onsdag 14 januari 2009

Smittades av J. som skrev att han börjat lyssna på musik ”som vi gjorde förr”, dvs en skiva i taget, grundligt, så att musiken sjunker in och kopplar ett rejält grepp. Så att den tar en ordentligt i besittning och penetrerar varje cell och inre organ. Det var en tilltalande och ovanligt sund tanke som kom i rättan tid. Har således de senaste dagarna ansträngt mig och uteslutande belyssnat endast två album. Detta i stället för att rastlöst hoppa hit och dit mellan radio, cd-skivor och mp3- och FLAC-filer.

Det har känts bra och helt rätt. Harmoniskt rentav. Men det sprack när jag efter ett tips från en Hängiven provade progrockradio.com.

Satt efter jobbet ett par timmar med min bärbara dator och en dubbel espresso på ett kafé i centrala Göteborg. Anslöt trådlöst till internet och lyssnade med lurar på denna kanals delikata urval av såväl gammal som ny progressive. Sessionen började med ett långt sjok från Can,s Tago Mago. (Häpnadsväckande! Har det gjorts något bättre?) Och fortsatte med gamla bekanta varvat med det ena tipset efter det andra på bra musik från grupper som jag inte tidigare lyssnat på (Paatos, någon?)

Jag satt där med musiken och mitt kaffe. Jobbade med bloggen och skrev på min roman. Och tänkte att en återgång till ett mer varsamt lyssnande är nog bra. Men det går inte att avstå från allt det härliga som Internet fört med sig, inte minst när det gäller musik, och framför allt när det gäller den genre som kallas progressive, som var vardagsmat på 70-talet, tycktes utplånad på 80-talet, men som nu mycket tack vare Internet fått en enastående revival.

Progrockradio.com är ett bra exempel på detta. Sajten drivs av en Hängiven holländare vid namn Anton och presenterar länkar till en stor mängd band, månadens artist samt en världskarta över vilken foton på Hängivna från hela världen oavbrutet rullar.

Glöm alltså Spotify, Last FM och Arrow classic rock. Det som hädanefter gäller är progrockradio.com/

Inga kommentarer: