Välkommen till detta imaginära releaseparty för nya Universum Noll! Med lite fantasi kan du tänka dig en intim lokal med stora panoramafönster ut mot havet där en stor röd sol sänker sig vid horisonten. På en liten scen står ett obskyrt progrockband från norra Finland. Öl, salta pinnar och jornötter serveras till den grupp prog-hängivna som samlats för att mingla och dela konsertminnen och musikupplevelser med varandra…
Förhoppningsvis blir bloggen mer lättläst och överskådlig tack vare den nya designen. Den största förändringen är förstås Abel Adames suveräna collage överst på sidan.
(Abel, if you´re reading this – thanks for creating Universum Nolls logo! The entire prog community in Sweden loves your work!)
Jag råder alla att ta sig en ordentlig till på bilden. Där finns mycket att upptäcka. Man behöver förstora delar av den för att kunna ta del av allt.
Nu i sommar kommer jag inte att skriva så mycket på bloggen. Men jag kommer nog inte att kunna låta bli att peta in ett litet inlägg då och då, så stay tuned anyway.
Jag har en i mitt tycke väldigt intressant spellilsta för juli på gång, som kommer i nästa vecka. Den kommer att innehålla mindre känd, men mycket bra, progrock från alla världens hörn.
Vi lever i en period när det är mycket trevlig att gilla progressiv rock. Det görs och spelas mer och bättre progrock nu än någonsin förr. Mycket mer än på det mytomsusade 70-talet. De gamla banden finns kvar, många har återförenats, och samtidigt finns det mängder av nya band att ta del av.
För ett år sedan skrev jag ett inlägg om några av de band som kommit åter (se Progressive Rock recycled). Sedan detta skrevs har utvecklingen med oförminskad hastighet fortsatt i samma riktning.
I sommar återkommer Emerson Lake & Palmer som ett liveband på High Voltage Festival. Bandet firar 40-årsjubileum. Amon Duul II uppträdde nyligen på Sweden Rock. Delar av Gentle Giant turnerar under namnet Three Friends….
Listan över klassiska band som återförenats kan nu göras mycket lång.
Jag tycker också, trots vad de flesta påstår, att mycket av den nya musik som görs i dag är progressiv i ordets verkliga bemärkelse. Det vill säga framåtsträvande, experimentell och nydanande. Det brukar ju påstås att progrocken inte längre söker nya vägar, att den fastnat i gamla 70-tals schabloner. För en hel del av banden stämmer detta. Men lyssnar man på band som norska It´s the End, Jaga Jazzist och Elephant9 (jo, norrmännen vet var skåpet skall stå),amerikanska District 97 och Zevious (Spotify här), svenska Diablo Swing Orchestra med många flera, så hör man att de faktiskt skapar något helt nytt.
Genom att blanda jazz, metall, symfonisk rock, kabaretmusik och gud vet vad kokar de ihop en musik som låter märkligt fräsh. Det är som att Magma , Meshuggha, Marillion och Mahavishnu växt ihop till ett enda färgsprakande band. Dessa bands musikaliska kunnande är dessutom en njutning att ta del av.
1967 var the summer of love. 1987 blev av rave-rörelsen kallad the second summer of love.
Låt oss utropa sommaren 2010 till The Summer of Prog.
Jag vill tacka alla som läser bloggen, hoppas ni fortsätter med det.
Och ha en riktigt bra sommar.
Hälsar:
