Såg i går Selma Lagerlöfs En Herrgårdssägen på Borås Teaterbiennal. Dramatiserad av Västanå teater från Sunne i Värmland. En på många sätt trevlig pjäs, men jag hade nog inte sett den om det inte varit så att jag ville göra något tillsammans med Ester. Det var snudd på barnpjäs stundtals - en sorts skönheten och odjuretsaga. Gunnar Hede vill inte studera utan vill bara spela fiol och kan därför inte rädda sin fädernegård. Han drar land och rike kring, blir galen och hånad och kallad getabocken. Han räddas tillbaka till ett sunt liv av den oskuldsfulla Kristin.
Mycket musik (men kanske lite väl mycket fiol), dans och masker var det. En svartklädd Fru Sorg med fladdermöss som vapendragare, och monster på styltor...
3 av 5 möjliga poäng i min poängbok....
