UNIVERSUM NOLL: Bästa episka progrock sviten

Omröstningen om vilken som är den allra bästa episka progrocksviten är once and for all avgjord. Tack alla som röstat.

Pink Floyd kniper förstaplatsen med Shine On You Crazy Diamond från albumet Whish You Were Here (1975). Ett mycket välförtjänt och föga överraskande utslag. Det är en fulländad episk svit både till idé, text, form och innehåll och den slår det mesta som gjorts både förr och senare. Den är dramatisk, mystisk, vacker och storslagen. Numera även ofta förekommande som begravningsmusik.

Shine On.. är indelad i nio delar. Den var först tänkt att hänga ihop som en svit över en hel lp-sida. Men Waters beslutade att inleda albumet med delarna 1-5 och stoppa in tre låtar, Welcome to the Machine, Have A Cigar och Whish You Were Here, innan de avslutande delarna (6-9).

Att sviten är en hyllning till bandets tidigare medlem Syd Barrett (the crazy diamond) som förlorat förståndet efter alltför omfattande LSD användande, och att denne dök upp i studion under inspelningen för att, som han sa - bidra med sin del, är en av de vackraste berättelserna i den progressiva rockens mytologi.

Remember when you where young, you shone like the sun Shine on you crazy diamond Now there´s a look in your eyes, like black holes in the sky Shine on you crazy diamond

Detta var det sista Pink Floyd album där bandet skrev musiken tillsammans. Från och med Animals som följde förvandlades Pink Floyd allt mer till Waters soloprojekt.

På andra platsen hittar vi Yes Close To The Edge (1972). En låt som på alla sätt gör skäl för begreppet episk svit. Fyra kraftfulla teman, (The solid time of change, Total mass retain, I get up, I get down och Seasons of man) inbördes ganska olika, som på ett näst intill magiskt sätt sammanfogats till en nitton minuter lång harmonisk helhet.

Låten är inspirerad av Herman Hesses bok Siddharta och brukar betraktas som en berättelse om andligt utveckling – a spiritual quest.

Trean Genesis Super´s Ready (1972) är förstås också varken mer eller mindre än ett mästerverk. Den klockar in på 23 minuter och består av följande delar:

i. Lover's Leap
ii. The Guaranteed Eternal Sanctuary Man
iii. Ikhnaton and Itsacon and Their Band of Merry Men
iv. How Dare I Be So Beautiful?
v. Willow Farm
vi. Apocalypse in 9/8 (featuring the delicious talents of Gabble Ratchet)
vii. As Sure as Eggs is Eggs (Aching Men's Feet)

Som udda info kan nämnas att Peter Gabriel fick idén till texten i Supper´s Ready från ett tillfälle när han upplevde att hans fru var besatt av en demon (LSD någon?). Den handlar om: …two lovers taken on a strange journey to surreal worlds, and in the end coming back to the reality of planet earth – to watch the apocalypse…

Resten av listan får tala för sig själv. (Hela listan längs ned på sidan.)

Även om jag försökte göra listan så omfattande som möjligt så finns det fler episka sviter där ute. Därför kommer till sist några hedersomnämnanden. Låtar som borde varit med i omröstningen men som av någon diffus anledning kom bort.

Svenska Moon Safari´s Other Side of The Sky från albumet Blomljud (2008) är runt trettio minuter lång och ett mycket vackert exempel på en episk svit. Bandet har just släppt uppföljaren Lover´s End.

Sist men definitivt inte minst måste likaledes svenska Brighteye Brisons The Grand Event nämnas. Låten är 34.44 lång och finns på albumet Believers & Decievers från 2008.