måndag 18 mars 2013

Steven Wilson - Filadelfiakyrkan, Stockholm 16/3

bild_02_1

Mikael Byström:

En magisk kväll minst sagt...

Steven Wilson med band (Guthrie Govan (Gitarr), Nick Beggs (Bas), Marco Minnemann (Trummor), Adam Holzman (Keyboards) och Theo Travis (Flöjt, Saxofon) startade på slaget 19.30 med "Luminol", som satte takten för en mycket minnesvärd kväll. Låtarna som spelades hade sin tyngdpunkt i den nya skivan"The Raven that Refused to Sing", och gruppen framförde alla låtarna från denna skiva. 

Att få höra hela detta album uppskattades mycket av undertecknad. Vi fick även ta del av några låtar från den tidigare "Grace for Drowning" samt ett extranummer från Porcupine Tree-tiden  - “Radioactive Toy”.

Konserten upplevde jag som en lång saga med inspiration från en speedad Elsa Beskow mixat med H.P. Lovecraft. Historier som klockmakaren som begraver sin fru under golvet (The Clockmaker), en manisk störd samlare (Index) och inte minst massmördare (Raider II) och andra mer eller mindre suspekta figurer från samhällets mörkare bakgårdar både förför och förfärar.

Musiken rör sig från bedövande vackert (i tex Postcard), med tvära kast till så stenhård metall att man känner fartvinden i håret. För att sen övergå till någon form av Fusionjazz. Kort sagt Prog i ett nötskal...

Detta tillsammans med suggestiva, nästan störande ljudbilder i olika ljudkollage (tex. klockor som tickar, knakande ljud) gör att man glömmer tid och rum och sitter gapande som en passagerare i Steven Wilsons fascinerande resa.

Som exempel på inspirationen till ljudkollaget i introt till "The Watchmaker” nämner Steven den brittiske kompositören Harrison Birtwistle, och hans "Chronometer" från 1971-72. Kan avlyssnas här och säger en del om själva stämningen på konserten.

Lägg där till effekter med bildspel, animationer i vackert svartvitt och vi är i Stevens värld. En kanske inte helt vacker värld (för all del), men musikaliskt både fantastiskt och hänryckande. Ordet jag söker som beskriver känslan är kanske "trollbindande", men det känns inte heller det helt rätt.

Jag hade hoppats på att Mikael Åkerfeldt skulle dyka upp kvällen till ära, men detta skedde inte tyvärr. Som kompensation fick jag istället höra lite improviserad "svensk" musik då Steven i ett mellansnack bad Guthrie:   " Play some Swedish music! Play Swedish music In the Forest.. With Trolls....", som Guthrie då spelade på sin gitarr (lät lite som Kebnekajse). "Do you know what's Swedish about this?", "Of course not, You're Swedish, but it do sound Swedish to me".

Sammantaget var detta en av de bättre spelningar jag personligen varit på (och jag har varit på en hel del) så klart är om/när Ni får chansen i framtiden, missa för tusan inte en spelning med Steven Wilson!!!

Själv kommer jag inte missa en enda spelning till, och det är säkert som Amen i Kyrkan!

// Micke för Universum Noll

PS! För övrigt anser jag att Marco (som den spjuver han är) verkligen borde blivit den nya trummisen i Dream Theater efter M.P. :) DS!

6 kommentarer:

Björn M sa...

Håller med helt och hållet. En fantastisk konsert var det och jag kommer inte heller att missa någon framtida konsert med Steven Wilson, jag missade förra vändan efter Grace For Drowning, aldrig mer :-)
Håller däremot inte med om att Marco skulle blivit trummis i DT, jag tror inte han hade gjort sig där. Han gör sig mycket bättre med SW, där jag tror han får betydligt friare tyglar än han hade fått i DT, men det är ju bara vad jag tror...

Micke sa...

@Björn

Jo, kanske du har rätt i att Marco passar bäst där han är.. Tycker bara att Mike Mangini visst är mkt duktig, men tyvärr ack så tråkig :/ M.P. vägde liksom upp perfektionismen med humor och sprallighet under konserterna, en roll som ingen av dem har idag tyvärr. Därav tycker jag Marco hade passat.. Men som sagt, allt är nog kanske bra som det är :)

Micke

Ebon Peck sa...

Jag håller också med fullständigt... förutom att jag tycker att Marco är för bra för att spela i DT ;)
Konserten var minst lika bra som den 2012.
Progressive jazz metal när den är som bäst.

Fredrik sa...

Håller med om att det var mycket bra. Tycker dessutom skivan är mycket bättre nu. Men det är inte första skivan som jag tycker blivit bättre efter ett antal lyssningar (Sådana skivor brukar väl oftast vara de bästa?) + konserten.

Tack för en bra blogg om bra musik

Anonym sa...

Helt magisk konsert!Totalt omskakad inombords.

Fredrik Schulz sa...

Denna konsert var musikalisk Nirvana för mig, o jag har oxå varit på n hel del konserter