lördag 11 september 2010

Gästinlägg: Three Friends, Ropetackle Arts Center

Bengt Ohlsén har varit i England och sett en konsert med Three Friends - en grupp som spelar the music of Gentle Giant, och där två av detta bands originalmedlemmar ingår, Gary Green och Malcolm Mortimor. Bengt har följt Gentle Giant genom åren och han känner flera av medlemmarna personligen. Här är hans rapport:

image

1. Konsertrapport - Three Friends plays Gentle Giant, Ropetackle Arts Centre, Shoreham-By-Sea, England, 2:a September 2010

Shoreham-by-Sea ligger 63 kilometer söder om London. Staden ligger vid havet, knappt 10 kilometer väster om Brighton. Jag tar tåget dit och anländer vid 14:30-tiden. Efter att ha sneddat förbi den vackra medeltida stenkyrkan i den lilla kuststadens mitt så kom jag fram till Ropetackle Arts Centre, där konserten senare på kvällen skall äga rum. Entrédörrarna jag försöker med först visar sig användas som nödutgång och jag viker av ner mot sjösidan i tron att huvudentrén finns där. Där träffar jag Malcolm Mortimores fru, Lynne, som vaktar förstärkare och instrument - vilket får till följd att jag får rycka in som Three Friends roadie!

Gary Green anländer efter en stund och han utbrister genast Hallo, Bengt ! Detta trots att det gått 31 år sedan vi senast möttes i hans hem i Portsmouth och på en dagstur till Winchester 1979 ..!

Malcolm Mortimore dyker upp och jag får en pratstund även med honom. Mortimore, som spelar trummor, var bara med på en av Gentle Giants plattor nämligen just Three Friends, från 1972.

Malcolm Mortimore och de tre andra Three Friends medlemmarna Roger Carey, John Donaldson och Andy Williams spelade i olika jazz och jazzrock konstellationer innan de, under namnet  Rentle Giant, började spela med Gary Green hösten 2008. När Kerry Minnear, en annan av ursprungsmedlemmarna i Gentle Giant, anslöt började de kalla sig Three Friends. De engagerade sångaren Mick Wilson, som dittills ALDRIG hört Gentle Giants musik! Någon föreslog lite elakt att han skulle börja med att träna på Knots, som inte är en av bandets enklare låtar. Mick Wilson sjunger också sedan tidigare med Graham Gouldmans nuvarande version av 10CC. Gitarristen Andy Williams berättade för mig att han även spelar med Allan Holdsworth på turnéer.

När jobbet som roadie är överstökad checkar jag in på mitt bed & breakfast som passande ligger nog på gatan Beach Green, i Shoreham Beach alldeles nära konsertlokalen.

(Spotify - Gentle Giant – Knots )

Ropetackle Arts Centre tar cirka 200 personer och lokalen är vid konsertstart nästan fullsatt, kanske finns 190 personer i publiken.

Konserten inleds med Prologue från albumet Three Friends och sedan följer en lång rad av Gentle Gíant godingar, med för mig dessa höjdpunkter :

* En underbart vackert framförd Pantagruel's Nativity med fin stämsång och känslosam sång av Mick Wilson.

* His Last Voyage med Gary Greens distinkta elgitarrsolo i improvisationspartiet, som jag kallar 'hela havet stormar' !

* Schooldays, där John Donaldson (som har ett stort ansvar efter det att Kerry Minnear tyvärr lämnade bandet förra hösten) levererade skarpa keyboardimprovisationer. Hela denna underbara musikaliska komposition kan sägas symbolisera denna min tvådagars resa till den engelska sydkusten - och mina tonårsminnen av Gentle Giant:

Remember /September /When we where /Together /Went to the sea…

(Spotify: Gentle Giant – Schooldays)

* En fantastiskt välspelad  In A Glass House var en annan pärla.

* Mister Class and Quality? var mycket ”tight” med suveränt spel av alla i bandet och ett perfekt ljud.

* Three Friends var pricken över i:et och en mycket stark musikupplevelse för mig.

* Free Hand avslutade, innan extranumret, i kraftfullt rockande stil, med bassisten Roger Carey som fast klippa i bandet, till denna fanns en ny bakgrundsfilm med "Fria Händer" som tydligt anspelade på det nuvarande ganska märkliga läget i "The Boys In The Band"- historien. De tre bröderna Shulman, som startade Gentle Giant, är inte särskilt förtjusta i Gary Greens Three Friends projekt.

Gary Green meddelade lite roat och avslappnat och delvis lätt självkritiskt efter just låten The Boys In The Band, där för övrigt Malcolm Mortimore verkligen visade vilket bra trummis han är, att de inte försöker vara perfekta, men att de vill fånga känslan och andan i musiken 'Live In Concert', vilket de verkligen gjorde med råge!

Three Friends ropades in av publiken och de spelade som extranummer en full version av I Lost My Head, med en snygg gitarrduett i den pastorala inledningen av låten med fina insatser av Gary Green och Andy Williams och ett mustigt keyboardspel av John Donaldson, och sedan den avslutande hårdrockande delen vilken smakfullt avrundade denna musikaliska högtidsafton!

Medan jag såg Gary Green koppla av efter konserten utanför lokalen, så gick jag sakta över bron till mitt hotellrum, lyckligt leende och nynnande på en av kvällens låtar som också är en av mina absoluta musikaliska favoriter, The Advent Of Panurge:

- There coming over Charaton Bridge...

(Spotify - Gentle Giant – The Advent Of Panurge)

Efter en god natts sömn vaknade jag nästa morgon och gick glad i hågen i det mycket varma sensommarvädret i början av September ner till Shoreham Beach och tog en simtur i havet, men det är ett annat kapitel i denna sydengelska historia...

Tusen Tack, Three Friends, för en helt underbar musikalisk kväll!

Så här såg hela set-listan ut:

* Intro (Kerry Minnear, New, 2006, Menu Music  från DVD-Live Skivan "GG at the GG". Förinspelat band, samtidigt som Three Friends musikerna kommer upp på scen).

  1. Prologue
  2. Playing The Game  
  3. Empty City
  4. Just The Same
  5. The Advent Of Panurge
  6. Pantagruel's Nativity
  7. Proclamation
  8. Valedictory
  9. His Last Voyage
  10. The Boys In The Band
  11. In A Glass House
  12. Schooldays
  13. Mister Class And Quality? / Three Friends 
  14. Free Hand
  15. I Lost My Head (Extranummer)

image

2. Från Gentle Giant till Three Friends – en personlig reflektion:

Jag såg Gentle Giant live två gånger på 70-talet. 17 September 1976 i Göteborgs Konserthus och 18 September 1976 i Stockholms Konserthus. Det dubbla livealbumet THE OFFICIAL LIVE Gentle Giant PLAYING THE FOOL, är helt och hållet inspelad på denna turné.

image

Vid den här tiden innehöll gruppens musik ganska högljudda, rockiga och hårda partier, till exempel i Peel The Paint och I Lost my Head. Detta kombinerades med lågmälda, finstämda sånger med stämsång i låtar som On Reflection och Funny Ways.

Medlemmarna bytte instrument ofta och använde till exempel violin, cello och blockflöjt i musiken. Det kändes som att musiken bestod av spridda melodislingor som via John P. Weathers trumspel hölls ihop till hela låtar. I vissa låtar fanns ganska funkiga inslag, till exempel i Just The Same. Funkinslaget byggde mycket på Gary Greens och Kerry Minnears samspel. Denna “funkighet” finns kvar i dagens Three Friends, nu med John Donaldson på keyboards.

Kerry Minnear, som spelade keyboard och var en av ursprungsmedlemmarna i Gentle Giant, lämnade Three Friends som permanent medlem för knappt ett år sedan (ryktesvis efter påtryckningar från bröderna Shulman). De andra fortsatte då som ett  sexmannaband.

Detta youtubeklipp är ett bra exempel på Kerry Minnears keyboardimprovisationer, när han spelade med Three Friends i Ropetackle Arts Centre förra året.

Jag upplever att den tendens som funnits redan från början i Gentle Giants musik, nu fortsätter än tydligare i Three Friends, med Kerry Minnear, och fullt utblommat i dagens Three Friends – en organisk jazz-rock/fusion känsla, speciellt accentuerad av John Donaldsons jazziga improvisationer på keyboard. Även Gary Greens längre och längre elgitarrsolon med rock/blues- och ännu mer jazzrock influenser tycker jag tydligt ger musiken en större styrka och bättre dynamik.

Jag ansåg redan 1976 att Gentle Giant borde röra sig åt jazzrock/imagefusion hållet. Titellåten på albumet Interview (1976) pekade tydligt åt det hållet. I flera brev i min korrespondens med Gary Green 1976-1981, så framförde jag både försynt och lite framfusigt dessa synpunkter när jag kommenterade bandets musik och skivor. Tyvärr gick de på The Missing Piece (1977) och de två sista skivorna i stället i en riktning mot punk, pop och mainstream-musik. Något som den ursprunglige medlemmen Phil Shulman ( i bandet från 1970-1972) och även de andra originalmedlemmarna i Gentle Giant i dag beklagar.

Jag hoppas att Kerry Minnear och Ray Shulman, som komponerade det mesta av Gentle Giants musik och som nu enligt uppgift arbetar ihop igen, på sitt håll och Gary Green och Malcolm Mortimore med sina andra vänner i Three Friends kan skapa lite ny genial musik i Gentle Giants anda!

Den snälle jätten själv, the gentle giant, som var deras ansikte och maskot från första skivan, skulle nog också bli mycket glad och le stort...!!!

imageTHREE FRIENDS

 Once three friends

Sweet in sadness

Now part of their past.

In the end

Full of gladness

Went from class to class…

Inga kommentarer: