Någonstans i mörkaste Småland sitter Joakim Granlund och kopierar kassetter på alla de lediga stunder som livet som heltidsarbetande familjefar medger. Zeon Light heter hans bolag och det finns många höjdpunkter i utgivningen sedan hösten 2011, värd att uppmärksamma nu när snart första vinyl-lp:n ser dagens ljus, post femtiotalet kassettutgåvor.
Så här ter sig en snabb exposé genom alla kassetter (som också finns som digitala filer att ladda ner i lossless flac-format för den som är så hågad från hans Bandcamp-sajt, men minns att en del av utgåvorna är skapade för kassettformatet, t.ex. med lo-fi-ljud skapat på en kassettporta som Fluorescent Heights’ utgåvor), längden kan också variera, från en kvart till utnyttja-på-gränsen-för-vad-en-tunn-tape-kan-ta-hand-om-längd; snygga är de också, en första bunt
001 Nattens ”Psykonauten” (instrumental elektronik med trumpet, rökigt jazzklubbigt med varma, mörka förtecken);
002 Fluorescent Heights’ ”Highway Death” (Henrik Stelzers enmansprojekt för att göra något åttiotalselektroniskt i lo-fi-format, cyberpunk för övergivna cowboys);
003 Alan Hansens ”Torrid Zone” (är Joakim själv som också fastnar i ett sorts tv-serieelektronik med starka åttiotalsförtecken, Jan Hammer och Andy Pickford möts på mörka motortrafikleder utanför Växjö);
004 Nattens ”Ödet & Frank Dux” (mer instrumental elektronik men som en klar flört med åttiotalet och sådant Mark Shreeve och Andy Pickford gjorde dåförtiden – men de hade ingen trumpet/trombon/vad-det-nu-är i besättningen); 
005 Fluorescent Heights/Saigon delar på en kassett (och jag har skrivit så här tidigare om de här två: ”om Flouroscent är grynig, lägre-än-lo-fi-musik för cyberpunkens kopojkar en kväll under stjärnorna vid lägerelden, är Saigon det som händer i den övergivna, nedsläckta rymdstationen som fortfarande kretsar runt klotet i väntan på att entropin ska sköta sitt jobb, det kan vara förvirrande spår av ljud och musik som anas runt korridorens välvda fortsättning, eller så sprakar det till som minnen av något som fanns på en kassett och som nu blivit överspelat med något annat spratt. Långt ifrån ambient alltså, en sorts rymdkadettpop utan nödvändig tydlighet, som passar bland all övergiven bråte där i korridoren, musiken blir bråte den också, med melodier som minnen, men inte ofta. Tänd pannlampan, gravitationen är noll och syret tog slut för länge sedan.”
006 Alan Hansens ”I Vilddjurets Blick” (mer från Joakims syntmaskiner, men nu har gryningen kommit och vägen är bytt mot en riksväg med tydlig mittlinje);
007 Oliwas”Panamerica” (han heter Sebastian Oliwa och är hemmahörande i Buenos Aires, här närmast klassisk sjuttiotalssyntetisk musik utan berlinskolerepeterande men med svepande, analog skönhet, lysande ambient);
008 Mascara Snakes ”Lonely As A Cloud” (låter precis som titeln anger, lågmäld ensamhet, gitarr och sång, en stillsam fransman);
009 Harmony & T:s ”Nightwalk” (mer åttiotalssynt med stor brist på nattlig ångest men inte i närheten av att vara så livsbejakande som t.ex. Patrick Cowley);
010 Tidlös’ ”Tid och Position” (IDM-techno av utmärkt slag);
011 Folkmun: ”Weckoskildringar” (nu har kassettbolagägaren lämnat Liverpool och Alan Hansen och gått vidare under nytt namn, litet brusigare, litet mer lo-fi);
012 Mia Voltags självbetitlade kassett (småfinurliga sånger, en skräpig rytmbox, litet simpla syntar, riktigt gulligt, på sitt sätt);
013 Linear Bells’ ”An Island” (fjärran lo-fi:n, här en utgåva som hade platsat hos Denovali vilken dag som helst, vår franske vän har besökt Chauseyöarna och spelat in ljud som han på hemmaplan filtrerat genom elektronik och gitarr likt Efterklang och vi befinner oss i Tim Hecker-land, väldigt bra);
014 Heat and Whites ”Sea-Through” (småtassande mikropop med viss egg);
015 Folkmun och Solo Archivist delar på en kassett (kassettbolagsägare Joakims ljudexperimenterande delar utrymme med Solo Archivists abstrakta ambient som kunde kommit från bolaget Infraction, även detta utmärkt, som så många av de fjorton tidigare titlarna).
