På med lurarna, för nu skall du få vara med på ett ljudäventyr som du aldrig hört maken till. Det vågar jag lova. Det är svenskt och osvenskt, men för övrigt rör det sig utanför alla kategorier, bestämmelser och ramar. Sant laglös och härligt befriande musik.
Inläggets rubrik är ett citat ur Mats Götherskjölds “Svänghjulsromantik och Nyttomystik” från 2006. Det är bara ett av albumets många märkliga utrop, grymtningar, snörvlanden, vrål och sant bisarra och fascinerande upptåg.
Stundtals är det ett soundtrack till den mest djävulska skräckfilm du aldrig kommer att få se. Stundtals en ljuv musikalisk naturskildring, stundtals en ljudsatt väderleksrapport från yttre Hebriderna, stundtals ”ett bakvänt innandöme som traskar fram”, för att citera ännu en textstrof från albumet.
Under de månader jag har haft denna cd i min ägo har jag lyssnat på den många gånger. Varje gång har varit som den första. Varje gång har jag upptäckt något nytt, något häpnadsväckande.
Från maskinrummet på en fiskebåt rör vi oss till en bisvärm, över en skogsbrand och sedan raka vägen in i in en skog full med fågelsång. Mitt i alltihop dyker en finstämd akustisk gitarr upp. Och samtidigt spikar mattmannen upp en matta på hissdörren.
Det kanske allra mest imponerade är den omsorg som lagts ned på ljudbearbetningen. På att få alla ljud och läten i rätt väderstreck i mixen. Modet att göra något helt annorlunda imponerar också. Tankarna går till internationella storheter som Art Zoyd. Men Götherskjöld har ett helt eget språk.
Albumets svagaste del är de med Kalle Anka-röst upplästa text-avsnitten. De improviserade röstlekarna och ljudkollagen som i övrigt presenteras är betydlig mer fängslande och autentiska.
Utöver Mats medverkar dadisten och allkonstnären Tomas Arne Halling på trombon och allmän förvirring.
Mats säger själv att musiken skall ses som ”ett slags medicin mot en alltför utslätad verklighet”. Jag kan intyga att medicinen fungerar.
Ett imponerande surrealistiskt ljudmanifest.
