När cd-skivan ersatte vinylen försvann inte bara det varma och fylliga ljudet. Även de fina uppvikbara skivomslagen, (som till och med hade en alldeles särskild doft) förpassades till historien. Vi oldtimers som var med när det begav sig drömmer fortfarande våta drömmar om omslagens fantasifulla färgkaskader.
Och detta är inte konstigt. Titta bara på dessa exempel, två ur högen:
Man kunde köpa en skiva bara för att den hade ett fräckt omslag, och först i efterhand konstatera om musiken var något att ha. Så var det för mig med Badgers One Live Badger. När jag såg den visste jag att jag var tvungen att köpa den. Om musiken var kass spelade ingen roll. Omslaget var så bra att det var värt pengarna. Det är fortfarande mitt favoritomslag. På ett skenbart enkelt sätt skapar Dean en stämning som säger mer än tusen ord. Den är inte lika svulstig och överarbetad som en del annat från samma period. Dessutom var musiken på den mycket bra!
Skivomslagen försvann, och ingenting kom i deras ställe. Eller gjorde det?
Parallellt med cd-skivans inträde gjorde rockvideon entré. Den funkar inte på samma sätt, men när det gäller att skapa stämning och tillföra musiken en extra dimension är den minst lika kraftfull.
Vi får heller inte glömma att de målade omslagen vilar på en uråldrig tradition av bildberättande, medan berättandet i rörliga bilder bara har hundra år på nacken.
Kombinationen musik – rörliga bilder, och särskilt rockvideon, är som uttrycksform ännu yngre.
Några som utvecklat rockvideon till ett verkligt mästerskap är Los-Angelesgruppen Tool. Gruppens videor är konstverk som skulle platsa på vilket modernt galleri eller konstmuseum som helst. En Tool-video förflyttar dig till platser du inte visste fanns. Som du inte ens trodde att nån kunde uppfinna.
Lerfigurer och dockor rör sig i mörka tunnlar och laboratoriemiljöer och utför märkliga akter till den hypnotiskt suggestiva musiken.
Gruppens har förstått musikvideons möjligheter och för mig blir de nästan mer betydelsefulla än deras musik.
Nu hör jag dig grymta att det här är ju makabra, hemska bilder. Inte alls lika vackra, drömska och poetiska som Deans vinylomslag!
Och så är det förstås. Men vi lever inte på 70-talet längre. Vi lever inte ens på 1900-talet. Vem vet vad King Crimson hade åstadkommit om rockvideon funnits när det begav sig?
Vad får du t ex om du gör en rockvideo av omslaget till In The Court of the Crimson King? Förmodligen något som inte ligger så långt ifrån det Tool levererar.
Om du överlevde Tool-videon finns det mer här.
Och detta är inte konstigt. Titta bara på dessa exempel, två ur högen:
 |
| Trees - On The Shore (vinyl front) |
 |
1971 CBS. Storm Thorgreson
Led Zeppelin - Houses Of The Holy (vinyl front/back)
1973 Atlantic Records. Storm Thorgreson |
Man kunde köpa en skiva bara för att den hade ett fräckt omslag, och först i efterhand konstatera om musiken var något att ha. Så var det för mig med Badgers One Live Badger. När jag såg den visste jag att jag var tvungen att köpa den. Om musiken var kass spelade ingen roll. Omslaget var så bra att det var värt pengarna. Det är fortfarande mitt favoritomslag. På ett skenbart enkelt sätt skapar Dean en stämning som säger mer än tusen ord. Den är inte lika svulstig och överarbetad som en del annat från samma period. Dessutom var musiken på den mycket bra!
På Roger Deans hemsida kommenterar Dr. Roberto Granulles från Argentina bilden med dessa ord:
When I was young, at 15 I bought "Tales". Dean entered in my life. At nineteen,in one of my worst moments, Badger in front of my bed reminded me about the gift of life. Today at 42, in my PC, in the transparencies I show to my pupils in the university, in a link in my website, a poster ahead of my chair in my consulting-room, and of course in all the Yes Long Plays, CD &Videos, in my bookcase (the first editions of and magnetic Storm). The world of Roger Dean had entered to my life and is a very important. It´s real, beautifull and it´s filled with SOUL. Thanks sincerely. An argentinian old fan. Dr. Roberto Granulles.
Hemsidan är full av liknande kommentarer till Deans olika omslag och jag rekommenderar den varmt.
Vinylomslagen tillförde musiken ytterligare en dimension. Man kunde drömma sig bort till omslagsvärldarna, och bosätta sig där en stund. Något som blev extra effektfull när man lyssnade med lurar.
Ibland tänker jag med sorg på vad dagens ungdomar går miste om när skivomslagsbilderna inte finns kvar. Jag hade unnat dem den upplevelse av magi och skönhet som fanns i dem. Skivomslagen försvann, och ingenting kom i deras ställe. Eller gjorde det?
Parallellt med cd-skivans inträde gjorde rockvideon entré. Den funkar inte på samma sätt, men när det gäller att skapa stämning och tillföra musiken en extra dimension är den minst lika kraftfull.
Vi får heller inte glömma att de målade omslagen vilar på en uråldrig tradition av bildberättande, medan berättandet i rörliga bilder bara har hundra år på nacken.
Kombinationen musik – rörliga bilder, och särskilt rockvideon, är som uttrycksform ännu yngre.
Några som utvecklat rockvideon till ett verkligt mästerskap är Los-Angelesgruppen Tool. Gruppens videor är konstverk som skulle platsa på vilket modernt galleri eller konstmuseum som helst. En Tool-video förflyttar dig till platser du inte visste fanns. Som du inte ens trodde att nån kunde uppfinna.
Lerfigurer och dockor rör sig i mörka tunnlar och laboratoriemiljöer och utför märkliga akter till den hypnotiskt suggestiva musiken.
Gruppens har förstått musikvideons möjligheter och för mig blir de nästan mer betydelsefulla än deras musik.
Nu hör jag dig grymta att det här är ju makabra, hemska bilder. Inte alls lika vackra, drömska och poetiska som Deans vinylomslag!
Och så är det förstås. Men vi lever inte på 70-talet längre. Vi lever inte ens på 1900-talet. Vem vet vad King Crimson hade åstadkommit om rockvideon funnits när det begav sig?
Vad får du t ex om du gör en rockvideo av omslaget till In The Court of the Crimson King? Förmodligen något som inte ligger så långt ifrån det Tool levererar.
Om du överlevde Tool-videon finns det mer här.
