Rune Grammofon är en norsk label som ägnar sig åt att ge ut musik av de mest äventyrliga och kreativa norska artisterna och kompositörerna.
Rune Grammofon beskriver sig så här:
Being music enthusiasts almost to the point of absurdity, we don't want to limit ourselves to certain genres, as long as there's real heart and personality. With an increasing number of indifferent records bombarding the market place, we modestly aim to recapture the magic connected to the discovery of new artists and buying their records. Our aim is to put love and care into each release, giving it the best possible design and packaging. No plastic, ever. All releases come in the digipak format with exclusive design by brilliant designer Kim Hiorthøy.
Entusiasm, hjärta och personlighet är alltså Rune G,s ledord. Det borde kunna bli bra musik av de ingredienserna. Och bra musik är det.
Ett smakprov på vad det handlar om får man genom att ta del av Runes nyheter. Deras egen spelare med ett urval av ny musik nås här.
Allra mest aktuell är Jenny Hval med albumet Viscera, från vilket denna video är hämtad:
När man tar del av Jenny Hvals musik och Rune Grammofons övriga katalog kan man inte annat än förbluffas över vad våra grannar åstadkommer. Avancerad electronica och klangfylld ambient blandas med noise och renodlat elektronisk musik. Men även lättgnolad pop förekommer.
Spellistan - som nås här och i högermarginalen - börjar lugnt och vackert med Su
sanna & The Magical Orchestra och låten Love Will Tear Us Apart och följs av Motorpsycho´s Close Your Eyes från Heavy Metal Fruit. En platta som figurerade på många best of 2010-listor.
Chocolate Overdose gör underfundig pop. Och det gör även Fra Lippo Lippi i Leaving.
Sedan följer Hilde Marie Kjersem med A Killer For That Ache, från albumet med samma namn som kom 2008. Videon Fantasy är från samma album:
Skyphone är från Danmark och deras Cloudpanik blir övergången till mer experimentell musik. De låtar som följer håller extremt hög klass i den ambienta, elektroniska och experimentella musikskolan.
Inte minst Thomas Strönens album Pohlitz är värt all uppmärksamhet. En våt elektronisk slagverksdröm med hur mycket kreativa idéer som helst. Beskrivs så här: All the material is written, arranged and produced by Thomas, but is, originally enough, a percussion record completely without ordinary drums. The music is improvised, with focus on details and melodic elements and with references to minimalists like (early) Steve Reich, traditional Gamelan music and fellow Norwegian Arne Nordheim´s classic electronic music.
För övrigt får musiken på listan tala för sig själv. Den låter sig svårligen beskrivas i ord. Stundtals oerhört krävande (ex vis Jazzkammers Wolf Rotorwator och Maja Ratkjes Vintergarden). Men intet norskt skall väl vara oss främmande?
Den tunga och i jämförelse lättlyssnade While My Guitar Gently Breaks från Bushmans Revenge följs av listans avslutande jazzdel. Även där kan man bara luta sig tillbaka, njuta och låta sig imponeras.
Denna spellista är inte lättlyssnad hela vägen. Men spännande är den överallt.
Hänvisar som vanligt till nätet eller Rune Grammofons hemsida för den som vill vet mer om artisterna.
