fredag 1 juli 2011

Gungfly: Lamentations (2011).

lamentations

Gungfly betyder enligt wikipedia en matta av levande och döda växter, torv, drivved m.m. som flyter på vattnet. Gungfly är farligt att gå på eftersom man inte vet var det bär och inte bär, står det.

Det här stämmer ovanligt illa som beskrivning av den musik Rikard Sjöbloms band med samma namn spelar. För här bär det hela vägen. Musiken är stadig, tung och framförs med pondus och självförtroende. I The Game finns en trumpet som skapar ytterligare stadga (och man väntar bara på att den skall brista ur i ett sprudlande penny-lane-solo).

Rikard Sjöblom är som de flesta vet till vardags kapellmästare i Beardfish. Ett band som tidigare i år släppte det utomordentligt fina albumet Mammoth. Gungfly är hans sidoprojekt, vilket vittnar om en ovanligt rikhaltig kreativitet. Lamentations är Gungflys andra album. Det första, Please Be Quiet, som var en betydligt anspråkslösare historia, kom 2009. Musik från detta album finns här med i liveversion på en medföljande bonus-DVD. En Gungflykonsert inspelad i Gävle 2009.

På samma sätt som när det gäller Beardfish måste man snacka sjuttiotal för att beskriva hur Gungflys musik låter. Utan att nämna några enskilda band så är det där rötterna och inspirationen står att finna. Det allra mest glädjande är att det här och där rentav dyker upp ljud och läten från canterburyskolan. Detta tror jag inte Rikard Sjöblom alls har tänkt på när han skrivit låtarna. Han härmar inte någon särskild stil eller något enskilt band. Han gör sin egen musik helt enkelt. Men eftersom sjuttiotalssoundet så uppenbart är grunden och inspirationen så kommer man om man bara lyssnar tillräckligt noga och länge att kunna hitta spår av både det ena och andra bandet.

Lamentations betyder klagosånger och texterna kretsar kring Rikard Sjöbloms personliga erfarenheter av förluster, sorg och motgångar. Musiken på albumet visar prov på en storslagen fantasi, med det är ändå modet att presentera dessa självutlämnande texter som utgör den allra största bedriften. Att berätta så förtroligt om sig själv och sina tillkortakommanden är tämligen unikt. Åtminstone i progvärlden.

I första låten, Burning Down The Walls handlar det om en barndom präglad av uppbrott och otrygghet:

Were is the love I need

Who´s heart burns for me?

I got mine bottled up inside

And I´ll save it for a future wife and maybe a child

(Jag gissar dock att en hel del av det som Rickard Sjöblom upplever är buteljerat inom honom faktiskt blir till den musik han skapar).

Låten Lamentation tycks handla om den planerade turné med Mike Portnoys Prog-Nation, som Beardfish pga ekonomiskt strul inte kunde vara med på.

Ours is a gaping wound that needs mending

How many time shave we opted for the door?

Lamentions är ett mycket bra album. Musiken på de tio låtarna -  där den längsta, We Will Never Leave klockar in på 09.38 - är till skillnad från texterna fylld av sprudlande glädje och livslust.

Det är framförallt överflödet av infall och idéer och variationen i arrangemangen som gör albumet oavbrutet underhållande. Dessutom de medverkande musikernas skicklighet, och förstås den tydliga förankringen i det odödliga sjuttiotalssoundet.

Vad skall Rikard Sjöblom ta sig för härnäst? Ja inte vet jag. Men personligen skulle jag vilja att han skrev en storslagen, flera timmar lång rockopera med dansare, en jättekör och symfoniorkester utöver rocksättningen.

I Stockholm planerar man att bygga ett nytt operahus. Vad kunde vara bättre än att inviga detta med en sådan föreställning?

I väntan på det kan vi i sommar se Gungfly live i Lidköping 14nde juli. Missa inte det!

Låtlista:

1. Bringing Down the Walls (7:05)
2. White Light (5:02)
3. Lamentations (3:18)
4. Peace at Mind (5:12)
5. The Game (4:43)
6. Sleight of Hand (6:28)
7. In This House (5:00)
8. And She Drives Me... (4:14)
9. We Will Never Leave (9:38)
10. Shape of Days to Come (5:19)

Total Time 56:04

Manskap:

Rikard Sjöblom – vocals, keyboards, guitars, basses, drums

Rasmus Diamant – bass

Petter Diamant – drums

Maja Swede´n – trumpet

Köp från Progress Records.

Inga kommentarer: