Vidare med Zeon Light, låt oss komma ikapp nutiden:
031 Tidlös’ “Economics” (två kvartslånga, dubbiga elektronikstycken av lätt slag, miljömusik);
032 Testbild!s ”Musik från en handfull filmer av Henrik Möller” (tala om beskrivande titel, för det är just det det är, någon lågmäld minuts musik här, någon lågmäld minuts musik där, kanske inte beskrivande, men Testbild!s stämpel finns på varenda sekund, akustiskt och vackert som en vårblomma i dikesrenen);
034 Differnets ”Medium:Remix” (inledningsspåret ”The Evaporites” från nästa nummer i Zeon Light-katalogen, här ommixad av Sternpost och Lisa & Kroffe och två till);
035 Differnets ”Medium:Cassette” (fullängdaren som 034 pekade på, ren nittiotalssynt, meckade gitarrer, stillsam sång, som om David Sylvian tagit med Rickard Daun och besökt en musikförskola med intresserade pedagoger);
036 Johan G. Winthers ”The Rupturing Sowle” (alt.folk för ensliga stugor utanför Andrarum, så som vi lärt känna musiken från Kalligrammofons Tsukimono-utgåvor, akustiskt, kanske en såg, definitivt en cello, en ensam virveltrumma – ja, du förstår);
037 Elunas ”Drömmar och andra fobier” (fyra självutlämnande låtar, Joakim vill att vi ska tänka på Hans Appelqvist när vi lyssnar och det finns likheter, men kanske också ett enockssonskt Falkenberg eller ett Vinslöv vi säger farväl till bland gästgiverier, bangolf och en stilla mopedtur – och vi märker att kassettbolaget är på väg från den lugna elektroniken ut i ett akustiskt limbo där vi alla varit, där våra minnen samlas och dit vi alltid vill vända åter, om vi bara finge möjlighet);
038 HGHCLR:s ”Waves” (mer svävande men riktningsfylld ambient som ibland lånar in det 4AD lade beslag på på åttiotalet, diskantratten i botten, sången flyger på egna vingar);
039 NATTEN:s ”Dhalion” (tacksamt nog mer av samma, men med större möjlighet till sväng och därmed självsväng (eller det de dödliga kallar ”dans”), trumpeten återfinns, nedtonad, den övergivna dansmusiken från en taxikö på Bromma när sista planet lyft och ingen chaffis vet vart de ska ta vägen, egentligen);
040 Sum Comforts ”Waiting To Exhale” (i korthet, allt i korthet, ljudfragment, melodier, daterat, tråklöst, intervjufragment, samtal, ett leksakskaleidoskop);
041 Råd Kjetil Senza Testas ”Of the Augmented Living Dead” (wow, landets kanske mest intressanta combo i berlinskole-/ELM-facket bjuder på femtio minuters ren, välgörande ambient/elektronik av klassiskt slag, det här kan jag aldrig få för mycket av, det finns ingen hejd på den glädje denna musik förmedlar, de upproriska känslor som lägger sig och det lugn som lägrar sig som ett bårtäcke över verklighetens förfall – i sanning utmärkt, ja, makalöst, av hög internationell standard);
042 By Coastal Cafés ”Yvette” (att en låt är en Will Oldham-cover säger rätt mycket om hur den här kassetten låter. Eller inte. Alls. Sängkammarproduktion. Varning för Nina Persson-tendenser i sången. Men gulligt. Ändå.);
043 Glenn & Glenns ”Glenn vs Glenn” (lo-fi-stökrock där omslaget inte antyder ett dyft om vad innehållet innehåller, pang på rödbetan, vare sig där är en rödbeta eller ej);
044 Elin Franzéns ”Det är som musik” (”Ljuden spelades in under en sommarmånad i Arvidsjaur 2010 och en vintervecka i Marocko 2012” står det i beskrivningen och det är ju det det är. Inget mer. Inget mindre. 17 minuter och 51 sekunders utsnitt ur tiden. Lika roligt som fältinspelningar från Kambodja eller Tolånga – vet du inte inte om det, spelar det inte roll, det låter likadant ändå, men du får kanske andra känslor vid lyssningen);
045 Chicagojazzens ”Smittfebern” (hyfsat annorlunda i utgivningen, men också rätt lika, för Chicagojazzen varierar sig med både något som är jazzdoftande, sådant som Rune Grammofon kunde utgett och sådant som vi känner igen sedan tidigare på Zeon Light);
046 Sara Johanssons ”Fältinspelningar” (oj vad jag gillar beskrivande kassettitlar, här ännu en, och jag låter kassettbolaget tala: ”Fältinspelningarna från New York och Tokyo fångar ljud från Saras vandringar i respektive stad: gatans, trafikens, tunnelbanans, människornas, maskinernas och naturens ljud, mestadels utomhusljud, ibland inomhusljud.” Jomen, så är det);
047 Tidlös’ ”Södermanland” (Andreas Hermansson igen, mer dub, nu som två stycken sammanställda av tre vardera, på något sätt kopplade till just Södermanland om än bara i titel och begeistring, måhända);
048 Jin&Dauns ”Kurdish Electronic Meditation” (Jin Botanis och Rickard Dauns hemma hos-inspelningar av både drånande elektronik, pappslöjdsnewage och ”found sounds” (som i ”instrument-funna-i-vardagsrummet”) är trevligt oförsumbart i kassettformatet, låg fidelity är receptet och tankarna går mer till en studio i Ruhr-området 1971 än något kurdiskt);
049 OCH:s ”ETT” (mer brus & knaster från övergivna oljetankars (inte oljetankers, så stort/ekande är det inte) innanmäten men också klart inspirerat, vill jag hävda, av tidig Organisation och gelikar);
050 Henrik Kihlbergs ”Still Waving” (från bl.a. Beast och här mer leksakssyntestik, Klaus Schulze i kindergarten när fröknarna hade kaffepaus, eller body för tvååringar – de fyra styckena ger olika intryck, lo-fi:n sätter åldern i mina vuxna öron);
051 Pär Thörn & Martin Küchens ”Växjö 130509” (fyrtiotre och en halv minuts ursnitt ur livet, lågmält, radioapparater, stor samhörighet med sådant som kommer på Fireworks Edition, tämligen obegripligt);
054 Elunas ”Trädgårdsmästarinnans tillförlitliga tillflykt” (”Hans Appelqvist” är tillbaka, det går inte att låta bli jämförelsen, hur orättvis den än må vara mot upphovsmannen Sebastian Josef Karika, men vi är och förblir i en grannkommun till Bremort, de här vignetterna på kassett-ep:n är förvisso inte kopior, men låt oss i alla fall säga att det här är en vänort till Bremort, kanske döpt till Vindhagen eller Dopfallet, vad vet jag?);
055 Eric Malmbergs ”Sju små sagomelodier och en låt som mest är som ett ljud” (är sist ut, men egentligen först, för det här är en återutgivning av Erics musik från 1996, ursprungligen utgiven av Rocket Number Nine Records i en cdr-utgåva som inte nådde så långt in i det tvåsiffriga. Låt mig sno Erics text från Zeon Lights Bandcamp-sajt så förstår ni att det här är grunden för det som komma skulle, vare sig det var Sagor & Swing eller solo: ”Dessa melodier spelades in hemmavid, hösten 1996. Trumljuden knackade jag fram på en gitarr, sedan hade jag en cymbal som jag lånat av en kompis, en tamburin och en rainmaker. Och så orgeln förstås. Musiken spelade jag in på en kassettporta, det har jag börjat med igen. Datorn visade sig vara lite trist i längden. Melodierna är embryon till Orgelfärger som spelades in två år senare. Jag var fullständigt uppslukad av melodier på den tiden. Numera är jag mer intresserad av rytmiken i musiken. Jag tycker att svängaaspekten är rent skrattretande på mina gamla grejer, bot och bättring har jag sagt till mig själv, så de här låtarna är ungdomssynder för mig. Men om man kan fantisera ihop en egen rytmik i huvudet och klä på melodierna med detta, så finns det kanske en plats i vår värld, och i lyssnarnas hjärnor, för mina gamla inspelningar, som nu önskar er alla en trevlig sagoorgel-lyssning!” Rätt så, det här fungerar utmärkt i dag också och var en fin liten tidskapsel att få svälja med öronen).
Och så långt är det utgivet. 33:an saknas fortfarande och några till runt femtiostrecket. Men Joakim utlovar fler kassetter innan första lp:n ser dagens ljus: Skogar, Most Valuable Players. Åtminstone. Säkert fler innan det är dags att också börja utge spännande musik på vinyl.
Jan-Erik Zandersson - jan-erik.zandersson@telia.com
