torsdag 25 augusti 2011

Slottsskogen goes progressive Indoors (2011)

Festivalen gick i år av stapeln inomhus, närmare bestämt på Musikens Hus i Majorna. Av diverse skäl kunde man inte vara på sedvanligt område vid Björngårdsvillan.

Arrangörerna Göteborgs Art Rock Förening lovade dock att göra sitt bästa för vara tillbaka i Slottsskogen nästa år.

Aftonen började och slutade i 70-talet. Där är i den epoken både Sonic Circus och Alex Carpani Band hämtar sin inspiration och sina idéer.

Båda banden hade en otacksam uppgift – det ena att inleda, det andra att avsluta festivalen. Båda gjorde det dock med den äran.

Sonic Circus spelade låtar från nya plattan och även ett par från debuten. En driven insats. Bra låtideér och klaviaturinsatser som är värda ett hedersomnämnande. Det var framförallt de instrumentala partierna som övertygade.

 

Andra bandet ut - Näverlläjf – är en King Crimson /Samla Mammas Manna-bastard som glömt att ta sin adhd - medicin.

Det var länge sedan jag såg ett band med så stor potential att göra riktigt stor och annorlunda musik. Varje låt innehåller stoff och idéer till ytterligare tio låtar. Minst.

 

 

Jag önskar att medlemmarna i Näverlläjf tar en rejäl dos nedåttjack och sätter sig ned och renodlar bara ett par stycken av de miljarder idéer de har. Och av dessa skapar en konceptplatta. Ett dubbelalbum som berättar en historia, med början mitten och slut och med ett vackert omslag och blädderhäfte. Det kan bli ett mästerverk i den progressiva genren.

Andromeda övertygade med en blandning av fantasi, råstyrka och ursinne. Vi snackar med andra ord progressiv metall. Skickliga musiker och sångare. Stor potential även här.

 

 

Därefter äntrade Sveriges och därmed också världens främsta progrockmusiker scenen. Agents of Mercy under ledning av maestro Roine Stolt. Bara att erfara dessa herrars rutin, spelskicklighet och professionalitet är en ren njutning

Materialet som framfördes kom från de båda albumen, Fading Ghosts of Twilight och Dramarama. Men vi fick oss även till livs The Black Forest från kommande albumet, som ännu inte har något namn. En stark, tung och dramatisk låt.

Så här beskriver Roine i ett mailutskick influenserna till den stundande plattan … Zeppelin, Sabbath,Purple but equally odd sources that draw from Dark Opera, Goth, Gentle Giant and oddball stuff like The Tubes,Sparks or Todd Rundgren's Utopia.

 

 

Agents of Mercys refränger sätter sig på trumhinnorna som värsta poplåtarna. Jag har nynnat på dem ända sedan i lördags.

Efter denna lineup, med flera timmars musik av yppersta klass, krävs det något alldeles extra för att behålla greppet om publiken. Alex Carpani Band, som är från Italien, gjorde sitt bästa. Alex själv i mitten som en härförare bakom sin klaviaturstapel. Därutöver bas trummor och gitarr. Händelserik och vacker musik som bygger vidare på det italienska progrockarvet.

 

8 kommentarer:

John sa...

n_E_v_Ä_rLläjf, alltså Fjällräven baklänges.

Inte Näverlläjf, för det blir "fjällrevän".

Mrutt sa...

Om Nevärlläjf skulle renodla ett par idéer och skapa en konceptplatta som berättar en historia, då skulle jag bli väldigt besviken. Det är ju snarare motsatsen till vad bandet just nu står för och det skulle genast göra dem mindre unika.
Antalet band inom den den progressiva rocken har ju exploderat de senaste åren. Men tyvärr spelar alltför många av dessa musik som, trots att den skall vara progressiv, är förlamande förutsägbar och regelstyrd. Nej, tack till ett band som vågar gå sina egna vägar och vinner en publik för det de gör.

Universum Noll sa...

Det ligger onekligen en hel del i det du skriver, Mrutt. Vi behöver inte fler regelstyrda och förutsägbara band. Men jag tror att om Nevärlläjf tämjde sin vilda idéström en smula så skulle de kunna åstadkomma något som är ännu mer unikt än det de gör i dag.

Jan-Erik sa...

Hej - synd vi inte sågs! Kvällens behållning alla kategorier dalmasarna och deras fantastiska häxkittelmusik, Soniq Circus överraskade (bortsett från dubbeltrampande trummis...) och Carpani genuin så det förslog. Andromeda, ja, det är en tidpunkten under festivalen då man tar en promenad eller något att äta för att slippa höra eländet :), men jag var faktiskt mest "besviken" på Agents of Mercy, allt låter rätt likartat, det känns rätt, tja, utslätat är ett negativt ord och det är inte schysst, eftersom det inte är dåligt alls, bara strömlinjeformat, nästan som Stolt gjort en egen light-prog-genre med sina olika band. Skickliga musiker, javisst, men vart tar det vägen. Som sagt Nevärlläjf än mer fantastiska än på skivan (de spelar in mer material i höst och letar bolag), underbart att höra att den spelgalne trummisens störste idol är Ola Magnell och att John Holm också går hem i gruppen, även om influenserna mest handlar om Mars Volta och Zappa, enligt dem själva. Som helhet en fantastisk festival och jag ser redan fram emot nästa års. Soniq Circus skriver jag om i Nya upplagan (nytt nummer på onsdag).

Mrutt sa...

Universum Noll, jag kan delvis hålla med dig. En 15-25% tämjning av låtarna skulle kanske göra gott.
De skulle nog bli populärare hos fler lyssnare, men faran finns dock att det skulle bli för likt andra band.
Jag undrar när de skall börja uppmärksammas mer internationellt.
Det förtjänar de verkligen.

Universum Noll sa...

Next time, Jan-Erik. Jag instämmer i din analys av AoM. Det är svårt att förstå vad det är Roine S egentligen vill åstadkomma med denna grupp. Dock tyckte jag att nya låten hade ett djup som materialet på de båda första albumen saknat. Kanske blir den ett lyft? Skall hålla utkik efter Nya Upplagan. Lyssnar just nu på Sonic Circus nya.

Universum Noll sa...

Re Mrutt: less is more! Ett band som Nevärlläjf går inte att stoppa. Erövringen av världen är bara en tidsfråga.

John sa...

Jag tycker faktiskt att Roine har skrivit mycket bättre *låtar* nu när han gått ifrån de längre progstrukturerna. Det är mycket mer enkel trallighet och sjunga med-känsla i det mesta med TFK än i AoM:s material.

Det är som att han fått lägga lite mer djup melodier och harmonier när han ska hålla sig till relativt vanliga låtstrukturer. Det tycker jag bara är positivt, för grundmaterialet i de stora progstrukturerna har alltid varit Stolts stora svaghet.

Att det sen svajar rejält med engelskan är djävligt synd, men för all del inget nytt när det har med Roine att göra (konstigt bara, eftersom Sylvan är född i USA och vad jag förstår har engelskspråkiga föräldrar).

Sen håller jag med Mrutt. Det absolut sista Nevärlläjf ska göra är att försöka tygla sig. Ju galnare, desto bättre.