torsdag 3 februari 2011

Spotify spellista februari – best progressive rock 2010 – II

image

Skall 2010 få smita undan utan att ha avslöjat alla sina hemligheter? Skall detta gamla unkna år få sjunkna in i glömskans dimmor utan att vi har snokat igenom alla dess gömmor och jagat fram allt av intresse?

Svaret på dessa frågor är ett entydigt nej. Förra månadens best-of 2010 lista kompletteras här med ytterligare en rejäl lista med tema fjolårets bästa progressiva rock. Nås här och i högermarginalen.

Enligt http://gagliarchives.com/ släpptes tusen progrockrelaterade album förra året. De som redovisas på Universum Noll är även efter dessa båda listor bara en mindre del.

Dessutom - med tanke på hur vintern sett ut hittills och fortsätter att se ut så krävs ypperlig progrock i enorma mängder för att orka stå ut fram tills att tussilagon slår ut i blom.

Och ypperlig progrock är det. Listan börjar med Anderson/Wakemans The Living Tree part 1, och slutar 3 timmar senare med samma albums Part 2.

Däremellan reser vi till Iran och träffar Salem Ghazi Saeedi. Hans Iconophobic har beskrivits som an instrumental jewel that would have corpses dancing in the graveyard.

image

Till Frankrike och träffar Mentat Routage,  vars Zonders Kit Vacations låter som ett möte mellan Frank Zappa och Magma.

image

Mano-Vega håller hov under ett citronträd  i Italien. Deras album Nel Mezzo rekommenderas varmt. Även dubbel cd-samlingen The Tales of Edgar Alan Poe bör uppmärksammas.

Listans största utmaning är förmodligen Extra Life´s Volupous Life från albumet Made Flesh. Detta är en kvartett från Brooklyn som blandar gregorian chants, post-hardcore bombast, chamber pop and off-beat time signatures.

Jag kan inte bestämma mig för om deras video för låten Head Shrinker från samma album är osmaklig eller genial. Eller osmakligt genial. Eller genitalt osminkad…

Döm själv:

Apropå Spotify så hajade jag till rejält när bloggen Musik och Mer rapporterade att tjänsten plockar bort låtar över tio minuter. Jag kollade snabbt med min egen lista med progrocksviter, men där fanns tack och lov det mesta kvar.

Inlägget är hursomhelst intressant och kan läsas här.

Inga kommentarer: