torsdag 28 februari 2008

Hur förberedd man än känner sig och hur många gånger man än varit där är det alltid en kulturchock att komma till Indien. Att resa i Indien är som att leva i ett äventyr, i ett flöde av fantastiska men samtidigt ofta osannolika, obegripliga och omskakande upplevelser. Indien är mycket annorlunda och landet påverkar en på djupet på många nivåer. Mellan naanbrödstuggorna tvingas man ifrågasätta sig själv och sitt sätt att leva. Man konfronteras med livet i dess mest extrema former, liv och död, fattigdom och överflöd etcetera…

Som om detta inte vore nog är det också en kulturchock att komma tillbaka till Sverige. Denna lilla obetydliga ankdamm som vi tror har så stor betydelse, men som i själva verket har långt färre invånare än Delhi (13 miljoner). Denna gång har jag bara varit hemifrån i tre veckor och omställningen är inte lika genomgripande som den kan vara när man varit borta i månader. Vid hemkomst efter längre Indienvistelser har det hänt att jag känt mig rejält vilsen. Jag vet att detta är en erfarenhet jag delar med andra. Och jag vet att den går över.

När jag kommer hem har jag svårt för att hitta min plats, eller kanske snarare att hitta mitt fokus. Arbetet som socialarbetare i Biskopsgården, där handfasta uppgifter väntar, är en hjälp på vägen tillbaka till vardagen. Diverse projekt hemmavid är också av värde. Det som väntar härnäst är att färdigställa en fågelbur. Vi köpte för cirka ett år sedan ett par undulater på Blocket. De döptes till Svennis och Margit och fick strax tre ungar, Osho, Plura och Lollo. I somras byggde jag en stor voljär i trädgården som de bodde i. Margit dog under sommaren och pappan och de tre ungarna fick till hösten flytta tillbaka till en mindre inomhusbur.

Nu snickrar jag en bur modell större i Ester rum. Den går från golv till tak. När den blir klar vore det kul med en kull ungar till, innan det blir dags för dem att flytta ut i voljären igen. Jag har frågat Ester vem hon tycker skall få bli mamma eller pappa denna gång. Skall det vara Svennis en gång till, eller någon av de andra? Kanske Plura kan få bli pappa? Vi har inte bestämt oss ännu. Måste förstås köpa en ny partner, för att föra in nytt blod.

Vi får leta på Blocket en gång till. Där finns många undulater…

Inga kommentarer: