Adrian Belew lämnade nyligen Nine Inch Nails, vilket har gett honom möjlighet att återvända till solo-experimentet FLUX - en ständigt föränderlig interaktiv musikupplevelse.
"FLUX är musik som är aldrig är likadan två gånger," säger Belew. "Det är en idé jag haft i mitt huvud under flera decennier, men aldrig kunnat genomföra rent tekniskt - tills nyligen. Till skillnad från på en skiva, blir FLUX-musiken aldrig färdig. Jag kan fortsätta att lägga till fler delar även när folk redan har börja lyssna på den”.
Dessa songscapes skall levereras via en streaming app, en teknik som fortfarande är under utarbetande. Belew säger att han räknar med att ha det hela igång inom de närmaste tre månaderna. När FLUX är klar kommer musiken hela tiden att byggas på, dekonstrueras och ändras, och på så sätt låta olika varje gång man lyssnar.
Nyligen har Belew och hans tekniker Daniel Rowland inrett hans hemmastudio så att den fungerar för FLUX.
Hittills är han ensam skapare av musiken som innehåller fragment ur vardagen, lyriska strofer samt uppfångade ljud (tex dörrar som stängs eller toaletter som spolas), naturliga ljud och andra effekter.
"Innehållet består inte bara av musik och sång, gitarrer och bas, trummor och piano och allt det andra som jag normalt skulle ha med på en soloplatta," säger Belew. "De körs tillsammans med de olika delarna av musiken på ett sätt som innehåller ständig variation, och därför hela tiden är överraskande. Du kanske lyssnar på versen, som förvandlas fågelkvitter och sedan till ljudet av någon som pratar och öppnar en dörr”.
På detta sätt formar Belew en öppen konstruktion, som är svår att upprepa och som aldrig fullbordas, eftersom den inte följer de strukturella reglerna för konventionellt låtsnickeri. "Som konstnär är detta mycket tilltalande för mig," säger Belew. "Jag är lite trött på låtar med en vers, som följs av en refräng och sedan en andra vers, som är ganska lik den första versen, och så vidare. FLUX gör att jag kan forma mina låtar till det de behöver vara. Det ger mig friheten att använda alla ljud som jag gillar. Hela min karriär har varit inriktad på ljud.
Här berättar Adrian om bakgrunden till FLUX:
It goes all the way back to May 28, 1978. I was touring in Europe with David Bowie, and we had a day off in Marseille, France, which is a beautiful port town. I went down to the harbor area, and I was sitting between two cafes. Each of them had their doors open, and each of them were playing different radio stations. I was continually being bombarded with at least two different musics at once, as well as all of the activities that a harbor offers — boats and waves and seagulls, cars driving by, people walking, talking, laughing. Just sort of the whole sensation of life. I heard it in a way that I thought: “This is all very musical. This is the sound of life — being interrupted by music, then in turn being interrupted by life and so on.” I decided then and there that I would like to do that. It became my real artistic goal, and I’ve had it ever since then. Year after year, I have tried to figure out how to make it happen, and I’ve grown the idea over the years. It originally didn’t start as music that is never the same twice. The idea was just all of these things happening randomly in a row. Over time, I decided that, really, the sound of life never repeats itself. So then I got on this obsession trying to figure out how you would make music that was never the same twice. /…/I must admit when I listen to a song now by someone else, I get bored in the first minute and a half. It’s like: “I’ve got it now; what’s next?” So maybe it’s kind of a form of music for ADD people.
