onsdag 10 augusti 2011

Dråpslag mot progrocken på Spotify – InsideOut lämnar.

Century Media meddelar att man med omedelbar verkan drar bort sina artisters musik från Spotify.

110257En av Century Medias underlablar är InsideOut Music, med artister som The Flower Kings, Karmakanic, Beardfish, Kaipa, Pain of Salvation, Neal Morse, Steve Hacket, Devin Townsend med många flera (se hela listan här).

Inte vilket bolag som helst alltså för den som uppskattar progressiv rock. Även Superball Music och People Like You Records påverkas.

Bolagets motivering till detta drastiska steg är att man vill skydda sina artister från att gå under. Det handlar om bandens överlevnad, säger man. I alla länder där Spotify är etablerat så minskar physical sales drastiskt. Man kommer fortsättningsvis endast att tillhandahålla smakprov på artisternas musik på Spotify.

Läs hela pressmeddelandet här.

Det är svårt att inte se ett samband här med Spotify´s USA lansering. USA är en jättemarknad och man hoppas kanske att om man inte finns på Spotify så kommer konsumenterna där att fortsätta köpa cd-skivor. Och någonting kanske det ligger i det. Spotify tycks i all fall inte omedelbart ha omfamnats av progrock-lyssnarna i staterna. De förefaller att vara ganska konservativt gäng som håller hårt i sina physical sales.

Av de kommentarer jag tagit del av på nätet så är de flesta kritiska till  beslutet. Som tex denna:

Ludvig Schough You guys are retarded! Spotify isn't an alternative to buying CD's, it's an alternative to downloading... gee wiz. Now? Guess what we'll do!

Om detta är rätt väg att gå för att artisterna skall få rättvis ersättning för sitt slit får framtiden utvisa. Själv är jag dock tämligen övertygad om att framtiden tillhör tjänster som levererar strömmande media.

Det blir dock inte helt tomt på progrock på Spotify. Franska Musea går motsatt väg och lägger ut all sin musik. Prova att söka på label:musea.

16 kommentarer:

Markus sa...

Spontant tror jag det är ett misstag att ett skivbolag drar tilbaka musiken från Spotify (eller liknande tjänster). Många skivbolag vägrade länge inse att den nya digitala tiden var här vilket fick katastrofala konsekvenser för dom, nu har många ändå omfamnat den nya tekniken och försöker anpassa sig vilket troligen är ett måste.

Att reagera reaktionärt känns inte konstruktivt och kommer troligen få negativa (ekonomiska) följder, även om syftet är det motsatta.

Niclas sa...

Om det är intäkterna till skivbolagen ifrån Spotify som är problemet så borde lösningen rimligen ligga i att höja månadskostnaden. Jag betalar hellre 149,- för ett Spotify som har den musik jag vill lyssna på än 99,- för ett Spotify som bara har smakprov på bra musik.

John sa...

Priset måste ligga på en nivå som folk är villiga att betala också. Om folk inte vill betala mer än 99/månad och den slutgiltiga återbäringen till banden inte blir mer, ja...då är det så.

Det hjälper inte att höja avgiften med 50% om man tycker att banden får för lite som det är nu (vilket de inte får - de får mer per lyssnare än för en radiospelning och intäkterna ökar dessutom allteftersom Spotify blir mer lönsamt).

John sa...

Vad är det InsideOut lämnar, förresten? På svenska krävs det (än så länge) ett substantiv till det verbet.

Spotify´s USA lansering? Nej. Spotifys USA-lansering. På svenska har vi (än så länge) inte genitivapostrof, och så skriver vi (än så länge) ihop sammansatta ord.

Universum Noll sa...

Här på UN gäller mina egna språkregler John. Inga andra. Och apropå genetivapostrof så har jag aldrig hört det bandet. Spelar dom neoprog?

Anonym sa...

- Det hela handlar om ersättningen per låt till Artister och Skivbolag ; - Det är en strategisk spekulation från InsideOut, att de eventuellt skall kunna få ut mer per enskild sång från Spotify.
- Om de lyckas eller ej är väl frågan, som än så länge nog bara står skriven i stjärnorna.
Med Vänliga Hälsningar Från ,
Ben O. ; On Reflection.

Ove, Svedala sa...

Detta suger ju rejält :-(
Nu skall jag nog dra in mina 99:-/mån jag gärna betalat för att istället ladda ner.

Jag vet att artisterna får 1$ för varje miljonte lyssning eller liknande, fast det är väl artistens dåliga deal med sitt bolag och inte Spotifys fel.

:-(

Anonym sa...

NOWHERE

NOW HERE

- En härlig särskrivning på det ohotade och oövervinnerliga (?!?)
Engelska Språket, hittat på en Video med Peter Gabriel .
- " Selling England By The Pound ",
Med Vänliga Hälsningar Från
Ben O. ; - "Listen To Reason" ,
On Reflection

Universum Noll sa...

Jag skulle också lätt kunna betala 149;./ mån om det gynnade banden jag gillar. Om banden försvinner från Spotify och folk börjar ladda ned igen, eller lyssnar på Grooveshark i stället, så är vi tillbaka på ruta ett. Den tröttsamma diskussionen om hur detta skall lösas har pågått i åratal, och ”nya affärsmodeller” har efterlysts, utan några sådana setts till. Det hade varit bättre om Century Media samtidigt som man lämnar Spotify lanserat en ny idé om hur musikerna skall få betalt i den digitala eran. Att bara ta bort musiken och hoppas att allt återgår till det gamla är inte vägen framåt. Spotify är trots allt, med alla brister, den enda fungerande modellen hittills. Och som sagt, i takt med att Spotifys lönsamhet ökar så kan summorna till artisterna också öka.
Lite märkligt också att lägga ut smakprov på musiken på en betaltjänst. Det vimlar ju av smakprov som är gratis på myspace, youtube, bandcamp och nya progstreaming etc.

John sa...

Det är synd att du inte har respekt för språk, Patrik. Det är ändå civilisationens absoluta grundsten, och effektiv kommunikation bygger på att vi är någorlunda överens om hur det fungerar. Plus att särskrivning ser oerhört obildat ut. Det är väl knappast det intryck som du vill ge?

Nå, det finns gott om nya affärsmodeller och fler musiker får betalt i den digitala eran än någonsin tidigare. Jag hajar varför skivbolagen gnäller, men jag förstår verkligen inte varför alla andra gör det.

Läs och begrunda ett av Steve Lawsons många tänkvärda inlägg i ämnet: http://www.stevelawson.net/2011/08/tweet-rant-2-23-tweets-about-bandcamp/

Universum Noll sa...

John, det finns inte en gång för alla givna regler när det gäller språket. Språket är en dynamisk process under ständig förändring. Och det är riktigt, mitt förhållande till språket är respektlöst, som till så mycket annat som är regelstyrt.

Chicagogruppen District 97 går ut med att man kan få spela på deras nästa album om man stöder dem ekonomiskt. Det är en ny och originell affärsidé. Det finns gott om dem säger du, vilka syftar du på?

John sa...

Skaru ente oxxå staava lite såmm duchennerför, fö mycke mer respecklös kanman juntevaju?!?!?!

Det handlar också om respekt för läsaren, Patrik. Särskrivning gör en text svårläst och öppnar för fullkomligt onödig förvirring.

Man kan för all del laborera med att bryta mot regler när man behärskar dem. Men att bryta mot dem bara för att man inte orkar räkna ut hur det egentligen funkar är bara slött. Eller du kanske hare ett skäl till att "USA lansering" skulle vara på något vis bättre än "USA-lansering"?

Nå. Vilka affärsmodeller jag talar om? Jisses. Det finns ju tusentals sätt som folk drar in pengar på för att de har fans. Har du läst länken jag lade upp? Gå tillbaka i Steve Lawsons arkiv - han har skrivit mycket klokt i ämnet.

Inkomstkälla nummer ett är ju specialutgåvor som innehåller lite mer än bara en lättsabbad plastbox, en cd och en booklet. Det är till stor del det som gjort att IQ sålt mer av Frequency än någon tidigare skiva (och då har t.ex. Tales from the Lush Attic funnits ute i över 25 år och bandet också släppt två skivor på ett majorbolag i slutet på 80-talet).

Det finns massor med metoder från den enklare att sälja diverse merchandise till Jonathan Coultons Monkey/banan/robot-sponsring, Amanda Palmers auktioner av instrument och annat via Skype till att göra varianter av D97:s lösning och erbjuda folk någon sorts delaktighet i nästa skiva (vilket jag tror min husgud Momus var först med på Stars Forever, faktiskt).

Har man verkligen fans så kan man tjäna pengar om man odlar dem och behandlar dem med respekt. Grundekvationen är ju (CwF) + (RtB) = $$$- Om du inte känner till den: http://blog.midem.com/2011/08/mike-masnick-connect-with-fans-cwf-reason-to-buy-rtb/

Kickstartermetoden (som jag tror Marillion var först med i slutet på 90-talet) är också en rimlig och effektiv metod för det band som faktiskt har lyssnare som bryr sig om dem.

Det är faktiskt inte så svårt om man tänker efter och hänger med lite.

Anonym sa...

Kan det vara så helt enkelt att bolagen/artisterna får betalt per lyssning och att de progressiva banden av tradition ofta har betydligt längre låtar än trditionella hits, och därav blir väldigt dåligt kompenserade för speltiden?
Jag vet inte men det skulle kunna vara tänkbart att en tvist om ersättningsmodellen gjort att Century Media/InsideOut dragit tillbaka sin katalog.
Skulle också kunna förklara varför det helt plötsligt inte finns några låtar som är längre än tio minuter med band som t.ex. Dire Straits och Supertramp.

/Ronny

Universum Noll sa...

Re Ronny: Jo det kan nog ligga något i det du säger. Även Rush har drabbats av detta, de längsta låtarna finns inte på Spotify. Självklart måste man få mer betalt för en 20-minuterslåt än en treminuters.

Anonym sa...

"Det handlar också om respekt för läsaren..."

En väldigt intressant diskussion om Spotify... Tyvärr tappar jag lusten och tråden när "språkpolisen" kommer och hälsar på. Respektera oss läsare genom att hålla dig till ämnet, tack.

Anonym sa...

Gammal tråd och jag hoppas ni alla uppmärksammat snabbare än jag att Century Media och underlablarna nu är tillbaka på Spotify (sedan 30/7).
Måste erkänna att jag lite tappade motivationen att använda Spotify när så mycket godbitar försvann, men nu är jag back on track igen. :-)
Noterar också att det nu (sedan hur långt tillbaka vet jag inte) också finns låtar på mer än tio minuter att tillgå för åtminstone en del av de artister som tidigare hade dem bortplockade.
En seger för musiken!

/Ronny