Robert Fripp har slutat göra musik. Men vad gör det när Samuel Hällkvist finns? Variety Of Loud påminner om King Crimsons åttiotalsplattor. Och i viss mån om Talking Heads. Men vi skall inte överdriva likheterna. Detta är ett album sprängfyllt med innovation och ej förr beträdda stigar.
Hällkvist är en friskt fläktande genre-förstörare, som tar oss med på en rymdresa i rytmer och säregna ljud. Själv kallar han det han gör för “asymmetrisk dansmusik”.
Det är årets tyngsta album. Inte i bemärkelsen Heavy Metal, även om såna influenser också finns på albumet, tillsammans med en lång rad andra musikstilar (inte minst jazz). Nej det är den tyngd och täthet som mäts i gravitation och densitet vi snackar om.
De två slagverkarna Pat Mastelotto och Stefan Pasborg mejslar ut ett detaljrikt och komplext rytmlandskap, som bäst kommer till sin rätt vid lur-lyssning. Den japanska performance-artisten Mai Ueda bidrar med rösten som instrument.
Det är ett album som tar tid på sig. Men belöningen är riklig när man väl trängt in i det.
Hur gör man sån här musik, undrar jag när jag lyssnar. Hur har Samuel burit sig åt för att förklara för de andra vad han vill åstadkomma? Jag mailade frågan till honom.
Så här svarade han:
Jag skrev färdigt alltihop innan jag involverade de andra, och spelade in alla grundstämmor på gitarr. Sedan skickade jag först materialet till Pat, som lade på mestadels elektroniska trummor men även trumset på ett par spår ("Maraca Triplets", "Body Avalanche", och senare även "Aint Renegade").
Efter att ha fått hans input fortsatte jag spela in mer och fler gitarrer härifrån, för att sedan skicka vidare till Pete. Han har arbetat en del utifrån det MIDI-data han fått av mig, och processat det, en del via mjukvaror, men mestadels den omvända vägen - att omvandla MIDI till analoga signaler som körts igenom en gammal Juno 60, vilket visade sig vara en perfekt match. Jag bad honom från början att hålla det helt syntetiskt, men efter att ha hört några inspelade pianoimprovisationer kunde jag inte låta bli att be om flygel på "Wigwam" och "Swarm Robotics". Hammond B3 på "Aint Renegade" och Wurlitzer går igen på flera av spåren.
Pete tipsade om Mai Ueda som vokalist, och det är jag mycket glad för. Hon gjorde ett gäng fältinspelningar, dels ifrån sydamerikas regnskog och i sitt hem i New York. Dessa inspelningar tog sedan ljuddesignern Brian Close hand om och bearbetade till smått geniala ljudlandskap. Till sist lade Stefan Pasborg trummor på fem av spåren.
Så, det man kan säga är att grundstrukturerna på låtarna har varit färdiga från starten, men alla har haft fria händer att göra vad de ville med materialet. Jag har inte deltagit under några inspelningar (förutom mina egna då, förstås...), utan endast vid mix.
Ett exempel på instruktion till Pat hittar du här: wigwam - Drum instructions.pdf
O
Samuel Hällkvist – gitarrer och andra stränginstrument
Pete Drungle – klaviatur
Pat Mastelotto – trummor och slagverk
Stefan Pasborg – trummor
Mai Ueda – röst
