Progrock-langaren är här med sommarens (över)dos. Listan nås här och i högermarginalen.
Listan börjar mjukt, växer mot tung rock, blir sedan rejält progressiv, tillbaka till finliret, sedan hårt igen för att mot slutet i vanlig ordning spåra ur totalt och ge plats åt värsta sortens avant-rock (Random Touch – Danger).
Några nedslag:
The Flow är en kvartett från Holland som gör en cover på progveteranerna Nektar´s Now (från albumet Prodigal Son).
Underbar låt, underbart gitarrsolo. Därefter bränner man av egna Start Bleeding med en sång som låter Chris Cornell lång väg.
Här är Nektar med originalet (som The Flow gör bättre):
The Soulbreaker Company är en spansk sextett med tre gitarrister och en sångare, Jony Moreno, som också påminner starkt om Chris Cornell. Missa inte saxofonsolot i slutet på deras hetsiga Oh, Warsawa.
Svenske Anders Helmerson tar oss med på 14 minuter progressive-fusion . Marco Minnemann på trummor!
Buon Vecchio Charlie är ett klassiskt italienskt progrockband. Låten Evivia La Contea di Lane kommer från gruppens självbetitlade album släppt 1972 (ännu ett minnesvärt saxofonsolo!)
Maxophone är en italiensk grupp från samma period. Och med samma fantastiska sound.
Tempano är från Venezuela. Deras Victora Pirrica är en sån där låt som man kan spela för någon som undrar vad progressiv rock är för ett djur.
Och när man ändå är i gång med att undervisa kan man fortsätta med Il Tempio Delle Clessidre´s Insolta Parte Di Me, som fyller samma funktion.
Finn Arild är från Finland och har gjort något som skulle kunna kallas en progpastish i Testament. Sextonminutaren heter Genesis, och låter så också. Kul!
Min personliga favorit är Inna Zehlannyas Drunk, en gruvligt suggestiv låt som som innehåller listans tredje och allra överdjävligaste saxofonsolo. Inna är från Ryssland och blandar traditionell folkmusik från hemlandet med modern musik. Några av de låtar hon plockat upp är tusen år gamla. Coccon är producerad av King Crimsons Trey Gun, som också finns med på touch guitar.
Följs av Deborah Martins The Strength of Stones, där en annan King Crimson-bekanting - Tony Levin – spelar stråkbas.
Listan avslutas med Andromeda Awaiting I. Femton minuter från schweiziska Nucelus Torn . Som enligt egen utsago spelar alternative metal/neofolk. Drömsk, poetisk och mycket vacker sommarmusik.
Om intresse uppstår för övrig musik på listan hänvisar jag som vanligt till google.
Håll till godo!
- L´Imperio Delle Ombre – Compagni de Baal
- Dale Turner – Brian On The Brain
- Matt Stevens – Eleven
- Marco Pezzola – Awakening
- The Flow – Now
- The Flow - Start Bleeding
- The Soulbraker Company – Oh! Warsaw (Saxofonsolo…)
- Anders Helmerson – Touchdown
- Buon Vecchio Charlie - Evivia La Contea di Lane (Saxofonsolo…)
- Maxophone – Ce Un Paese Al Mondo (Ahh, sjuttiotalet…)
- Tempano – Victoria Pirrica (Detta ÄR progressiv rock…)
- Il Tempio Delle Clessidre – Insolta Parte Di Me (Tiotusen takt och temabyten på 7 minuter…)
- Finn Arild – Genesis (Genesis, alltså…)
- Out To Lunch - Song For The Solstice ( Jazz is not dead…)
- Phaedra – The Darkest Hour (Norge rular)
- The Night - Paintbox
- Brian Ellis – Birht
- Cryptex – Gypsys Lullabye
- Heather Findlay – Cellophane (Of Mostly Autumn and Karnataka fame…)
- Moon Duo – Scars
- Rose Kemp – Dirty Glow (I´ve seen the future of female progressive rock..)
- Inna Zhelannya – Drunk (Mäktigt…och vilket saxsolo!)
- Deborah Martin – The Strenght Of Stones
- IT – Stand Back
- The Spirit Of The Matter – Space Cheap Trip
- Random Touch – Danger
- Nucleus Torn – Andromeda Awaiting I (Från Schweiz alltså..!)
