lördag 29 december 2012

Universum Nolls Årskrönika 2012

 Mercury_Venus_Saturn_NOT_early_Dec_2012

Hände det egentligen nåt särskilt år 2012?

Zlatan gjorde århundradets mål, visst, men om året går till historien som ett då en mängd banbrytande musik såg dagens ljus så måste jag erkänna att jag inte var där när det hände.

Okej, min koll har inte varit hundraprocentig detta år, det skall erkännas. Men det som slagit mig mest 2012 är inte de nya innovativa greppen, de spännande och utmanade idéerna och ljuden, utan den öronbedövande nostalgivåg som väller över oss från alla håll. 

EMI släpper Pink Floyds album i immersion, experience, vinyl, och SACD utgåvor. Steve Hacket släpper Genesis Revisited II, Ian Andersson Thick as A Brick II, Peter Gabriel turnerar med SO -  25th anniversary, Roger Waters gör ännu ett varv runt jorden med The Wall. Crimson ProjeKct kör gamla Crimson-låtar och agerar förband till Dream Theater. Focus släpper sitt tionde album, Alphataurs återförenas efter 37 år och Comus kommer, efter 40 år !, med uppföljaren till First Utternace.

Listan kan förmodligen göras längre, men det här är vad jag i skrivande stund kommer på.

Visst, nostalgi har en viss charm. Men är inte detta lite för mycket av det goda? Det är nästan så att jag önskar att ett punk-liknande fenomen dyker upp underifrån och rensar bordet från alla gamla föredettingar.

Okej, det får gärna vara en stil lite mer musikaliskt utmanande än vad punken var och är, men energin, rebellandan, upproriskheten, attityden och den friska luften, den skall finnas där. (Detta är också min framtids-spaning: att vi nästa år kommer att få höra ny, våghalsigt och mycket, mycket bra musik, som sopar musikscenen ren från alla gamla unkna stofiler. En musik lika överraskande och njutbar som Zlatans cykelspark).

Det finns ett undantag. Ett band som Van der Graaf Generator med Peter Hamill som motor har fortfarande integritet. Vilket inte minst märks på deras i år släppta, improviserad album ALT. En av årets märkligaste plattor. Peter Hammills soloalbum Consequenses är också värd all respekt.

Van der Graaf Generator har inte brytt sig om att släppa några påkostade och remastrade anniversary-versioner av sina klassiska album. Inte ens av det banbrytande mästerverket Pawn Hearts. Vilket visar att man fortfarande vid uppnådd folkpensionsålder är på väg framåt, i stället för bakåt.

Nu kan någon förstås tycka att jag kastar sten i glashus. Musikstilen denna blogg koncentrerar sig på har faktiskt rötterna i perioden 1965 – 1975. Ett visst mått av tillbakablickande är väl helt i sin ordning?

Visst är det så. Jag erkänner tex att det gladde mig mycket att Zappas katalog i år dök upp på spotify. Och när jag lyssnar på musiken som kommit i år och hör Tin Spirits cover på Genesis Back In NYC så sprider sig en värme i mitt bröst.

Ändå hävdar jag med en dåres envishet att det inte var bättre förr. De som påstår det har i regel detta ”förr” förlagt till en period i livet när de var någorlunda unga och öppna och för första gången mötte uttryck som kändes spännande och vågade. Det är en generationsfråga, helt enkelt.

O

Över till vad som sig tilldragit haver:

Årets tre bästa konsertbegivenheter var Kraftwerk i Slottsskogen, Sweden Progfest i Stockholm och IB-Expo i Halmstad. Jag missade alla tre. Men har fått rapporter från pålitligt håll som berättat att de var höjdarupplevelser. Extra glädjande att Sweden Progfest omfattade två dagar, och att det etablerar sig som ett årligen återkommande arrangemang.

En läsvärd bok var David Byrnes How Music Works”.

Från The Guardians recension: HowMusicWorks_hires2

How Music Works is wonderfully wide-ranging, covering the prehistoric origins of music, Madonna's contracts, the musicality of animals, pie charts of earnings from his recent collaboration with Brian Eno, Pythagorean acousmatics, the compositional limitations of Midi software, Algerian pop, the Filipino People Power revolution, the ethics of philanthropy, 16 pages of tips on how to create a happening nightclub, and music's physiological and neurological effects.

Årets film var Romantic Warriors II - About Rock in Opposition.

En annan lite udda film med musikanknytning som dök upp är Robert Lillhongas Villa Thalassa - Helgen vecka 48. Du ser den i sin helhet här:

 

Årets video är norska Tusmørkes märkliga och mäktiga ”Salomonsens Hage”. Vid sidan av fredspriset till EU så var denna lilla film 2012 års norska utropstecken.

 

Bland dödsfallen noterade vi Jon Lord,  Ravi Shankar, Michael Dunford(Renaissance), Lee Dorman (Iron Butterfly & Captain Beyond) och Jim Sherwood (Mothers Of Invention). Fler döda här.

Här följer några nedslag i bra musik 2012, utan rangordning. Länkar till Spotify om musiken finns där.

41a9f22829c04015825818483b4d1db7

Syndone -  La Bella e La Bestia

Den som glömt vad progressiv rock is all about skall lyssna på detta. Italiensk musik-dramatik när den är som bäst. En variationsrik mix av jazz, stråkar, tungt blås, klarinett, solotrumma, cello, hammondorgel, tvärflöjt, syntmelodier, falsettsång och ös. Nervigt och vackert. Ruggeri – La Bella è la Bestia (The Beauty is the Beast)

Van Der Graaf Generator – ALT

Ett hedersomnämnande får denna improviserade Van Der Graaf-platta. Kräver ett öppet sinnelag. Trion musiker står i perfekt telepatiskt kontakt med varandra. Och det leder till musik-magi. Van Der Graaf Generator – Alt

Ved – Ved

Svenska debutanter som blandar stilar hejdlöst. Och gör det bra. Trevlig video dessutom. VED – VED

Brian Eno – Lux

Det är bara Eno som klarar av att göra musik som så här självklart genomskinlig och delikat svävande. Mästerskap i den ambienta skolan.

Thinking Plague - Decline and Fall

The end is near and it’s never sounded so good. Utmanande musik. Och bra. Man får ta en låt i taget och andas lite mellan varven. cover_4910181312012_rSopransaxofon och female vocals (Elaine Di Falco) i fokus. Taktarter som är skrämmande i sin uddahet. Påminner inte så lite om samtida italiensk progrock a la Yugen och SKE. Gentle Giant är en annan ofrånkomlig referens. Finns inte på spottan men du kan höra en av låtarna här.

Och köpa här

403497_10200160168789188_1199183181_n

Various Artists – The Stories of H.P. Lovecraft - A Synphonic Collection

Finska Collossus fortsätter med sina mastodontprojekt. Det här är diverse gruppers tolkningar av HP Lovecrafts skräckfantasier. Ömsom vin ömsom vatten, men som helhet ganska trevligt. Various Artists – The Stories of H.P. Lovecraft - A Synphonic Collection

Kotebel – Concerto for Piano and Electric Ensemblecover_3920191232012_r (1)

Instrumentalt från Spanien med huvudinstrument flygel. Mot slutet kommer en tenorsaxofon saxofon in och ändrar dynamiken. En av årets absoluta höjdpunkter.

Can – The lost tapes

Can-The-Lost-Tapes-500Det går inte i ord att beskriva detta bands unika bidrag till mänskligheten. Man kan bara lyssna - och låta sig förbluffas.

Det här är femtio timmars musik som legat trettio år i ett garage. Redigerad och nedkokad till tre timmar. Can – The Lost Tapes

 

Bubblare: musik som jag tror på med som jag inte hunnit höra

Big Big Train – English Electric (Part One)

Scott Walker – Bish Bosh

Swans – The Seer

Yugen – Mirrors

Panzerpappa – Astromalis

På reissue-sidan lyser två släpp starkast – King Crismon Larks' Tongues In Aspic Boxset och Ache De Hombre Urbano.

Övriga lyssningstips från året som gått finns samlade på spotifylistan BEST PROGRESSIVE ROCK 2012 by UNIVERSUM NOLL.

Den består av musik som dykt upp på årsbästalistor lite varstans. Den fungerar enligt principen more is more - dvs du får själv botanisera i den och leta upp det som faller dig i smaken.

O

Jag hade i år förmånen att få presentera Peter Hammill och Lars Hollmer i P2,s Kalejdoskop. Hollmer-programmet ligger kvar för lyssning ännu en tid och kan höras här.

Jag fick i samband med detta en liten pratstund med den levande legenden Hammill. Att få växla några ord med en person man beundrat Peter_Hammillstörre delen av sitt liv, och få berätta hur mycket hans musik betytt, det glömmer man inte i första taget.

P2,s tablå läggs om vid årsskiftet. Kalejdoskop flyttas till lördagar och söndagar 22.00 – midnatt. Kanalens ledning anser sig ha råd med att göra sig av med det program som har flest lyssnare: Lennart Wretlinds Klingan. Kjell Alinges Eldorado försvinner också. Mer om dessa förändringar och mina reflektioner kring dem kommer i ett inlägg om ett par dagar.

O

Listmani. Den som själv vill kolla diverse årsbästa-listor kan botanisera bland dessa länkar:

Progrockmag

Nominerade till italienska Progawards

Sid Smith

The European Perspective - podcast / lista,

gagliarchives.com

Progressive Ears

artrock.se

noisecreep.com

progarchives.com

The Top 10 Prog Albums of 2012 – as selected by the DPRP writers

Fortsättning följer. I nästa inlägg blickar vi framåt mot 2013.

Listan:

1 kommentar:

Micke i Sthlm sa...

Hejsan Patrik!

Vill bara önska dig ett riktigt Gott Nytt År! :)

Mitt personliga nyårslöfte blir att försöka beskåda fler konserter nästa år.. Börjar med Niel Morse & The Flower Kings, samt Änglagård i februari.. De spelar 22/2 samt 23/2 i bryggarsalen, Stockholm!

Mvh

Micke i Sthlm