med mycket av det mer akademiska språket som utgör bokens insida.

Inga kommentarer: