tisdag 21 juni 2011

Progressiva vinyler i SR p4.

Den alltid vakna bloggen Musik och Mer rapporterar att P4 i sommar sänder en serie om tio program med “bortglömd” sjuttiotalsmusik. Det är åkerfeldtingen mindre än Opeths frontman Mikael Åkerfeldt som bläddrar i sin vinylsamling.

Första programmet som redan sänts bar rubriken Lucifers Friend, Tysklands Led Zeppelin. Och program nummer två, som sänds nu på söndag,  heter Progressiva kungar del 1: King Crimson.

Det ser alltså ut som att vi är mitt inne i något av en ketchupflaskeeffekt när det gäller progressiv rock i radion. Nyligen en serie i tre delar kallad  Storverk, därefter mitt eget program i P2 på nationaldagen och nu detta.

P4 skriver faktiskt så här (notera min rödmarkering):

P4 Musik är samlingsnamnet för de musikprogram som kommer att varva genreserier med artistporträtt och jubileer – ett brokigt lapptäcke av olika musikaliska uttryck – och även ge plats för eftersatta genrer i P4, som progressiv rock och klassisk soul.

Vad säger man? Progressiv rock som en eftersatt genre! Sent skall syndaren vakna!

Lyssna på första programmet:

Lyssna: P4 Musik : De bortglömda mästerverken

Passar kanske den progressiva rocken bättre i radions P4 än i P2? Svaret är nog både ja och nej. Det finns så många olika typer av musik inom denna genre – allt från Dream Theater till Univers Zero - att båda kanalerna kommer att behöva tas i bruk. Att intresset och publikskaran växer är i alla fall något ingen längre kan bortse ifrån. Och skam vore det ju annars.

Fram till nu har dansbandsmusikens representation i radion varit mångfalt större än den progressiva rockens. Hur man inför licensbetalarna kan förklara den prioriteringen begriper jag inte.

Det förtjänar också återigen att påpekas att tillbakablickar nog är trevliga och har ett berättigande. Perioden 65 – 75  var musikaliskt enastående på många sätt. Men den progressiva rockens verkliga storhetstid var inte då. Den pågår just nu. Därför är det ett regelbundet återkommande aktualitetsmagasin som vi verkligen är i behov av.

7 kommentarer:

Cuby sa...

Tack för detta! Lite Lucifers Friend var precis vad jag behövde!

John sa...

Nog för att det kommer mycket prog nu, men jag hör inte mycket osm håller måttet, tyvärr. Visst är det bra med ett magasin som bevakar det som sker i genren nu, men ta inte fel på kvantitet och kvalitet. Det urvattnande av genren som säkerligen bidragit till att göra den aningen mer populär skapar också en ganska jämntjock genremassa.

Universum Noll sa...

Re Cuby: ja LF är verkligen bra!

Re John: jag hör nästan dagligen ny prog som förvånar mig positivt och lyfter. Det jag mest irriterar mig är "det var bättre förr"-köret. Som bara är ett tecken på att man är gammal och trött.

Staffan Tronestam sa...

Underbart att lyssna på radio igen! Jag gav upp för cirka 20 år sedan. Men nu börjar jag tycka att radion har något för mig igen.
Ser fram emot King Crimson nu. Tänk, jag väntar på ett radioprogram igen! Ja, kunde Berlinmuren falla så kan väl järnridån på SR och andra media också falla. Det flödar ljuv musik från Sveriges radio igen! Längtar efter ett helt program om Flower Kings, det förtjänar dom! Stardust We Are!

John sa...

Jag skulle gissa att jag har mer koll på och är mer intresserad av ny musik än de flesta 45-plussare med progintresse, så det är inte på grund av en fetishisering av det förflutna som jag är kritiskt till mycket av det som sorteras in under prog idag.

Det är helt enkelt på grund av att jag inte tycker att urvanlig pop/rock/metal/AOR plus lite tekniskt krävande bitar i en udda taktart och bitar ihoplimmade till "en lång episk låt" räcker för att nåt ska vara prog.

Jag tycker att jag på grund av att jag har koll långt utanför progkorridorerna faktiskt kan se hur oerhört mainstreamig stora delar av det som kallas för prog numera är.

Vilka progskivor som kommit de senaste fem-tio åren tycker du mäter sig med genrens klassiker?

Universum Noll sa...

Re John:

Ciccada - a Child in The Mirror

Mano Vega – Nel Mezzo

Ethers Edge – Return to Type

It´s The End – It´s The End

Kotebel - Ouroboros

Yugen - Irridule

Djam Karet – Heavy Soul Sessions

Karda Estra – New Worlds

Brighgeye Brison – Believers and Decievers

Rose Kemp – Unholy Majesty

Sky Architect – A Dying Mans Hymn

Bad Alchemy - Rorschachs Conundrum

Van Der Graaf Generator - A grounding in Numbers

Zevious - After The Air Raid


…bland många fler.

John sa...

Jag ska villigt erkänna att jag faktiskt inte hört det mesta på den listan. Brighteye Brisons Believers and Deceivers är absolut toppen och en av de bästa skivor som kommit från Sverige det senaste decenniet. Jag tycker tyvärr inte riktigt att den håller måttet som helhet. Hade hela plattan hållit samma klass som The Harvest, då djävlar...

VDGG håller jag absolut med om (A Grounding in Numbers är det bästa de gjort sedan återföreningen), men resten av namnen är i stort sett okollade, så jag tackar för tips att rota i.