Den alltid vakna bloggen Musik och Mer rapporterar att P4 i sommar sänder en serie om tio program med “bortglömd” sjuttiotalsmusik. Det är 
ingen mindre än Opeths frontman Mikael Åkerfeldt som bläddrar i sin vinylsamling.
Första programmet som redan sänts bar rubriken Lucifers Friend, Tysklands Led Zeppelin. Och program nummer två, som sänds nu på söndag, heter Progressiva kungar del 1: King Crimson.
Det ser alltså ut som att vi är mitt inne i något av en ketchupflaskeeffekt när det gäller progressiv rock i radion. Nyligen en serie i tre delar kallad Storverk, därefter mitt eget program i P2 på nationaldagen och nu detta.
P4 skriver faktiskt så här (notera min rödmarkering):
P4 Musik är samlingsnamnet för de musikprogram som kommer att varva genreserier med artistporträtt och jubileer – ett brokigt lapptäcke av olika musikaliska uttryck – och även ge plats för eftersatta genrer i P4, som progressiv rock och klassisk soul.
Vad säger man? Progressiv rock som en eftersatt genre! Sent skall syndaren vakna!
Lyssna på första programmet:
Passar kanske den progressiva rocken bättre i radions P4 än i P2? Svaret är nog både ja och nej. Det finns så många olika typer av musik inom denna genre – allt från Dream Theater till Univers Zero - att båda kanalerna kommer att behöva tas i bruk. Att intresset och publikskaran växer är i alla fall något ingen längre kan bortse ifrån. Och skam vore det ju annars.
Fram till nu har dansbandsmusikens representation i radion varit mångfalt större än den progressiva rockens. Hur man inför licensbetalarna kan förklara den prioriteringen begriper jag inte.
Det förtjänar också återigen att påpekas att tillbakablickar nog är trevliga och har ett berättigande. Perioden 65 – 75 var musikaliskt enastående på många sätt. Men den progressiva rockens verkliga storhetstid var inte då. Den pågår just nu. Därför är det ett regelbundet återkommande aktualitetsmagasin som vi verkligen är i behov av.
