Tillbaka till kassett- (och snart skiv-)bolaget Zeon Light, mäktigt vacker musik utgiven i Växjö, från ambient med Oliwa eller Solo Archivist till gullepop med Mia Voltag som jag skrivit tidigare om. Värt att notera att Joakim är en av den drivande krafterna bakom festivalen Psykjunta i Alvesta som debuterade på ett makalöst sätt 2013 på festivalkartan och i år hålls 13–14 juni på Tyrolen med bl.a. Turid, Mike Heron & Trembling Bells och Hansson på taket bland bokade artister så här långt. Här så femton titlar till, kronologiskt, ur Zeon Lights mer än måttligt spännande katalog:
016 Bird Paradigmas ”Word Geometry” (litet från olika delar av den musikaliska kartan, med noise och experiment i högsätet, företrädesvis improviserat och litet bullrigt);
017 Oliwas ”Rituals” (med mer rytmik i det ambienta, finns en tydlig riktning, konstfärdigt, välkonstruerat, suggererande, mäktigt – en av de många höjdpunkterna i katalogen för min del);
018 Leif Holmstrands ”Getting rid of me” (”På denna kassett samplar Leif hela sitt kök och skapar rytmer och vi hänger på” skriver Zeon Light och det summerar innehållet så väl, lustifikt från denne malmöbaserade poet);
019 Paddington Distortion Combos ”Unit” (mer lo-fi-elektronik, både studsande och långsamt eftertänksam, både titel- och musikmässigt med ena foten i sjuttiotalets Roedelius/Moebius-bäck, mycket trevligt);
020 Horrible Houses’ ”Dead Surfer’s Valentine” (lo-fi-pop, strandraggarrock eller något som kunde spelats in i ett pre-hipster-Lund på åttiotalet);
021 Nattens ”Evela” (mer av detsamma vi vant oss vid, samplingar, syntdisco, ett visst mörker och, jomen, redan på andra spåret kommer trumpeten tillbaka och ger rena jazzvibbarna);
022 Pär Thörns ”Nedjal Echtal” (ett modernt kapitel i den genre svenska konstnärer varit enastående i: text-ljudkomposition, där Bengt Emil Johnsson och Åke Hodell är bland de ”stora” – här är det både innovativt och tålamodsprövande, tuggmotstånd är ordet för dagen, hänger på dagsformen hos lyssnaren);
023 Horrible Houses’ ”Songs for Halloween & Early Hours” (personligt rekord för Zeon Light när det gäller skramlig lo-fi-pop, för att inte tala om det sant anskrämliga omslaget till kassetten – hiskeligt men lyssningsbart och -värt);
024 Erik de Vahls ”121012” (en liten pärla med akustisk gitarr, omvärldsljud, popslingor, visksånger med en röst som tilltalar innerörat; helt enkelt magi);
025 Fastlandets ”I närheten av livet” (vågar man kalla detta för drånande pop, när det är så mycket nojsande/noisande inblandat?);
026 “I Hear A New World” (är ett soundtrack till boken ”I Hear A New World: 1958–1962” med grupper som Testbild!, Death & Vanilla, Differnet m.fl. som gör covers på musik av bl.a. Daphne Oram, Joe Meek och Krzysztof Komeda, en intressant blandning där dna:t känns igen och täcks över, om vartannat);
027 Oliwas ”Futura” (nu är rytmerna borta, kvar finns en vackert smårörlig ambient för nattliga, övergivna städer);
028 Arc Lights ”Ancient Soft” (ekande åttiotalselektro i Death & Vanilla-land fast från Brooklyn, förvisso falsksång, men det förlåter man); 029 Soft Parts’ ”Completsis” (och så flyttar vi oss i USA från Brooklyn till Portland, mer experimentell elektronik, mycket uppklippt, grynigt, kopierat, samplat, hittade ljud etc.); 030 Heat and Whites ”Bleed Blood” (tolv minuter Olof Persson från Malmö, nästan kommersiell syntpop, i alla fall något som kunde kommit från Dödsdans).
Jan-Erik Zandersson - jan-erik.zandersson@telia.com
