fredag 8 februari 2008

DELHI 2

Måndag

Åt frukost på hotellet och tog sedan en motorriksha till Connought Place. Köpte en klänning till Ester på Palika Bazar. Prutade så pass rejält att affärsinnehavaren blev ordentligt sur. Jag vet att man måste ned till minst halva utgångspriset för att inte ha blivit lurad.

Käkade en fin thali (en ristallrik med diverse gronsaksblandningar) på The Banana Leaf där mina kvarglömda skjortor fanns kvar. Köpte en flygbiljett på Kingfisher Airlines Jaipur – Goa till den 16nde. Ilse och Ester tog en riksha tillbaka till hotellet. Jag tog en espresso på Barista och strosade i centrala Delhi. Köpte två reseböcker skrivna av Indier för Indier. De ger ett annat perspektiv än Lonely Planets guider, som är skrivna för bortskämda västerländska ryggsäcksungdomar...

Delhis senaste stolthet är tunnelbanan. Jag ville prova den och tog en vagn som verkade gå åt det håll där jag gissade att hotellet låg. Jag klev av vid Chandni Chowk, huvudgatan i Old Delhi. När jag kom upp kunde jag inte orientera mig. Jag visste inte ens åt vilket håll jag skulle gå. En gammal rikshacyklist ville prompt köra mig. Jag prutade ned honom från 100 till 50 rupies. Det visade sig vara en bra bit till hotellet och gamlingen fick slita hårt. Han fick bl a hoppa av cykeln och leda den i en lång uppförsbacke. Jag tänkte att det ju egentligen borde vara jag som körde honom. Samtidigt är detta hans enda möjlighet att försörja sig.

När vi kom fram frågade jag vad han hette och hur gammal han var. No englis, svarade han och flinade. Jag halade upp en 500 rupies sedel. Detta är en ganska stor summa för en rikshacyklist, men han gjorde inte en min. Antingen såg han inte valören i skumrasket, eller så trodde han att jag av misstag gett bort 500 i ställer för 50 och ville inte uppmärksamma mig på det.

Vi beställde Butter Chicken, naanbröd och ris till rummet och käkade framför tv,n.

Tisdag

Den indiska ekonomin bygger på principen att den som har mer pengar köper tjänster av den som har mindre. Man behöver inte vara rik för att ha minst ett par tjänare hemma som ser till att livet flyter smidigt. Detta har även med kastsystemet att göra. Kastsystemet är högst levande, trots att det är förbjudet i lag, och det är lite svårsmält för en svensk, som är marinerad i jämlikhetstänkande, socialdemokrati och jantelag. Att börja dra fördelar av detta system är en i raden av kulturkollisioner som måste hanteras.

Motsatsen gäller också. Man kan i vissa situationer bli rejält förödmjukad av högkastiga Indier, eftersom man som västerlänning räknas som kastlös.

Således hyr man i Indien inte bil för att köra själv. Man hyr en bil med chaufför. En heldag i Delhi kostar 650 rupies (ca 130 svenska kronor).

På måndagskvällen bokade jag en sådan. Och på tisdag förmiddag bar det av. Först till Akshardam, ett modernt (2005) tempelkomplex uppfört i traditionell stil. Templet har 20.000 gudabilder ur den hinduiska mytologin som är utmejslade ur sandsten.

Innan vi släpptes in tvingades vi gå igenom en rigorös säkerhetskontroll. Inga väskor, och framförallt ingen elektronik fick föras in, varken mobiltelefon eller kamera. Ester fick till sin stora sorg lämna Minous (en tygkatt) vid spärren. Jag försökte gömma kameran innan för skjortan men åkte dit i sista spärren. (Ja, man kollade oss tre gånger! Det var värre än en flygplats). Förklaringen till kontrollen ar att man är rädd för bombattentat från militanta muslimer, eller den tungt beväpnade maoistgerilla som härjar i djungelområdena och ibland även attackerar i städerna.

Vi fortsatte till det imponerande Lotustemplet, som tillhör Bahairörelsen. Den stora marmorhallen är avsedd för bön och meditation och man välkomnar alla trosriktningar.

På Khan Market, som var vårt sista stop, blev jag allvarligt osams med en internetcaféägare. Han ville ha betalt trots att datorn inte fungerade. Faktiskt ett exempel på det jag tidigare skrev om att man ibland blir respektlöst behandlad av vissa Indier.

Köpte bestick billigt. Fixade sim-kort till telefonerna (det krävdes passfoton, fotokopior på två sidor i passen och en mängd pappersarbete, bl a ville dom veta namnet på våra föräldrar!)

Tog på kvällen ensam en promenad i gränderna bakom hotellet. Minnesvärda miljöer. Längtar redan tillbaka dit. Ringde mamma. Köpte en hyperbillig slev och en hålslev och en mattermos i rostfritt stål.

Butter Chicken, Mutton Rogan Josh och naanbröd på rummet samtidigt som vi följde rapporteringen från supertuesday på tv,n.

Scenerierna från hotellfönstret upphör inte att fascinera. Varje morgon pågår fårslakt med efterföljande försäljning av de hela kropparna framför moskén i gränden. Fåren ser obekymrat på när deras kamrater slaktas. Halspulsådern snittas och de förblöder i avloppsbrunnen. Kropparna vägs och transporteras bort på bland annat cykelrikshor. Levereras förmodligen till diverse restauranter.

Onsdag Delhi + tåg till Ajmer och bil till Pushkar.

Besökte kryddmarknaden i Old Delhi efter frukost sista dagen i Delhi. Ester satt på mina axlar med min kamera och fotograferade. Tog en taxi till stationen. Käkade en enkel och kryddstark thali på järnvägsrestauranten och klev ombord på Ashram Express som går mellan Delhi och Ahmedabad.

Det tog nio timmar till Ajmer. När det mörknat fanns inte något att se utanför fönstret. Men vi hade böcker och tidningar och chockad och våra indiska medresenärer ställde många frågor.

När vi kom fram tog vi en taxi över Snake Mountain till Pushkar och vårt hotell Inn Seventh Heaven. Klockan var över tolv. Vi bultade på porten och ett par yrvakna Indier öppnade. Dom visade oss rummet och vi stupade i säng.

Inga kommentarer: