Flyget tog 8.5 tim till Helsinki. Inflygningen sedan till Landvetter var den värsta jag varit med om. På grund av hård vind krängde planet våldsamt och jag trodde inte piloten skulle klara att landa.På Landvetter frågade jag en taxi om ett fast pris till Alingsås. Det kostar 620, sa han. Jag försökte pruta. Men han bara stirrade på mig. Då insåg jag att vi var hemma.
Vid Härskogen hade en gran blåst över vägen. Taxin fick vända och köra över Partille.
Resandet är över för den här gången. Många fina upplevelser och möten kommer att dröja sig kvar. Jag tänker på den indiske skräddaren som sydde två linnebyxor till mig. Två par för under 200:-. Han frågade vad mitt yrke var och eftersom jag inte ännu en gång orkade förklara vad en socialarbetare är så sa jag att jag arbetar på sjukhus.
-Åh, du är doktor, sa han.
- Ja, sa jag, bara för att göra processen kort. Då sa han att han får värk i ryggen och nacken av arbetet vid symaskinen. Han arbetar 12-14 timmar varje dag för att försörja sin familj. Kunde jag skriva ut någon bra värktablett till honom? Jag sa att det nog inte var någon bra ide att han tog värktabletter utan att han skulle ta en paus fem minuter varje timma och göra gymnastik i stället.
I huset bredvid skräddarens pågick yogaundervisning för rika västerlänningar. Som aldrig behövt jobba så hårt att de fått muskelvärk. Är det någon som skulle behöva yoga så är det förstås skräddaren. Men så fungerar inte den här världen.
Jag tänker på Emelie och David från London och deras dotter Lola som blev Esters kompis fast de inte kunde varandras språk. Jag tänker på vågorna, vattnet och en stora röda solen i Goa som snabbt försvann vid horisonten, den färskfångade och tandooribakade fisken, Kingfisher öl och bananapancake med honung och lime till dessert.
Jag tänker på den nya tunnelbanan i Delhi, på hotellet i Pushkar och på måltiden med prästerna vid aptemplet i Jaipur…
Tänker på killen som serverade oss på fiskrestauranten i Goa. En ung Indier som var från Varanasi och som jobbad i Goa under turistsäsongen. Pengarna han tjänade skickade han hem till sin tvillingbror så att han skulle ha råd att gå i skolan.
Jag tänker på den senaste storfilmen från Bollywood, Jodha Akbaar , som var så omdebatterad pga dess innehåll att visa biografer utsattes för bombattacker. Läs om den här.
Besök filmens hemsida och se en trailer här.
Jag tänker också på att jag vill tillbaka. Snart...
