onsdag 25 maj 2011

Wobbler svara på åtta frågor om nya albumet Rites At Dawn.

WOBBLER_-_front_medium_medium

I framtiden kommer man att prata om Wobblers trea på samma sätt som Beethovens femma eller Mahlers nia....

Nja, kanske inte. Den som lever får se. Men faktum är att man bara vill ösa beröm över det här albumet.  Det Wobbler gör på Rites at Dawn är verkligen enastående. Den innehåller allt som vi som gillar progressiv rock med rötterna i sjuttiotalet kan önska oss – Canterburysound, Moody Blues harmonier, Yes-flyt och King Crimson-driv.

Och som kronan på verket en fagott, ett instrument som vi inte hört sedan Gryphons dagar. Hade Rites at Dawn släppts på sjuttiotalet så hade det nog i dag räknats som en klassiker i genren.

Som Lars från Wobbler själv säger i intervjun nedan: Det låter rett og slett veldig bra, dvs akkurat slik vi vil det skal låte... 1973.

Det är ett album som är urstarkt hela vägen och som är genomarbetat in i minsta detalj. Det vibrerar av kärlek till  den symfoniska rocken.

Här är några röster om albumet:

From the first note till the last one the album enacts the purpose it was created - to shine and astound the listeners with hypersonic and highly-saturated level of musical waves in typical symphonic prog tradition. Highly recommended and strong candidate for album of the year. 5 stars. (progarchieves - poslednijat_colobar).


Call Wobbler's Rites at Dawn vintage or roots progressive rock. There are many bands attempt to enjoin the past in a modern way. Wobbler simply plays classic prog, in its earliest form, in a fresh, imaginative, and entertaining way. Very recommended. http://www.dangerdog.com

Nedan svarar Lars från Wobbler på åtta spörsmål om norska kungahusets musiksmak, bandet och albumet. Första frågan var lite tillspetsad. Själv är jag inte alls säker på att Sverige ligger i täten längre. Framför allt inte efter Wobblers Rites at Dawn!

1. Varför gör vi bättre progressiv och symfonisk rock i Sverige än vad ni gör i Norge?

Ettersom mellotronfabrikken med Markus Resch holder til i Stockholm er det bare naturlig. Svenskene har alltid vært bra på musikk. Det er vel forsåvidt mange flere svensker enn nordmenn og da. Jeg vil trekke frem Ânglagård, Anekdoten (særlig de tre første), Landberk (Riktig äkta) og nå Gösta Berlings Saga føler jeg skiller seg ut i postiv forstand i nyere tid. Også på 70-tallet tror jeg det var flere svenske prog-band enn norske, og veldig mye bra.

2. Det sägs att Mette-Marit är svag för symfonisk rock som Pink Floyd och Van der Graaf Generator, men att Kong Harald förbjudit henne att lyssna på sådan musik. Är det verkligen sant?

Merkelig sammentreff: Jeg traff kongen for bare noen dager siden på en kinopremiere på en film jeg hadde lagd musikken til! Da hadde jeg anledning til å spørre om hans musikksmak. Han digger renessansemusikk og black metal. Men om det med Pink Floyd og VDGG stemmer vet jeg ikke – jeg har iallefall aldri hørt om det.

3. Är Gryphon´s Red Queen to Gryphon Three det bästa album som någonsin gjorts? Om inte, vilket är i så fall det bästa?

Hehe. Det er vanskelig å si. Jeg forandrer mening fra en dag til en annen. En dag kan jeg si close to the edge, mens en annen dag kan det være per un amico, trans europe express, nursery cryme, a blaze in
the northern sky, voyage to the acolyte, talkie walkie, trilogy, III, godbluff, In a glass house, red, ceux du dehors, italian girls like ear-cathing melodies, udu wudu, osv, osv, osv, osv.

4. Är Rites at Dawn det bästa album som Wobbler gjort? wobbler 2

De som har hørt den nye plata så langt sier det. De to første albumene ble lagd da vi var temmelig uerfarne på det meste; i tenårene, - mens nå har gjør vi ting på en litt annen måte på godt og vondt. Produksjonen er jeg veldig fornøyd med. Det låter rett og slett veldig bra, dvs akkurat slik vi vil det skal låte... 1973. Jeg vil si at de gamle albumene har veldig mange bra riff, men selve komposisjonene kan være i overkant linære. De nye låtene har bedre komposisjoner og mye mer vokal – men det er likefullt Wobbler og nådeløs prog med kun ekte vintage keyboards, osv. Vi har fått ny vokalist siden sist – og wobblerfront_mediumom jeg kunne valgt hvilken som helst vokalist, ville jeg valgt Andreas. Han er virkelig fantastisk og løftet oss mange hakk. Tony som sang på Hinterland og Afterglow var absolutt en bra vokalist, men jeg føler Andreas passer vår musikk enda bedre.

5. Vad har ni för planer? Turné, spelningar, TV, Radio, releasefest? Fler album? Revolution i Norge?

Først ut er Canada-gig i mai, som også blir releasekonsert. Så har vi fått endel forespørseler nedover i Europa så jeg håper man kan gjøre en liten turne denne gangen. Det har alltid vært slik at vi har reist langt og lenger enn langt, for kun å gjøre en spillejobb. Selv da vi var i USA, gjorde vi kun en konsert. Så å gjøre om ikke annet enn to konserter innenfor en mnd må da være mulig, selv om vi hittil aldri har fått til det.. Mulig vi blir så fort slitne av å bære mellotroner...

6 Varför gjorde inte Wobbler filmmusiken till Trolljegeren?

trolljegeren

Ja det hadde vært kult! Digger den filmen. Innen den bransjen gjelder det å kjenne de rett folka, og vi kjenner egentlig ingen. Nesten.

7. Om ni kunde resa i tiden skulle ni resa framåt eller bakåt - och till vilken konsert?

Tilbake selvsagt! Helst til slutten av 60-tallet/tidlig 70-tall. Kanskje Isle of Wight festivalen i 1970? Eller kanskje noen av de giggene hvor Gentle Giant varmet opp for Black Sabbath. Eventuelt da Gryphon varmet opp for Yes. Led Zeppelin skulle jeg gjerne sett. Ellers er det mye snadder lenger bakover og. En hoffkonsert med
Mozart, kanskje en urfremføring av en Beethoven-symfoni. Eller en liten truddelutt av Santiago de Murcia i Mexico på 1700-tallet (tror jeg det var?).

8. Till sist: varifrån kommer egentligen musiken?

Jeg må føle meg inspirert for å skrive musikk. Noen ganger kommer den fra ingensteds – gjerne meget upassende, som i en middag eller mens jeg kjører bil. Jeg har alltid opptakeren på Iphonen klar. Ellers merker jeg at det nå om dagen er lettere å lage musikk når man har et slags konsept som man skal tonesette. Altså nærmest tvinge frem kreativiteten. En slik katalysator kan være en tur ut i skogen, i møte med et kunstverk (som regel et maleri), en stemning, en lyd (jeg kan sitte i timesvis hvor jeg seriekobler synthene mine og lager underlige lyder jeg muligens aldri vil klare å skru meg tilbake til igjen), en chord-progresjon, eller et klipp fra en film, osv.

Tack Lars för intervjusvaren. Nu ser fram emot att se Wobbler spela Rites At Dawn live.

Låtlista

1. Ludic (1:40)
2. La Bealtaine (7:52)
3. In Orbit (12:30)
4. This Past Presence (6:14)
5. A Faerie's Play (5:19)
6. The River (10:04)
7. Lucid Dreams (2:19)

Musiker

- Morten Andreas Eriksen / guitars
- Lars Fredrik Froislie / keyboards, marxophone, vocals
- Kristian Karl Hultgren / bass, saxaphone, glockenspiel
- Martin Nordrum Kneppen / drums, percussion
- Andreas Wettergreen Stromman Prestmo/ vocals

Gästmusiker
- Ketil Vestrum Einarsen/ flute
- Hanne Rekdal/ basson

Rites At Dawn finns på Spotify.

Smakprov på bandets Myspace.

Köp den från Thermo Records.

Inga kommentarer: