UNIVERSUM NOLL: Kate Bush – 50 Words For Snow (Vinyl 2011)

lördag

Kate Bush – 50 Words For Snow (Vinyl 2011)

Gästrecensent Markus Enger:

När ett nytt Kate Bush album släpps så är det en musikalisk världshändelse. När hon släpper två album under ett och samma år engagerar det hela det kända universum. Åtminstone den delen som uppskattar personlig, varm, annorlunda och genuint spännande progressiv rock.

Kate gav tidigare i år ut Director’s Cut, med ett antal omarbetningar av tidigare låtar. 50 Words For Snow är den första plattan sedan Aerial (2005) med nytt material. En tålamodsprövande utgivningstakt som vi inbitna Bush-fans tvingats acceptera.

Plattan är släppt på Kates egna bolag Fish People och är hennes tionde studioalbum. När den gick in på en femte plats på Englands försäljningslista blev hon den första kvinnliga artist som haft skivor på en topp 5 placering under samtliga av de senaste fem decennierna (1970-tal till 2010-tal). Inte så illa för en 53-åring.

På vinyl är skivan en dubbelplatta. Temat är snö. Den klockar in på cirka 65 minuter och består av sju låtar. På öppningslåten Snowflake sjunger Kates som Albert. Kate fyller på i refrängen i låten som handlar om en snöflingas färd nedåt och hur den till sist landar på en människa.

De tre låtarna på den första skivan är samtliga väldigt lugna och har en stillsam atmosfär. Här och där kan små aningar av jazz skönjas. Kates piano står för det mesta av bakgrunden. Steve Gadd på trummor kompletterar ljudbilden på ett perfekt sätt. Låtarna är långa. Kate tar god tid på sig och låter dem ta den tid de behöver. Ofta kommer jag på mig själv med att tro att nästa sångstrof skall börja, men istället får jag fyra takter till av stillsamt pianokomp. Sedan kommer sången.

Knappast någon partyplatta, således, men den är heller inte depressiv.

Andra plattan öppnar med det lite mer tempofyllda spåret Wild Man. Därefter sjunger Kate i låten Snowed In At Wheeler Street duett med Elton John. Även den är lite mer fartfylld. Kate har så vitt jag vet bara sjungit duett en gång tidigare, på Don’t Give Up, som hon gjorde tillsammans med Peter Gabriel.

Jag tillhör inte Elton Johns fanclub, men i denna låt tycker jag att han kompletterar Kate på ett mycket bra sätt. Låten handlar om ett kärlekspar som följt varandra genom historien men som aldrig fått varandra.

Titellåten kommer på sista sidan och är albumets mest udda låt. En man räknar upp 50 olika ord för snö, ivrigt påhejad av Kate (”C’mon man, you’ve got 44 to go”). En stillsam ballad med Kate och hennes piano avslutar plattan.

Även om det är lite högre tempo på vinylalbumets sida 3 och 4 är det hela ändå en relativt stillsam upplevelse. Kate har en förmåga att skapa musik där man känner igen henne från skiva till skiva. Samtidigt tar hon hela tiden ett steg vidare i sitt skapande. Varje platta har sin egen unika karaktär och liknar inte någon annan.

På 50 Words For Snow tar hon återigen ett stort konstnärligt kliv framåt och bjuder lyssnaren på nya grepp. Och ändå låter det precis som Kate Bush skall göra. På det hela taget ett mycket bra album. Faktiskt ett av Kates bättre.