Uppdaterad 12te januari
Villa Thalassa – Helgen vecka 48
Rockbandet North America har satsat allt på sin musik i 17 år. Det stora genombrottet har inte infunnit sig ännu och det börjar kanske bli dags att lägga av. Men när allt är som mörkast får de plötsligt en inbjudan till en märklig talangjaktshelg i en stor pampig byggnad vid Öresund. Robert Lillhonga (Hata Göteborg, GIFF 2007) har i sin nya film Villa Thalassa - helgen vecka 48 verkligen sprängt gränserna vad gäller produktionsförutsättningar och kreativa ramar. I en manifestliknande arbetsprocess har hela långfilmen spelats in under tre dygn (helgen vecka 48) och klipprocessen pågår i skrivandet stund av fem olika klippteam som har maximalt 30 dagar på sig att få fram en färdig film. Resultatet presenteras på GIFF 2012.
Biljetter
Vinylmania
I de flesta skivaffärer (de få som fortfarande finns kvar) har vinylskivan gjort ett litet återtåg på senare år efter att i mer än två decennier marginaliserats av cd:n och de nedladdningsbara filformaten. Med den italienske regissören Paolo Campana reser vi runt världen och besöker vinylfanatiker i olika åldrar, världens idag största vinylfabrik i Tjeckien, träffar turntablemusiker i Japan och några av rockhistoriens intressantaste skivomslagsdesigners. Filmens tonvikt ligger på punk och postpunk, men många genrer och tidsepoker täcks in i denna initierade och mycket kärleksfullt gjorda dokumentär, som får sin internationella premiär på GIFF.
Times Like Deese
I bluesens hemland, Mississippi-deltat och dess bomullsfält, handlar dagens sångtexter om den ekonomiska krisen eller om USA:s första svarta president och de förhoppningar man har på honom. Filmen förmedlar att bluesen lever, även om musiken hos en yngre generation ibland tar sig andra uttryck, som rap och hip-hop. Detta är inte arkivbilder av gamla bluesgubbar utan musik mitt i nuet, som politisk kraft och som en påminnelse om hur afroamerikanerna en gång kämpade mot diskriminering och att det är lika viktigt att stå upp för sina rättigheter i dag. Som rapparen Enoch 7th Prophet uttrycker det: My president is black, but the plan stays the same
The Other F Word
De var upproret personifierat på 1980-talet, klädda i nitar och läder. Fortfarande turnerar många av Kalifornien-punkens stora och dess utövare ser likadana ut som förr, bara något äldre. Men medlemmarna i punkbanden Black Flag och The Red Hot Chili Peppers har blivit fäder och uppfostrare. Hur fungerar det att vara punkfarsa? Ena dagen skriker du f-ordet från scen, nästa dag är du klasspappa och ska leda barnen på rätt väg i livet. Vi möter ett antal män som står inför det stora avgörandet: att välja den stora eller lilla scenen. Ett både praktiskt och psykologiskt ställningstagande. Kan pappa vara punkrebell tatuerad från topp till tå?
When the Drum is Beating
I över 50 år har den omtyckta musikgruppen Septentrional burit folket genom sorg, diktatur, glädje, kaos, naturkatastrofer och drömmar om demokrati. Gruppens korsning mellan kubanskt storband och voodootakter förkroppsligar en särskild haitisk egenskap - förmågan att hitta skönhet på dunkla ställen. I denna passionerade och mycket livsbejakande dokumentär sammankopplas det berömda bandet och dess medlemmar med Haitis stormiga historia. Det är tack vare musiken som ett av de fattigaste länderna på västra halvklotet överlevt. Musik är liv, politik och kärlek.
Rakenrol
Rakenrol är en musikfilm om den filippinska indierockscenen. Odie och Irene vill bilda rock n roll-bandet The Hapipaks och erövra Filippinernas underjordiska rockscen. De måste först hitta en trummis och intervjuar en samling vitt skilda karaktärer, inklusive en skolmobbare, en barista med ett förflutet som punkare och en före detta barnstjärna som vill agera manager. Bandets utveckling, från födelsen till dess första entusiastiska fans och den första skivan, visar på ett upplyftande vis att musikscenen är likadan världen över. Filippinska ungdomars verklighet skildras på ett fantastiskt sätt i den här succéfilmen
Så jävla metal
Sverige är idag en av världens största producenter av hårdrock. Detta är berättelsen om de personer som gjort den svenska hårdrock- och metalscenen till vad den är idag. En historia om hur Sverige blev en världsnation i en av de starkaste och största populärkulturella företeelserna någonsin, full av ögonvittnesskildringar, anekdoter och, såklart, en jävla massa metal!
Nedan följer några filmer som saknar direkt musik-tema, vilka Universum Noll rekommenderar (utan att ha sett dem):
The Ballad of Genesis and Lady Jaye
Denna gripande dokumentär porträtterar kärlekshistorien mellan den banbrytande och ikoniska performance-artisten och konstnären Genesis Breyer P-Orridge och själsfränden Lady Jaye. I fokus står deras Pandrogyne-projekt som går ut på att bli två delar av en person, både kroppsligt och andligt. Filmad under en sjuårsperiod följer vi paret i en melodisk rytm tillsammans med smärtsamt vacker musik, intima bilder, fetischism och experimentella iakttagelser i en subversiv och bohemisk undergroundvärld. Regissören Marie Losier har skapat ett djuplodande och innovativt filmiskt konstverk med en ödesmättad känsla och trollbindande effekt. Vann Teddypriset för bästa dokumentär på Berlins filmfestival.
The Substance – Albert Hoffmann’s LSD
LSD, en drog som framför allt förknippas med 1960-talet och hippierörelsen. Albert Hoffman framställde substansen i sitt labb i det neutrala Schweiz redan 1943. Från början var LSD tänkt att användas i psykvården, men redan tidigt intresserade sig militären för drogen. Under 1960-talet blev Timothy Leary den stora förkämpen för LSD som ett sinnesutvidgande preparat. Nixon och Reagan slog tillbaka och blandade ihop LSD och Vietnamrörelsen. LSD blev en förbjuden drog. Hoffman blev 102 år gammal så han ledsagar oss genom hela historien. Idag är vi tillbaka där det började, LSD används återigen inom vården. En otroligt spännande historia om hur politiska konjunkturer påverkar helt andra områden, i detta fall medicinen.
Cave of Forgotten Dreams
