Mike Oldfield har efter 35 år fått rättigheterna till Tubular Bells från Virgin Records och ger ut den i fyra olika versioner - (standard, deluxe, vinyl och utlimate).
Jag har läst ett flertal intervjuer med Mike Oldfield på sistone. Kanske är intervjuerna ett sätt för honom att promota utgivningen av inte bara de fyra Tubular Bells - versionerna, utan även av hela hans back catalogue, något som han också planerar.
Intervjuerna innehåller en del mindre kända uppgifter om Oldfields bakgrund och om hur han mått under årens lopp. Han talar öppet om sin barndom med en psyksikt sjuk och alkoholiserad mamma, sitt eget drog- och alkoholberoende och sina panikångestattacker. När man läser intervjuerna får man intycket att han nu har bestämt sig för att dela med sig av denna sida av sig själv. Att tiden så att säga blivit mogen för avslöjandet att framgång inte alltid är lika med lycka.
Under insepningen av Tubular Bells beskriver han sig som "unhappy and terrified of life". Något som man knappast hör i musiken som bitvis är ljuv som en sommaräng.
Tubular Bells kom ut i maj 1973. I maj samma år hade Pink Floyd släppt The Dark Side Of The Moon (vilket säger en hel del om den rådande tidsandan). Tubular Bells blev en enorm succé som lade grunden till Virgin Records och bolagsdirektörens Bransons förmögenhet. Ångesten släppte dock inte taget om Mike Oldfield. Albumframgågnen blev en chock för honom och han flydde till landet där han isolerade sig och försökte döva paniken med alkohol. En "dålig lsd-tripp" skall ha varit bidragande orsak till svårigheterna.
Mike Oldfield menar att det är först nu efter att han fyllt 50 som han fått rätsida på sitt liv.
-...when I was yonger I had an encredible sensitivity, säger han i en intervju. Och vidare:
- I can get along without being terrified now.
Att bosätta sig på en båt menar han har bidragit till att han mår bättre. På båten har han i dag med sig sin franska hustru Fanny och deras två söner på fem och ett år. Han har sammanlagt nio barn med olika kvinnor, vilket har gjort det nödvändigt för honom att skaffa sig en mängd advokater:
- I don´t have friends, I just have lawyers, säger han. At the last count I had about 15 different sets of them for all kinds of problems.
Tubular Bells, Hergest Ridge och Ommadawn, Oldfields tre först album, är alla i mitt tycke musikaliska storverk. Det är musik jag återvänder till gång på gång och som alltid förmår engagera. Efter dessa blev den musik han åstadkom allt mer utslätad, fantasilös och menlös. Han har släppt Tubular Bells II och III, som båda blivit stora kommersiella framgångar, men dessa saknar i mitt tycke de det mesta av den originalitet som gjorde förstlingsverket Tubular Bells unikt.
