Jag tror att det konstnärliga skapandet är människans viktigaste uttrycksmedel. Jag tror att vi längtar efter att överskrida det enbart ändliga och förgängliga, att vi vill ta del av det mystiska och gemensamma som kallas ”kultur” – och att denna längtan är lika stark som fortplantningsdriften.
Genom det lokala eller regionala, genom våra enskilda röster, verkar vi för att skapa konst som talar till andra som inte känner oss. Genom det indirekta tilltalet skapas en oväntad förtrolighet.
Den enskilda rösten är den gemensamma.
Den regionala rösten är den universella.
xxx
Okej, jag erkänner, det är inte jag som hittat på ovanstående. Det är ett citat ur boken Min övertygelse som författare, av Joyce Carol Oates, där jag bytt ut ordet författare mot bloggare. Jag tycker citatet blir ännu bättre med den ändringen.
Alla bloggare kanske inte gör anspråk på att skapa konst. Men någon sorts kulturell verksamhet ägnar vi ju oss trots allt åt. Eller hur?
