Detta album är en oöverträffad och fröjdefullt sprakande glädjekomet i det rock-progressiva universumet. En rymd som innehåller så många ljuva syntgitarrkroppar, mörka månbaksidor, symfoniska stoftmoln, svarta baskaggehål, synkopkvasarer och långsvansade g-klavar att orden inte bara tryter, utan förlorar all mening, eftersom ord är ord och musik något annat, som aldrig fullständigt kan beskrivas, utan måste upplevas, omfattas, inlemmas, smältas ned, knådas och knökas in i de själsliga hålrum som hungrar efter att fyllas med just den sortens astralt orkestrala erfarenheter som Fitter Stoke has a bath och Share it! är exempel på.
Bandet tog sitt namn efter en vägskylt från trakten där de bodde.
Skylten finns avbildad, med gruppen under densamma, på kompilationen Afters från 1980.
Hatfield & The North tillhörde den så kallade Canterbury-skolan.
