lördag

Konsertrapport: Supersilent, Nefertiti, Göteborg

supersilentHärdsmältor och jordbävningar och diktatorer som slaktar sin egen befolkning. Superslilents deathjazzambientavantrock tonsätter alla katastrofer samtidigt.

Det finns vissa likheter mellan Supersilent och synt-trion Tangerine Dream. Det är tre musiker i båda grupperna, man använder elektroniska, syntetiska och delvis förprogrammerade instrument. Man försöker vidga gränserna för vad musik kan vara. (Åtminstone var det det som Tangerine Dream gjorde i början, med album som Zeit, Rubycon och Phaedra. Tidigt 70-tal).

Men där upphör likheterna. Supersilents musik är helt improviserad. Den bygger på telepati och absolut synkronicitet mellan bandmedlemmarna. Den är rå, brutal och ömsint. Den är total. Gruppen skapar ett högspänningsfält av ockulta musikaliska krafter där musiken gränsar till galenskap (utan att kliva över gränsen). Den härbärgerar en vild humor. Men asgarvet kan när som helst kan slå över i chockartad  gråt.

Ett av musikrecensenternas favoritknep när man vill beskriva hur musik låter är att säga att gruppen är påverkad av än det ena än det andra. Oftast någon illegal substans. Exempelvis - det lät som Uriah Heep på amfetamin.

Om man använder jämförelsen med Tangerine Dream på det sättet så uppstår frågan:  vad skulle man behöva utsätta TD,s medlemmar Baumann, Franke och Froese för för att de skulle åstadkomma något som liknar det som Supersilent gör? Vad skulle behöva hända för att de på samma sätt skulle kliva över alla anständighetens gränser och våga rövknulla fru Musica?

Svar – man måste skrämma skiten ur dem.  Man måste använda nervgifter. Och tortyr. En cocktail på PCP och LSD, kombinerat med några timmars waterboarding och en reallistiskt iscensatt skenavrättning. Och därefter instruktionen att om ni vill slippa det här i fortsättningen så spela nu den mest djävulskt konvulsiviska musik ni över huvud taget kan.

Då kanske, kanske Tangerine Dream skulle komma i närheten av Supersilents formidabla råös…

Okej…måhända är detta min mest krystade musikrapport hittills. Men att omsätta det Supersilent gjorde på Nefertiti i går i ord är ingen lätt match.

Youtubeklippet nedan ger en fingervisning…