Vi snubblade oförhappandes över Egg – The Polite Force från 1971. Egg är ett sjuttiotalsband vars musik av någon anledning hittills inte nått ända fram till våra öron. Men sanna mina ord – den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. För det här är riktigt, riktigt bra.
Med låtar som Boilk och A Visit To Newport Hospital beskriver musiken ett parallellt universum som bara i viss mån påminner om det kända.
Det engelska uttrycket mind-boggling lämpar sig i det här fallet särskilt väl för att beskriva upplevelsen.
Egg kommer från samma skola som Soft Machine, Hatfiled and the North och Caravan, det som brukar kallas Canterbury-sound, men Egg har mer humor i musiken.
Att vi fortfarande kan gräva fram obelyssnade mästerverk från den gyllene perioden 1965-1975, (innan de hyperkänsliga begåvningarna togs in på psykkliniker, dog eller fastande i drogmissbruk, och framförallt innan det förfärliga 80-talet anlände) är snudd på sensationellt.
För den genuint musikintresserade är perioden är en outsinlig guldgruva. Förmodligen kommer vi även när vi fyllt hundra fortfarande att hitta okända och obskyra sjuttiotalsband. (En trösterik tanke.)
Vi tackar makterna för att de skapade denna era, tio magiska år under vilka musiken tilläts röra sig i alla tänkbara och otänkbara riktningar samtidigt.
Sagt om The Polite Force:
- Excellent addition to any prog music collection
- The music is a strange blend of quirky pop, symphonic prog and jazz.
- This is not just a spectacular example of the Canterbury sound at its very best, it is a superior record of British Progressive Rock at the zenith of power…
