måndag 1 mars 2010

Spotify spellista Mars: mina progressiva favoriter

images (13)

Den här månadens Spotify spellista ( - här och i högermarginalen) består uteslutande av grupper som jag älskar och har älskat genom årens lopp. Musik som förgyllt mitt liv och gjort mig glad, förvånad , gråtmild, förbluffad och kanske rentav understundom förskräckt. Musik som i hög grad berikat mig som människa och utan vilken min vandring hade varit oerhört mycket fattigare.

Flertalet artister torde vara bekanta för denna bloggs 185243008;encoding=jpg;size=138x138 läsare och tarvar därför ingen närmare presentation.

Jag har (där det varit möjligt) valt bort bandens allra mest uttjatade låtar och koncentrerat det hela på de lite mer udda.

Många av låtarna utgör kardinalexempel på vad progrock är och skulle kunna användas i utbildnings-sammanhang. (När progrock förs upp i skolan som obligatoriskt ämne vet jag inte, men jag hoppas att det blir snart).

PACollage2 collage: abel adames

Några ord om ett par av dessa. PFM, s Appena Un Po` som ligger som nummer tre är den låt som för mig kanske allra bäst bäst illustrerar vad progrock är för något.

Den har alla de element som bör finnas med - akustiska partier, tjock mellotron, mjuk tvärflöjt, blockflöjt, fiol, stämsång, udda taktarter och flera taktbyten, som inte känns ansträngda.

images.pfm Partier av olika karaktär hakar smidigt i varandra och där finns influenser från barockmusik och klassisk musik. Att sången är på italienska gör inte saken sämre.

Kort sagt: Appena Un Po` är ett mästerverk.

UK,s In The Dead Of Night lite längre ned är också en låt som man i förklarande syfte kan sätta på om någon frågar images (15) vad progrock är för ett djur. Framförallt för att de instrumentala insatserna ( och sången också för den delen) är så oerhört briljanta. Och därför att musikerna (Wetton, Bruford, Jobson, Holdsworth),får denna komplicerade låt att sväva tyngdlöst utan någon som helst ansträngning.

308251_1_f Canterburyskolan finns representerad i form av Kevin Ayers (missa inte Mike Oldfields gitarr), mästerliga Hatfield & The North, Camels Lady Fantasy och Caravans magnum opus In The Land of Grey and Pink.

För övrigt är det spridda skurar, inte minst en hel del svenskt. images (16)

Observera att en del grupper som jag velat ha med inte finns på Spotify. King Crimson är en dessa. Pink Floyd en annan.

Skriv en rad till universum.noll@mail.com så skickar jag en Spotify invite, om du inte har det.

Håll till godo!

4 kommentarer:

Pär sa...

Mycket bra lista. Nästan som om jag hade satt ihop den själv. :)

Ove, Svedala sa...

Detta är nog en komplett lista för dem som lyssnat på progg sen 70-talet då det luktar lite unket och mögigt om det hela.
Jag har halkat in på detta spåret för en 10 år sen och nog känns ex. Porcupine Tree, Pendragon, Arena, Marillion som lite fräschare helt enkelt.
Men alla har vi olika smak, tack för en grundlig lektion i Progg :-)

Lars Patrik Stigsson sa...

Kul att höra Pär.

Till Ove: Jag väntade mig den här typen av kommentar från någon. Jag hade faktiskt tänkt skriva några ord om varför jag inte har med Marillion. Inget ont om det bandet, dom räddade progrocken under 80-talet och många kom in i musikstilen via dem. Jag har flera av deras plattor. Men mina favoriter har dom aldrig varit, och detta var tänkt som en personlig favoritlista. Samma sak med Porcupine Tree, som är ett mycket bra band. Jag letade efter låten Shesmovedon från Lightbulb Sun, som jag tycker är deras bästa låt, för att jag ville ha med den , men den finns inte på Spotify.

Gör en egen lista och skicka länken till mig så lägger jag ut dem på bloggen som alternativ. Gäller inte bara Ove utan alla som läser bloggen.

Anonym sa...

Kan inte göra annat än att hylla denna människa för hans formidabla smak. Att sätta " Tears" från Rush:s 2112 album som första låt är inget annat än ett genialiskt.... En låt som känslomässigt berört mig mer än någon annan av Rush reportoar...sen att se Nektar, Hawkwind, Bo hansson, Genesis m.m.

Its like ive died and gone to heaven....