onsdag 2 juni 2010

Soundtrack till Juni – Tema Ambient

ambient_orb_500px

Wikipedia:

Ambient betyder "omgivande" eller bakgrund och används i första hand som benämning på en musikgenre, men även som ett adjektiv för att beskriva allmänt lågmäld och gäckande musik. Ambientmusik i dess renaste form karaktäriseras av lågmälda, resonanta ljud, ofta framställda med dator eller annat elektroniskt instrument, och långsam eller ingen rytm. Ordet som benämning på en musikgenre ska ha myntats först av Brian Eno under 70-talet. Han är också det mest kända namnet inom genren.

b00q9xqk_640_360Eno

Fråga: Har Ambient något att göra med symphonic, experimental avantgarde & progressive art-rock?

Svar: Absolut. Vad är Bo Hanssons musik om inte bitvis ambient? Eller Robert Fripps Frippertronics, eller mycket av det Mike Oldfield gjort? För att inte tala om de tidiga Pink Floyd albumen Ummagumma, Meddle och Obscured by Clouds.

Även enstaka Camel och Genesislåtar är att betrakta som ambient (t ex Silent Sorrow in Empty Boats).

Jon Anderssons Olias of Sunhillow och delar av Yes Close To The Edge är ambient och... ja, listan kan göras hur lång som helst. Poängen är att även om ambient inte ingår i rubriken för den här bloggen, så har Ambient gjort sig förtjänt av en rejäl spellista. Länk här och i högermarginalen.

aHyNHMV3lnlhjr0ryCBNN24Io1_400Eric Satie

Några söker ambientmusikens rötter så långt tillbaka som till Erik Saties pianoverk från tidigt 1900-tal. Själv väljer jag startpunkten Tangerine Dream.

Denna grupp, som bestod av Peter Baumann, Edgar Froese och Cris Franke, gjorde fram till 1977 en rad stilbildande album - Phaedra, Rubycon, Ricochet och Stratosfear.

Dessa album, med dess svävande och suggestiva syntezisermusik, kom att betraktas som banbrytande. De lade grunden till det som senare skulle benämnas Ambient.

Tangerine Dream och landsmännen Cluster skapade något nytt och för den tiden ganska okänt med sina långa, instrumentala och elektroniska låtar.

Cluster är en annan bra startpunkt när vi snackar ambient, eftersom den gruppen på 70-talet samarbetade med Brian Eno.

b00q9xqk_640_360Ambient I

Brian Peter George St. John le Baptiste de la Salle Eno, som är hans fullständiga namn, var den som myntade begreppet Ambient i musiksammanhang.

Efter att han lämnat gruppen Roxy Music gav han ut några plattor med rätt originell popmusik (t ex Another Green World 1975).

Fripp_and_Eno1975 Fripp & Eno 1975

Albumen No Pussyfooting (1973) och Evening Star (1975) som han gjorde tillsammans med King Crimsons Robert Fripp bestod av långa och delvis improviserade instrumentala kompositioner. De båda använde flera bandspelare och bandslingor för att skapa lager på lager av musik. En teknik som de själva hade hittat på.

Från och med hans Discreet Music (1975) renodlade Eno detta uttryck. Han myntade begreppet Ambient och blev en sorts banerförare för ambientmusiken som sådan. (Läs hans programförklaring från konvolutet till Ambient I: Music för Airports här)

Efter Discreet Music följde en serie album som benämndes just Ambient - Ambient 1: Music for Airports (1978), Ambient 2: The Plateaux of Mirror (1980) tillsammans med Harold Budd och Ambient 4: On Land (1982)

David Bowies Low från 1977 är, på grund av Eno´s medverkan, i långa stycken ett ambientalbum. (Lyssna t ex på den kusligt vackra låten Warsawa).

Nedan kan du se en intervju med Eno från Australien 2009. Fokus ligger på hans konstnärliga verksamhet. En liten bit i början och en lite längre vid 13.40 handlar om hans musik.

Ambientmusiken fick en nytändning och delvis ny form under inflytande av technon och ravekulturen vid slutet av 80-talet. Detta berodde delvis på att nya och bättre synthesizers och en mer avancerad samplingsteknik dök upp.

På ravefesterna fanns inte bara möjlighet att dansa till techno med pumpande bas. Där fanns också en chill-out-zone där lugn och svävande syntmusik spelades.

Moderna ambientklassiker från den eran är Leftfields Leftism (1995) och The Orb,s Little Flyffy Clouds (1990).

The Orb´s Live ´93 är i mitt tycke ett mycket intressant musikaliskt äventyr. Samplade röster från radio och tv-program, tunga syntmoln, melodislingor, maskin- och naturljud kokas ihop till något som konstigt nog fungerar som en harmonisk helhet. Även omslaget är kul eftersom det parodierar Pink Floyds Animals.

Live93

Utöver dessa måste även Aphex Twin´s - Selected Ambient Works Volume II (1993) nämnas. Detta album är ett ambient mästerverk (som dessvärre inte finns på Spotify).

Att hitta ambientmusik med själ, finess och värme är inte alltid lätt.

Ambient kan vara tjatig, fantasilöst och elektronisk på ett sterilt och negativt sätt. Evighetslånga och repetitiva sequenserslingor upprepas till förbannelse. Man gäspar käkarna ur led.

Man kan säga att ambientmusiken stilmässigt rör sig från enkel och lättsmält new-age-muzac på den ena sidan, till avancerad experimentell elektronica på den andra.

På ena sidan panflöjter och gregorian chants – på andra högljudda maskiner som hakat upp sig och liveinspelningar från halal-slakterier.

Begreppsmässigt rör vi oss från lounge till noise. Båda ytterligheterna är olyssningsbara.

Som bäst blir Ambient, tycker jag, när syntljud, samplade ljud och naturljud blandas med röster och akustiska instrument. När den öppnar sig för etniska influenser och stamfolksmusik. När musiken skapar en stämning som tar med en till platser och landskap man inte visste fanns.

Lyssna t ex på Biospheres Kobresia – nummer fyra på listan. Röst på ryska, akustisk gitarr och svävande syntar. Det är vackert, men samtidigt obekant. Var befinner vi oss? Och när?

Biosphere är norrmannen Geir Jenssen. Det han gör är i mitt tycke ambient när den är som allra bäst.

Inte långt efter kommer Harold Budd, amerikansk kompositör och poet som samarbetat en hel del med Brian Eno. Hans musik är inte lika utmanade som Biospheres, men desto så vackrare.

En ambientartist som uppmärksammats en hel del på de senaste åren är Murkof. Han kommer från Mexico och heter egentligen Fernando Corona. Murkof gör en tung, mörk och krävande ambient.

Andra 70-tals tyskar värda att nämna är Pupul Vuh, som gjort sig kända för att ha gjort filmmusik till Werner Herzog´s filmer. Pupul Vuh gör ambient med nästan enbart akustiska instrument.

…höll så när på att glömma Radioheads Kid A från 2000. Det mest kommersiellt framgångsrika ambientalbumet som skapats. Modigt av gruppen att våga sig på det de gjorde på den plattan.

Mina 5 Ambient favoriter

1 Brian Eno: Discreet music (1975). Det första albumet där han helt tog steget bort från poplåtarna och klev in i de magiska solnedgångarnas rike. Det nästan hörs hur entusiastisk Eno är över det nya musikaliska territorium han upptäckt. Discreet Music är i mitt tycke bättre än den Ambient-serie han skulle komma att skapa senare.

2. Tangerine DreamStratosfear (1976). Mitt första möte med denna typ av musik. Förmodligen är det därför jag håller den så högt. Många gör gällande att Phaedra är betydligt bättre. Men dom har fel.

3. Aphex Twin - Selected Ambient Works Volume II (1993). Richard David James, som är han riktiga namn, visar här upp en imponerande fantasirikedom. Ingen låt är lik den andra. De har inga namn utan är associerade med bilder t ex Cloud, Tree, Cliffs.

4. Vangelis - Albedo 0.39. - Även om Vangelis gjort plattor som är mer renodlat ambienta så är det här min favorit. Full av magisk glädje.

5 The Black Dog: Parallel (1995). Mycket originell musik som i alla fall jag aldrig tröttnar på att höra.

b00q9xqk_640_360

Ambient II

Observera att man inte kan dansa runt midsommarstången till musiken på den här spellistan. Efter festen däremot, frampå nattkröken, när du sitter under stjärnorna, när tuppar gal på avstånd och när det är långt till närmsta hus, då fungerar den alldeles utmärkt.

b00q9xqk_640_360

Ambient III

Den som vill vada fram i ambient dygnet runt kan ta del av strömmande sådan på schweiziska Sofaspace. Om än inte särskilt vågat är deras urval i mitt tycke helt ok.

Inga kommentarer: